• Anonym (FlickväntillADHD)

    Din berättelse om livet med ADHD-partner

    Min sambo har ADHD. I början tänkte jag "hur kan den här mannen ha ADHD när han är så korrekt, klok och rationell?" Som vem som helst och det verkade inte finnas sådana problem jag läst om.

    Efter att jag lärt känna honom har dock de andra sidorna kommit fram. Tror han höll allt det besvärliga borta från mig till en start(som i vilket förhållande som helst). Till skillnad från ett "vanligt förhållande" är dock de mindre attraktiva sidorna mer uttalade...

    Impulsivitet så jag glöms bort, aggression utan eftertanke efter en utekväll= misshandelsdom och böter, ekonomiska problem, ingen koll på viktiga papper(ekonomiska konsekvenser), "råkar" ta lite amfetamin ute på krogen, mår konstant dåligt ångest och depression etc etc.. Svårt att hålla vårt förhållande i liv..

    Han är en helt underbar man som är otroligt omtänksam, smart och har hög moral och empati. Saker som "händer honom" gör han aldrig av ondo utan har alltid ånger(därmed depressionerna). Låg självkänsla till följd av allt detta. Att tillägga är att han alltid försöker göra sitt efter sin förmåga i relationen. Aldrig otrevlig mot mig (har dock hänt några få gånger att han varit irriterad). Stor respekt för kvinnor, mycket väluppfostrad etc. Sedan start känt att han är kärleken i mitt liv.

    Ska göra nytt försök till medicinering nu. Kanske boendestöd eller dyl. Har inte funkat med den medicin han provat förut.

    Även om han är underbar mot mig i de perioder han orkar så har de "dippar" han har och de problem som hela tiden är slitit på vårt förhållande. Så sjukt jobbigt att stå "ensam" i det här. Tolerera alla saker som kommer upp. Och det påverkar ju självklart mig med ekonomiskt och psykiskt.. (Jag är dock sjukt uthållig och har stor inlevelseförmåga så tror jag "orkar med" mer än många andra.)

    Skulle vara så härligt att höra från andra som varit/är i liknande sits. Hur har ni orkat? Eller inte? Tips och råd!

    OBS vi har inte barn och kommer inte heller skaffa barn så länge vardagen inte funkar. Är i trettio-års åldern.

  • Svar på tråden Din berättelse om livet med ADHD-partner
  • Asirna

    Hej.
    Har själv diagnosen ADD.

    Det är inte alltid lätt att leva med oss som har denna diagnos. Men du kan få så mycket mer kärlek tillbaka, för vi känner så mycket mer än vad "normala" människor gör.

    När vi är arga, blir vi jätte ilskna.

    När vi är glada, så öser det av positiv energi runt om oss.

    När vi älskar någon, gör vi allt får vår partner och överöser denne med kärlek.

    Men jag kan också vara väldigt glömsk, när jag blir arh kan jag säga otroligt elaka saker om min partner som idiot och bett honom att dra åt helvete.
    Men innerst inne menar jag det aldrig!
    Men jag kan bara inte hjälpa vad som far ut ut min mun när jag är arg, för mitt hjärta flöder av så starka ilskna känslor.

    Jag är glömst, en tid optimist som ofta blir sen, mycket om kring bmig blir drama för andra, enbart för alla känslor som finns inom mig, som väntar på att få bli utryckta.

    För din man finns det hjälp att få, har har rått till att få ett helt team via vårdcentralen, där teamet innehåller en medicinläkare, kurator, psykolog och arbets terapuet.
    Det skulle nog vara bra för din sambo, där kommer han få all stöd han behöver.

    Lycka till <3

  • i-o

    Sluta säg att du talar för folk med ADD.

    Det där är helt normala egenskaper som inte är relaterade till någon specifik diagnos.

  • Anonym (FlickväntillADHD)
    Glinda från Oz skrev 2017-01-02 00:10:14 följande:

    Nu ändrar du ju din berättelse, i trådstarten står det att han har aggressionsproblem som slutade med en misshandelsdom. Du skriver också att han tar droger ibland.

    Menar du att utredarna sa att de med ADHD vanligtvis misshandlar? Det låter jättekonstigt i så fall.

