Din berättelse om livet med ADHD-partner

.... När han var yngre tog han droger. Innan han fick sin diagnos och inte visste varför han mådde så dåligt.

Efter att han fick sin diagnos fick han prova medicin vilket inte kändes bra för honom, läkaren höjde även dosen till max trots att det inte kändes bra. Min sambo blev rädd för dessa mediciner då. Samt att läkaren inte lyssnade på honom att den medicinen inte kändes ok, blev inget förtroende för den situationen/vården. = Han drog sig ur och bort från behandling.

(Ska söka hjälp nu igen).

Nu två år senare tog han amfetamin han blev bjuden på av en vän. Anledningen= han mådde otroligt dåligt. Var nere i en djup depression. Gjorde det utan eftertanke för han ville där och då bara må bra och för en stund "känna sig normal".

Så du skulle aldrig vara tillsammans med någon som tagit droger? Det är ganska många som provat och specifikt många av de med neuropsykiatriska diagnoser. Som bara för en stund vill känna "lugn".

Jag vet att bara för att min sambo i desperation tog droger EN kväll av alla kvällar vi varit tillsammans så skulle han inte börja droga på daglig basis! Och om han skulle göra det så skulle jag kräva att han tar hjälp alternativt lämna.

Orkar inte ens förklara ang misshandeln som skedde en gång till. Känns ändå som du bestämt dig för att han inte är något att hänga i granen. :)

Ibland kan man tolka lite som man tycker är bekvämt. Det är lätt att se nackdelar hos människor, svårare att se fördelar.

Alla är kapabla att misstolka. Speciellt under situationer när man lätt kan räkna sig till vilka variabler som är kända. Det är ingen svår matematik.

okej, med det vill du ha sagt att du är en rebell. Typiskt damp.

Om det skedde när han var yngre varför tar du upp det som ett problem idag? I trådstarten skriver du klart och tydligt att han tar droger på krogen och det lät inte som en engångshändelse. Du försvarar hans beteende nu också, så då måste du tycka det är okej. Så vad är problemet?

Klart jag skulle kunna vara tillsammans med någon som testat droger 1-2 gånger, men inte medan vi var tillsammans och inte regelbundet. Att man har en NPF diagnos är verkligen inget frikort att få göra precis som man vill.

Du tycker inte heller han är något att hänga i granen annars hade du aldrig skrivit trådstarten.

Ingen får mig att skratta så mycket och ingen får mig att bli så arg och irriterad, det är en enkel sammanfattning av mitt liv tillsammans med en kille med adhd. 
Jag har aldrig tidigare mött en så kärleksfull kille, han har ett otroligt stort hjärta, märker direkt på mig om jag har en dålig dag, han vill att jag ska må bra. Han har också ett stort behov av bekräftelse som bottnar i dålig självkänsla. Han har många års psykisk ohälsa bakom sig, depressioner och självskadebeteende. Han har svårt att hantera vardagskrav som städning och betala räkningar. Väldigt känslig för stress, svårt att ta ansvar, allt är oftast någon annans fel. Sätter sina egna behov först för det är vad han behöver. Snöar in på meningslösa saker
Vi har pratat mycket om hans svårigheter, han lyssnar tar till sig, skriver ner och reflekterar, vill lösa saker. Tyvärr vill han ofta mer än han klarar. 

Vi är inte sambos längre, vi träffas fortfarande, vi älskar varandra. Men hans mående tar min energi och jag kan inte leva upp till hans behov av bekräftelse. Han känner inte att jag älskar honom om vi inte är klistrade vid varandra all tid hemma. 

Men herregud jag förstår inte vad du är ute efter?

Jag skriver att jag önskar andras berättelser av att vara sambo med någon med ADHD. För det är en del problem och svårigheter som kommer med "på köpet". Har du provat att leva med någon med samma nedsättning? Kom tillbaka och dela dina erfarenheter då är du snäll.

Men du är inne för att tjafsa om mig hur vida min sambo är en bra partner eller ej. Jag har full koll på vem han är som person, konsekvenser av hans handlande som eventuellt kan drabba mig etc. Men tack för dina åsikter.

Han är kärleken i mitt liv.

Så visst är han i min värld den enda att hänga i granen. Trådstarten gjorde jag i det syftet att dela erfarenheter med andra.

Jag är verkligen inte ute efter att tjafsa och bråka, jag är ute efter att du ska förstå att du är värd något bättre för det är du. Du lyssnar du inte på mig nu, varför skulle du det jag är en random människa på nätet. Men min förhoppning är att om tillräckligt många säger samma sak kommer du att lyssna.