Överklass/medleklass uppfostran

Jag kan jämföra min uppfostran med min mans uppfostran t.ex. gällande skola. Mina föräldrar har båda en längre utbildning och jag skulle väl säga att det är medelklass men välbärgad sådan. Mannens föräldrar har lägre utbildningar, hans pappa bara grundskola och mamman grundskola + kortare komvuxutbildning i vuxen ålder.

Jag har alltid fått mycket stöttning gällande skolgång. Speciellt från min pappa som alltid haft tydliga förväntningar på att jag skulle göra bra ifrån mig och fortsätta plugga efter gymnasiet. Han höll reda på varenda prov jag hade, förhörde innan på kunskaper och jag fick sen ta hem provet och visa honom. Han var helt bestämd med att jag skulle gå i den svåraste mattegruppen i skolan, fick inte byta till en lättare fastän alla kompisar gick där. Det var en viss press men väldigt nyttig, jag gick ut både grundskolan och gymnasiet med höga betyg. Det gick liksom inte att smita eller skolka då jag visste att han hade stenkoll....

Mannen däremot fick knappt någon hjälp eller uppmuntran alls tyvärr. Det hände aldrig att någon förhörde någon kunskap eller höll reda på när han hade prov. I gymnasieåldern började han skolka mycket vilket föräldrarna inte heller engagerade sig i. Samma sak med hans syskon. Slutade med att alla tre barnen gick ut skolan med dåliga eller inga betyg. Nu är min man i grunden mycket begåvad så när vi träffades (han var 23 då) så gav jag honom en spark i baken och han läste då in hela gymnasiet + två olika högskoleutbildningar. Han fick utmärkta betyg. Är väldigt stolt över honom. Han har även fått mycket uppmuntran från MINA föräldrar, däremot hans egna har inte ens sagt grattis till senaste högskoleexamen.... Så det känner jag mig besviken över faktiskt gällande dem, även om de annars är bra människor. Men detta med skolgång oh vikten av det verkar helt ha gått dem förbi.

Det fungerar ju inte om alla ska gå högskola, någon måste ju städa också eller vara undersköterska. Men som jag t.ex. tänker gällande mina egna barn är att en högskoleutbildning öppnar så många fler dörrar. Jag är sjuksköterska och om jag skulle tröttna på mitt jobb eller känna för att göra något annat så är ju det ganska lätt att göra det. Även att få jobb inom annan bransch. Men om jag jämför med min svägerska som är vårdbiträde, hon har ju väldigt liten möjlighet till byte av jobb. Hon jobbar på sjukhem nu och har själv gjort illa sig så det är tufft att klara jobbet. Men att kunna komma därifrån vet jag inte hur det ska gå till för henne. Så av den anledningen vill jag att mina barn går högskola. Man kanske trivs med att svetsa när man är 25. Men om något händer då man är 45 och man inte har utbildning så är det ju högrisk att hamna i långtidsarbetslöshet.