En liten fundering ang klassskillnader i samhället.
Hur uppfostras överklass/medelklass barn? Är föräldrarna stöttande? Hur gör man för att barnen ska fortsätta plugga och få en bra utbildning?
Vad är skillnaden i barnuppfostran för föräldrar av arbetarklass och överklass?
Intressant, har du länk till någon sådan forskning?
Min fundering var lite att barn från underklass/arbetarklass oftast stannar kvar i den typ av klass de vuxit upp i. om inte föräldrarna studerat på högskola eller dyligt så gör oftast inte barnen det heller.
Barn från medleklass/överklass fortsätter i större utsträckning att studera, vad är det som gör detta? Givetvis så påverkar såklart föräldrarna omedvetet sina barn med den livsstil de lever. Men funderar även på om medelklass/överklass föräldrarn är allmännt mer stöttande när de gäller fortsatt utbildning eller är det kanske krav?
Jag kan jämföra min uppfostran med min mans uppfostran t.ex. gällande skola. Mina föräldrar har båda en längre utbildning och jag skulle väl säga att det är medelklass men välbärgad sådan. Mannens föräldrar har lägre utbildningar, hans pappa bara grundskola och mamman grundskola + kortare komvuxutbildning i vuxen ålder.
Jag har alltid fått mycket stöttning gällande skolgång. Speciellt från min pappa som alltid haft tydliga förväntningar på att jag skulle göra bra ifrån mig och fortsätta plugga efter gymnasiet. Han höll reda på varenda prov jag hade, förhörde innan på kunskaper och jag fick sen ta hem provet och visa honom. Han var helt bestämd med att jag skulle gå i den svåraste mattegruppen i skolan, fick inte byta till en lättare fastän alla kompisar gick där. Det var en viss press men väldigt nyttig, jag gick ut både grundskolan och gymnasiet med höga betyg. Det gick liksom inte att smita eller skolka då jag visste att han hade stenkoll....
Mannen däremot fick knappt någon hjälp eller uppmuntran alls tyvärr. Det hände aldrig att någon förhörde någon kunskap eller höll reda på när han hade prov. I gymnasieåldern började han skolka mycket vilket föräldrarna inte heller engagerade sig i. Samma sak med hans syskon. Slutade med att alla tre barnen gick ut skolan med dåliga eller inga betyg. Nu är min man i grunden mycket begåvad så när vi träffades (han var 23 då) så gav jag honom en spark i baken och han läste då in hela gymnasiet + två olika högskoleutbildningar. Han fick utmärkta betyg. Är väldigt stolt över honom. Han har även fått mycket uppmuntran från MINA föräldrar, däremot hans egna har inte ens sagt grattis till senaste högskoleexamen.... Så det känner jag mig besviken över faktiskt gällande dem, även om de annars är bra människor. Men detta med skolgång oh vikten av det verkar helt ha gått dem förbi.