    De som misshandlar tänker oftast inte "nu jäklar ska jag slå någon ikväll" utan det "bara händer"


    Men precis tror du missuppfattat.

    Han är aldrig aggressiv så att han är ute och misshandlar var och varannan kväll. Utan det var den gången det gick över styr, med självförsvar som "grund". Annars visar sig aggressionen i form av irritation endast. Han blir alltså inte öppet aggressiv utom den gången.

    Kanske rörde till det lite i min text.

    Sedan att han tagit droger ibland har ingenting med den gången att göra.

    Absolut inte så att utredarna sa att alla med adhd misshandlar. Utan att hans profil skiljde sig åt från de som vanligtvis misshandlar(oavsett diagnos eller ej!). Sedan visst finns det de som faktiskt är ute efter att misshandla när de går ut en kväll. För alla är det inte bara "något som händer". För en del söker det också, så som han som gick på min sambo.
  • Anonym (FlickväntillADHD)
    Anonym (Lisa) skrev 2017-01-01 21:28:55 följande:

    Han blir totalt svart i ögonen och skriker så det måste höras i hela kvarteret. Sen har han gått emot mig hotfullt ett par gånger..... Han börjar iaf inse att det inte fungerar såhär så han ska kontakta en KBT-terapeut för att försöka få hjälp att hantera sitt temperament. Vad tror ni om det?


    Det lät inte trevligt! Jag hade nog blivit rädd om jag vore du. Bra att han vill söka hjälp iaf! Jag hade krävt att han sökt hjälp om jag skulle stanna med det obehaget hängande över mig.

    Kram!
  • Anonym (FlickväntillADHD)
    Anonym (Det finns en väg) skrev 2017-01-01 22:06:06 följande:

    Hej jag fick min AdHd diagnos som vuxen, har valt en annan väg än medicinering, omega 3 tillskott ( mycket) samt vitamin b 6 och b12, magnesium och Zink. Bytt kost till lchf/paleo, tränar regelbundet. Detta gör enorm skillnad tar dock ca 3-6 månader innan omega 3 och vitaminerna verkar fullt ut. i usa har man kommit mycket längre än här vad som funkar på ADHD.

    Men det som gjort absolut största skillnaden är att jag åkte iväg på ett meditations läger i 10 dgr, man är helt tyst och tränar en teknik som bygger på uppmärksamhet, det är helt gratis. Detta är fantastiskt för en adhd person Kommer förändra livet om han går.

    Idag tycker jag knappt att jag lider av min adhd och mår fantastiskt.


    Intressant! Finns det forskning på detta? Mer info? Hur har du hittat denna väg liksom?
  • Anonym (FlickväntillADHD)
    Asirna skrev 2017-01-02 04:47:50 följande:

    Hej.

    Har själv diagnosen ADD.

    Det är inte alltid lätt att leva med oss som har denna diagnos. Men du kan få så mycket mer kärlek tillbaka, för vi känner så mycket mer än vad "normala" människor gör.

    När vi är arga, blir vi jätte ilskna.

    När vi är glada, så öser det av positiv energi runt om oss.

    När vi älskar någon, gör vi allt får vår partner och överöser denne med kärlek.

    Men jag kan också vara väldigt glömsk, när jag blir arh kan jag säga otroligt elaka saker om min partner som idiot och bett honom att dra åt helvete.

    Men innerst inne menar jag det aldrig!

    Men jag kan bara inte hjälpa vad som far ut ut min mun när jag är arg, för mitt hjärta flöder av så starka ilskna känslor.

    Jag är glömst, en tid optimist som ofta blir sen, mycket om kring bmig blir drama för andra, enbart för alla känslor som finns inom mig, som väntar på att få bli utryckta.

    För din man finns det hjälp att få, har har rått till att få ett helt team via vårdcentralen, där teamet innehåller en medicinläkare, kurator, psykolog och arbets terapuet.

    Det skulle nog vara bra för din sambo, där kommer han få all stöd han behöver.

    Lycka till <3


    Precis så min sambo är! Det är det som är så fint med han också! Älskar att han är så unik och levande :) (han säger dock aldrig så elaka saker till mig som du beskriver ovan).

    Absolut! Hoppas på att han vill ta emot stöd också och att det hjälper honom. För önskar verkligen att ha honom kvar i mitt liv!

