Jag curlar min mamma

Vad jag ser ovanför så kanske du redan har fått de bästa tipsen från från mer erfarna vuxna personer än mig... men min pappa dog också när jag va i samma ålder som dig och jag är äldst (nu 23) av mig och min 4 år yngre bror och jag känner hur jag verkligen blir hjärtekrossad av att läsa det du skriver.

Nu hamnade inte min mamma i riktigt samma spår som din, men jag vet hur nära det var... Men jag fick också växa upp men mer på ett känslomässigt plan än praktiskt som dig.

Men något som hjälpte min mamma i sorgen och vardagen var att hennes vänner en och en lite då och då kom över och vi åt middag tillsammans. Sen satt de och pratade hela kvällen om pappa och situationen och allt möjligt annat. Jag tror det hjälpte min mamma mycket, att ha någon att prata med som känt min pappa på ett mer vuxet plan och inte pappa-barn relationen.

Träffar din mamma några vänner någon gång? Finns det någon vän du skulle kunna ta kontakt med och rent av be om hjälp att få din mamma på benen igen? Exempelvis att denna vän kan komma och sova över hos er någon natt/nätter och se till att de sköter hussysslor tillsammans, handlar och lagar mat en dag/helg kontinuerligt? Det låter som att hon behöver komma igång och samtidigt känna sig mindre ensam.

Om hon inte har någon vän så kanske ett syskon? Eller någon kusin?

Min mamma fick även mycket hjälp av min pappas släktingar, finns det några sånna? Din pappas syskon kanske?

Det kanske var ett tag sen du pratade med din mormor? Det kanske är värt en omgång till och verkligen tala klarspråk? Även din farmor och farfar (som ändå låter rätt unga) borde känna starkt av att vilja hjälpa sin sons familj i nöd.

Våga be om hjälp, folk hjälper hemskt gärna till om man ber dem, annars vet det inte att de behövs.

Du drar ett sånt enormt lass, detta är i genuint du ska behöva göra och jag hoppas verkligen att din mamma får hjälp och kommer på fötter igen så att du kan vara den 16-åringen som du har rätt till att vara <3