Din berättelse om livet med ADHD-partner
Min sambo har ADHD. I början tänkte jag "hur kan den här mannen ha ADHD när han är så korrekt, klok och rationell?" Som vem som helst och det verkade inte finnas sådana problem jag läst om.
Efter att jag lärt känna honom har dock de andra sidorna kommit fram. Tror han höll allt det besvärliga borta från mig till en start(som i vilket förhållande som helst). Till skillnad från ett "vanligt förhållande" är dock de mindre attraktiva sidorna mer uttalade...
Impulsivitet så jag glöms bort, aggression utan eftertanke efter en utekväll= misshandelsdom och böter, ekonomiska problem, ingen koll på viktiga papper(ekonomiska konsekvenser), "råkar" ta lite amfetamin ute på krogen, mår konstant dåligt ångest och depression etc etc.. Svårt att hålla vårt förhållande i liv..
Han är en helt underbar man som är otroligt omtänksam, smart och har hög moral och empati. Saker som "händer honom" gör han aldrig av ondo utan har alltid ånger(därmed depressionerna). Låg självkänsla till följd av allt detta. Att tillägga är att han alltid försöker göra sitt efter sin förmåga i relationen. Aldrig otrevlig mot mig (har dock hänt några få gånger att han varit irriterad). Stor respekt för kvinnor, mycket väluppfostrad etc. Sedan start känt att han är kärleken i mitt liv.
Ska göra nytt försök till medicinering nu. Kanske boendestöd eller dyl. Har inte funkat med den medicin han provat förut.
Även om han är underbar mot mig i de perioder han orkar så har de "dippar" han har och de problem som hela tiden är slitit på vårt förhållande. Så sjukt jobbigt att stå "ensam" i det här. Tolerera alla saker som kommer upp. Och det påverkar ju självklart mig med ekonomiskt och psykiskt.. (Jag är dock sjukt uthållig och har stor inlevelseförmåga så tror jag "orkar med" mer än många andra.)
Skulle vara så härligt att höra från andra som varit/är i liknande sits. Hur har ni orkat? Eller inte? Tips och råd!
OBS vi har inte barn och kommer inte heller skaffa barn så länge vardagen inte funkar. Är i trettio-års åldern.