Jag har eds, fråga mig vad du vill!

puff.

Svårt att säga vad "svår" är. Men jag har rejäla smärtor ganska konstant och så värre perioder då. Min mage är i perioder katastrof(kan inte äta eller dricka alls, men gör det ändå, mår hemskt illa, har brännande diareer och mycket ont) och ganska dålig i sitt normaltillstånd(mår illa efter att jag ätit, ont vid toabesök, sura uppstötningar, magont och nära till illamående även utan att ha ätit).
Jag är väldigt överrörlig och har smärtor pga det.Jag har bara lyckats dra höften ur led ett par gånger, men många andra leder sitter liksom löst ändå.
Min hud är okej så länge jag är försiktig. Får jag exempelvis massage måste massören hela tiden hålla koll så att min hud inte spricker.
Jag har inga farliga hjärtproblem, men arytmi och högt blodtryck(som jag medicinerar mot).

Jag har även hypotyreos.

Jag har faktiskt aldrig sett en lista med alla kriterier, vet du var man kan finna så kan jag svara?

Tillägger att jag har ganska stora problem med beröring och får ont av "ingenting". Leder givetvis till en stor trötthet och jag är alltid lite smågroggy. Oroar mig ibland för att någon ska tro att jag är full.
Jag har ingen styrka i händerna och tappar lätt saker. Är väldigt fumlig och kan inte bedöma avstånd(går in i väggar exempelvis).

1. Har inga alls. Jag är rädd för att bli beroende, jag har försökt anpassa mitt liv efter syndromet istället.
2. Jag jobbar inte alls. Bara vardagen är nog att orka med. Hade jag arbetat hade jag nog däremot fått lov att ta smärtstillande.
3. Kvinna
4. 27
5. Jag är gift och har ett barn.
6. Jag fick diagnosen när jag var 23 år, men har haft besvär hela livet. Jag fick diagnosen efter att min mamma som också haft problem hela livet och missdiagnostiserats med fibro fått sin diagnos. Morfar och en moster har också eds så läkarna tyckte att jag borde "testa mig".

Tummar mot handleder stämmer, handflator i marken stämmer, blöder något mer än normalt vid skada, men inget farligt som min morfar hade. Får blåmärken jättelätt.
Jag känner inte till Hanni Hattar.

Jag har som sagt lyckats dra höften ur led ett par gånger, men annars sitter lederna bara "löst" säger min läkare. Och alla leder knakar väldigt mycket och har alltid gjort.

Vad häftigt att jag fick svar av andra drabbade. Jag har har aldrig stött på någon utom de i min familj som är drabbade eller ens vet vad eds är.

Jag är väldigt överrörlig och på de konstigaste ställena ;) Det första min läkare sa till mig när han började kolla kroppen var "men sådär ska man ju inte ens kunna göra med knäna"(kan böja bak knäna alldeles för långt).
När jag var liten trodde jag att jag bara var naturligt vig. Jag testade en dag att gå ner i spagat och det gick. Jag gick på akrobatik ett tag och läraren kunde ofta säga "jag tror inte att det går att göra såhär, men du kan testa" och så gick det oftast, haha! Jag har blivit lite stelare sedan jag födde barn och sedan jag slutade tänja och träna mycket(läkares inrådan),men är fortfarande väldigt rörlig som sagt.

Jag har som sagt inga jätteproblem med huden. Får blåmärken lätt(stör mig inte), har en massa konstiga prickar överallt(stör mig inte), är väldigt torr(störande), huden spricker lätt(störande) och så har jag elastisk hud, men bara på vissa ställen(fötterna, pannan, kinderna, armbågarna, låren, ögonlocken), men det är inget jag far illa av.

Jag trodde länge att jag hade fibro eftersom min mamma missdiagnostiserats med det, men är glad att jag fick rätt diagnos. Det förklarar så mycket och jag känner mig inte så värdelös längre.

Det där kommer och går för mig. Jag har dagar när jag inte nödvändigtvis har dödsont, men ändå är som en pensionerad zombie. Bara att böja sig ner är lögn och allt går så sakta och stelt. Sedan har jag dagar när jag är jätterörlig även om det tar mycket energi att röra sig.
Min kropp lever lite sitt eget liv ibland. Kollar jag på tv till exempel så slutar det alltid med att jag sitter med huvudet på sned, eller så har det halkat bakåt eller så lutar jag mig framåt. Jag orkar inte hålla upp huvudet om jag inte koncentrerar mig på det. Jag står alltid och väger på ena benet, ja jag kan nästan inte stå som folk. Jag svankar helt enormt mycket och måste ibland tänka mig för så att jag inte trillar framåt, haha!

Den konstanta smärtan tänker jag inte så mycket på eftersom jag är van, men dem finns alltid där som ett lågt surrande och irriterande ljud i bakgrunden. Det är mest det som gör mig så otroligt trött och lite lättretad(tyvärr för min omgivning...). Jag hade hellre tagit några dagar av intensiv smärta och sedan en bra period utan smärta.
Annars är det magen som handikappar mig mest, den kan jag verkligen bli bitter över.

Förresten så borde man inte behöva dra ur leder för att få diagnos. Min mamma har aldrig dragit något ur led och hon är överrörlig, men lederna sitter fast även om de knakar.