    Fint att höra din berättelse :)
  • Glinda från Oz
    Anonym (FlickväntillADHD) skrev 2017-01-02 07:40:32 följande:

    Men precis tror du missuppfattat.

    Han är aldrig aggressiv så att han är ute och misshandlar var och varannan kväll. Utan det var den gången det gick över styr, med självförsvar som "grund". Annars visar sig aggressionen i form av irritation endast. Han blir alltså inte öppet aggressiv utom den gången.

    Kanske rörde till det lite i min text.

    Sedan att han tagit droger ibland har ingenting med den gången att göra.

    Absolut inte så att utredarna sa att alla med adhd misshandlar. Utan att hans profil skiljde sig åt från de som vanligtvis misshandlar(oavsett diagnos eller ej!). Sedan visst finns det de som faktiskt är ute efter att misshandla när de går ut en kväll. För alla är det inte bara "något som händer". För en del söker det också, så som han som gick på min sambo.


    Varför gjorde utredarna en scanning på hurvidare han misshandlade eller inte? Det är ju också konstigt för det är inget som ingår i en vanlig utredning.

    Att han tar droger är väl en jättegrej och att bli irriterad skulle inte jag kalla aggressionsproblem.
  • i-o
    Glinda från Oz skrev 2017-01-02 08:13:33 följande:
    Varför gjorde utredarna en scanning på hurvidare han misshandlade eller inte? Det är ju också konstigt för det är inget som ingår i en vanlig utredning.

    Att han tar droger är väl en jättegrej och att bli irriterad skulle inte jag kalla aggressionsproblem.
    Misshandel är oerhört kännetecknande för flera diagnoser och personlighetstyper och kan härledas till en massa olika beteenden.

    Droger kan vara en last för vissa och en hjälp för andra.
  • Anonym (J)

    Jag kan säga att det är en känslomässig bergodalbana.

    Min partner är helt underbar. Jag älskar honom otroligt mycket. Men han har enorma problem med kommunikation i konflikter eller när han känner sig kritiserad. Han kan bli väldigt arg. Om jag säger något som kan uppfattas som minsta kritik gentemot honom rasar hela hans värld. Han är värdelös, det är sjukt synd om honom och allt jag säger vrids till nåt helt annat.

    Han vägrar prata. Vill inte lyssna på mig. Vill hellre stoppa huvudet i sanden och små saker blir hur stora som helst pga det. Kör med silent treatment. Oerhört frustrerande.

    Jag måste lära mig att släppa saker och gå vidare. Vara den stora i vår relation. Måste inse att han inte är kapabel att diskutera igenom saker och att han upplever saker på ett helt annorlunda sätt än mig. Att hans tankar går på högvarv och därför inte klarar av att lyssna.

    Fixar man detta, fastän det är oerhört svårt, kan relationen bli hur fin som helst. Men ibland vill jag bara ge upp. För det är väldigt tufft stundvis att leva med någon som har adhd.

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (J) skrev 2017-01-02 11:56:51 följande:

    Jag kan säga att det är en känslomässig bergodalbana.

    Min partner är helt underbar. Jag älskar honom otroligt mycket. Men han har enorma problem med kommunikation i konflikter eller när han känner sig kritiserad. Han kan bli väldigt arg. Om jag säger något som kan uppfattas som minsta kritik gentemot honom rasar hela hans värld. Han är värdelös, det är sjukt synd om honom och allt jag säger vrids till nåt helt annat.

    Han vägrar prata. Vill inte lyssna på mig. Vill hellre stoppa huvudet i sanden och små saker blir hur stora som helst pga det. Kör med silent treatment. Oerhört frustrerande.

    Jag måste lära mig att släppa saker och gå vidare. Vara den stora i vår relation. Måste inse att han inte är kapabel att diskutera igenom saker och att han upplever saker på ett helt annorlunda sätt än mig. Att hans tankar går på högvarv och därför inte klarar av att lyssna.

    Fixar man detta, fastän det är oerhört svårt, kan relationen bli hur fin som helst. Men ibland vill jag bara ge upp. För det är väldigt tufft stundvis att leva med någon som har adhd.


    Åh jag känner precis likadant! Men vill inte alltid ge mig när jag jag vet att han har fel :/
Svar på tråden Din berättelse om livet med ADHD-partner