Överklass/medleklass uppfostran

Jag kan jämföra min uppfostran med min mans uppfostran t.ex. gällande skola. Mina föräldrar har båda en längre utbildning och jag skulle väl säga att det är medelklass men välbärgad sådan. Mannens föräldrar har lägre utbildningar, hans pappa bara grundskola och mamman grundskola + kortare komvuxutbildning i vuxen ålder.

Jag har alltid fått mycket stöttning gällande skolgång. Speciellt från min pappa som alltid haft tydliga förväntningar på att jag skulle göra bra ifrån mig och fortsätta plugga efter gymnasiet. Han höll reda på varenda prov jag hade, förhörde innan på kunskaper och jag fick sen ta hem provet och visa honom. Han var helt bestämd med att jag skulle gå i den svåraste mattegruppen i skolan, fick inte byta till en lättare fastän alla kompisar gick där. Det var en viss press men väldigt nyttig, jag gick ut både grundskolan och gymnasiet med höga betyg. Det gick liksom inte att smita eller skolka då jag visste att han hade stenkoll....

Mannen däremot fick knappt någon hjälp eller uppmuntran alls tyvärr. Det hände aldrig att någon förhörde någon kunskap eller höll reda på när han hade prov. I gymnasieåldern började han skolka mycket vilket föräldrarna inte heller engagerade sig i. Samma sak med hans syskon. Slutade med att alla tre barnen gick ut skolan med dåliga eller inga betyg. Nu är min man i grunden mycket begåvad så när vi träffades (han var 23 då) så gav jag honom en spark i baken och han läste då in hela gymnasiet + två olika högskoleutbildningar. Han fick utmärkta betyg. Är väldigt stolt över honom. Han har även fått mycket uppmuntran från MINA föräldrar, däremot hans egna har inte ens sagt grattis till senaste högskoleexamen.... Så det känner jag mig besviken över faktiskt gällande dem, även om de annars är bra människor. Men detta med skolgång oh vikten av det verkar helt ha gått dem förbi.

Enligt mig är en advokat och läkare jäkligt mycket arbetarklass. Speciellt om deras föräldrar kommer från arbetarfamiljer. Kanske att advokatens barnbarn kan bli något annat än arbetarklass.

Du kan trolla.

Rent generellt sett så har advokater en ganska värdelös timlön sett till hur mycket de tjänar kontra hur mycket de faktiskt måste jobba för det. Och det blir inte bättre för att man blir delägare i byrån, man måste hålla samma takt efteråt också. Till skillnad från andra branscher där man som senior tillåts att trappa ner på takten.

Sedan kan man aldrig komma ifrån var man kommer ifrån. Är man uppväxt i en arbetarfamilj kommer man alltid vara arbetarklass, oavsett vilken titel man har på visitkortet.

Både min man och jag har arbetarbakgrund men har nu universitetsutbildning från LU. En grundläggande skillnad är att vi båda fick klara allting själva bäst vi kunde under uppväxten, medan vi satte vårt barn i kö till specifika fristående förskolor direkt vid födseln. Det är andra tider nu och jag tror att det verkligen (på gott och ont) kommer att märkas vilka barn som har engagerade föräldrar och vilka som inte har det. Självklart KAN man lyckas helt på egen hand, men det blir betydligt svårare, och det är nog typiskt för medelklass och kanske särskilt klassresenärer att man vill engagera sig/rodda/curla så mycket man kan. Sedan får man ju försöka balansera det så barnen inte blir odrägliga ?som vissa påstår annars garanterat händer) och man får ju inte överdriva så barnen dör av prestationsångest men på det stora hela tror jag att det är positvt.