Bf sept 2017

Javisst är det spännande nu, man vet aldrig vem det blir. Får önska oss alla lycka till när det drar igång :).

Min är fixerad sedan ett par veckor tillbaka och jag kan känna hur hon tränger djupare ibland då det hugger och ilar så jag knappt får luft.

Är era vilda i magen? Min skatt är såå lugn, vissa dagar knappt märkbar.... Ganska jobbigt att få känna henne så lite när man mest av allt vill ha tecken hela tiden på att allt är bra. Blir kanske en vilde på utsidan sen istället ;).

Hej alla!

Jag har bf 17 sep men har tid planerad för kejsarsnitt redan 11 sep så räknar verkligen ner dagarna nu och på ett sätt känns det som evigheter kvar men samtidigt som det verkligen snart är dags! Jobbar ni fortfarande? Jag hade tänkt jobba till 1 sep men är då trött nu då försöker nog gå en vecka tidigare.

Ska du jobba ända fram till det smäller sen? Jag är så sjukt omotiverad på jobbet också så det spelar nog in att jag vill gå tidigare :)

Min tjej har ju varit lugn hela graviditeten och jag nämner det för bm varje gång...hon börjar nog tycka att jag är jobbig ;). Hon hävdar att jag inte kommer sluta oroa mig förrän lillan ligger på magen vilket hon nog har helt rätt i :P. Känner henne oftast på kvällen när jag ska lägga mig eller på fm men sista veckan är rörelserna verkligen mer som sträckningar. Finns ju inte mycket plats så jag är inte orolig så. Men när jag väntade sonen var det fullt ös hela vägen genom grav tills han låg på magen efter förlossningen så det är verkligen annorlunda ;).Jag blev sjukskriven 4 veckor innan min gravpenning som går ut om ett par veckor så jag har varit hemma 2 månader redan. Men haft mycket besvär av tidiga sammandragningar, fogar och illamående som håller i sig. Jag är SÅ imponerad av er som klarar att jobba sålänge. Jag kan ju varken sitta eller stå längre stunder :/. Lite rädd för hur kroppen ska må efter grav denna gången, vill så gärna kunna gå på mysiga barnvagnspromenader!

Åh det är så jobbigt nu. Vecka 35 imorgon. Sonen börjar förskoleklass i stora skolan! Och på tisdag ska vi på TUL igen.

Nära nu.. men börjar ha ont och massa sammandragningar/förvärkar och hugg.. idag kändes det flera gånger som att hela magen drog ihop sig snabbt, hårt och våldsamt så mosades bebisen neråt. Kändes som han var påväg ut. Det gjorde så jävla ont att jag skrek rakt ut första gången. Hann bara tänka "Neeej inte än!!! Minst 3 veckor får du stanna"..

Var dock ingen bebis som kom så, det känns ju bra. Vecka 37 iallafall.. men sne orkar jag nog inte en dag till.. känner mig HELT slut nu. Båda barnen hemma nu som ska börja skola och dagis igen. Blir mer tid ensam.. blandade känslor. Långtråkigt? Välbehövligt med vilan iochförsig. Sen kan det vara skönt att inte ha båda barnen hemma OM det drar igång och mannen jobbar. Så får man vila upp sig i ensamhet och kämpa på.

TUL börjar oroa mig.. förra gången, i vecka 29 så var bebis mitt på medelkurvan. Tror dem beräknade vikten till ca 1,2kg om jag inte minns fel.

Men nu har ju sfmåttet hasat upp från mitt på
Medel till över medel, plus att magen
Växt OTROLIGT i omfång! Mäter hemma för skojs skull.. på bara ett par veckor har magens omfång växt 10cm!!! Alltså 3-4veckor bara. Om ens det.

Det oroar mig, samtidigt glädjer det mig. Hellre en liten knubbis denna gång. Sonen var ju så tanig och liten. Det var så jobbigt ned maten och oron att han skulle gå ner mer och inte få i sig tillräckligt osv.

Längtar otroligt mycket nu. Sambon också. Nästan varje kväll säger han "nu får det vara bra. Nu får han komma ut, jag orkar inte längta eller vänta fler veckor alltså. Allt som fattas här hemma är en bebis"
Sonen blir helgalen och fnittrar oavbrutet när han frågar om hur många veckor det är kvar och vi svarar.. han blir helt till sig.
Vi är SÅ redo nu.

Är det någon fler som tagit reda på könet och är trött på att höra - men tänk om det är en tjej eller; det kan ju vara en tjej oxå eller; hur kan ni vara så säkra på att det är en kille då? The list goes on.. skeptiker som hört talas om när nån trodde det var det könet men ut kom det andra osv.

Får dra samma historia om ultraljudet och hur barnmorskan pekade ut snoppen om och om igen. Jag vet ju att det är en pojke eftersom jag litar på hon som berättade det för oss och vad vi såg. Men de här skeptikerna får ju en ändå irriterad tillslut bara för att de får en att för några ögonblick själv att tveka.

Ska bli så skönt när han kommer så de blir motbevisade

Mitt vatten gick imorse så nu är jag inlagd för att få ett akut snitt under dagen! Så ni som inte packat väskor etc - gör det! Min BF var 17 sep och jag har inte haft några känningar senaste dagarna förutom trött och att magen varit stenhård!

Varit hos bm igen, något bekymrad över mitt sfmått men ny mätning om 2 veckor. Jag känner ju själv att bebisen sjunkt ännu djupare och jag har mer o mer sammandragningar nu så inte konstigt att det planar!

Vikten stiger hejdlöst, jag är också extremt svullen om benen och fötterna så liten får gärna komma snart! Nu är mina 15kg nådda som jag inte ville överstiga, tji fick jag ;). Blir många långa mysiga promenader i höst. Längtar sååå!!

Järnvärdet har lagt sig stabilt på 112. Sååå skönt!!! Behöver troligen inte extra järn om jag inte förlorar mer än 900ml blod sa bm. Ska kasta kartan låångt ner i soporna sen :).

Bm sa förresten idag hejdå, vi ses på efterkontrollen :). Hon har semester mitt nästa besök och räknar inte med fler - bara det gör väl att man går 2 veckor över haha. Gaaah nu är jag så nyfiken på vår lilla tjej och hur hon ser ut. Bm uppskattade henne till ca 3kg i fullgången tid när hon kände o klämde idag. Jag har en gammal och väldigt långt erfaren bm så ska bli spännande att se om hon får rätt :).

Jag gick precis in i vecka 37 så 36+0. Hade planerat snitt eftersom första barnen blev akut snitt efter mycket långdragen förlossning. Allt har gått jättebra, 13.09 kom en 48cm och 2,7 kg liten tjej ut. Nu vilar vi och försöker mara henne så hon inte tappar vikt!! Lycka till alla <3