• Anonym (Asta)

    Varför tror man inte att barn kan äta samma som vuxna?

    Vad är det med föräldrar idag som tror att man måste servera speciell mat till ungar som har passerat året? När slog detta fenomen igenom? Jag minns aldrig att vi fick annan mat än övriga familjen som små och tyckte man inte om t.ex. fisken så fick man äta potatis med sås och ärtor. Inga krusiduller utan väldigt enkelt. Varför anpassar föräldrar sig till att laga, servera och själva äta s.k. barnmat istället för att barnen får lära sig att äta normal mat? Det är inte så att svenska barn idag har näringsbrist och är utsvultna så skyll inte på det.

  • Svar på tråden Varför tror man inte att barn kan äta samma som vuxna?
  • Lia4
    sextiotalist skrev 2017-01-24 10:37:02 följande:

    Du har haft tur, du har fyra barn som du skriver njuter av mat och matupplevelse. Jag är ingen matmänniska, självklart tycker jag att det finns god mat, men för mig är mat till 95% överlevnad, sedan ska den vara ätbar. Nu råkar jag dessutom vara rätt duktig på att laga mat, men fortfarande är det mest rent arbete som jag gör.

    Däremot har vi aldrig serverat typisk barnmat hemma hos oss, men likväl så har vår son under sina första 10-12 år haft få maträtter han ätit (men de har däremot varit bra rätter).

    Nej, jag njuter inte av mat på det sättet. Men är fortfarande väldigt kräsen.

    Alla är inte matnjutare (däremot kan jag njuta av ett gott glas rött)


    Bra mat är ju det bästa som finns! Ett glas vin är ju också helt ok i och för sig ;)
  • sextiotalist
    Lia4 skrev 2017-01-24 10:40:54 följande:
    Bra mat är ju det bästa som finns! Ett glas vin är ju också helt ok i och för sig ;)
    Där ser du hur olika man är, nej, jag tycker inte att bra mat är det bästa som finns.
  • Vestra

    Jag är själv väldigt kräsen vad gäller mat. Och minns med fasa frukosten som barn. Det var egentligen inget fel på det som serverades (mackor, flingor, fil, ägg). Men jag avskydde känslan av att tvingas äta den sortens mat på morgonen. Hade mycket lättare för att äta exempelvis fruktsallad eller omelett. 

    Mina barn är inte jättekräsna, däremot förstår jag känslan av att faktiskt inte tycka om att äta vissa saker. Min ena avskyr smörgås till frukost, hon mår illa av det. Självklart för hon den typ av frukost hon äter, vilket oftast är äggröra. 

    Ett av mina andra barn avskyr en himla massa saker, och henne anpassar vi också efter. Vi lagar inte mat som vi vet att inte barnen tycker om. Som lasagne, det avskyr hon, om vi äter lasagne så tar vi och kokar vanlig pasta till henne och ger henne köttfärssås vid sidan. Spelar ju ingen större roll, men hon vill inte ha det ihopblandat. Sås äter hon inte, vilket gör att vi inte lagar mat i sås, utan alltid har det vid sidan av osv. Men i hennes fall så är hon lite underviktig, och vid klockan 16 på eftermiddagen bryter hon ihop om hon inte fått äta det hon behöver under dagen. 


    Något meningsfullt, imponerande och gärna lite skrytsamt.
  • Mrs Moneybags

    Barn är ju olika, som bekant.

    En del gillar allt, andra gillar ingenting. En del vräker i sig av det mesta, andra bara petar i maten. 

    Jag tror att jag har läst att det är helt naturligt för barn att vara skeptiska till nya smaker, då det kan ha handlat om överlevnad under den tid när människan utvecklades som art. 

    Min son är mycket kräsen, men han tycker mycket om indisk och kinesisk mat. Det gör ju vi föräldrar också, så det är inte förvånande eftersom han har blivit erbjuden sådan mat länge. 

    Man får ta det som det blir och försöka truga vissa barn att prova nytt, men det kan ta tid. Själv gillade jag "barnmat" tills jag var ca 25. Sedan började jag sakta prova nya rätter. Allas smak utvecklas olika.

  • K grrl
    Lia4 skrev 2017-01-24 10:26:05 följande:
    Ja det är ju faktiskt rent skitsnack att barn inte skulle gilla kryddstark mat. Klart de inte äter det när föräldrarna inte låter dom lära sig. Många ger sina barn mathandikapp genom att undanhålla dom mat som de TROR att barn inte tycker om. Våra har alltid fått det vi ätit. Alltid. Vi har fyra barn som verkligen njuter av mat och matupplevelsen. De äter inte bara för att man behöver äta utan de genuint älskar god och speciell mat. 7-åringen ber ofta om att få prova ny mat, senast ville han gå på restaurang och äta sniglar ;).

    Men så här har det såklart inte varit från början. De har alla krävt en tid att lära sig att gilla nya smaker. Men ge inte upp så snabbt!

    Har så många barn i min närhet vars föräldrar bara gapar när de ser att våra äter eller i alla fall smakar på allt. Behöver kanske inte säga att deras barn petar i maten om de får något som ser eller smakar annorlunda. Så himla trist.

    Barnmeny har jag otroligt svårt att förstå. Vaddå barnmeny? Köttbullar, pannkakor och korv? Snacka om att inte ge barnen möjlighet till att lära sig njuta av mat. Alla restauranger borde ha alla rätter i barnportion istället.

    Annars blir ju barnen mattråkiga vuxna sen som fortsätter att peta i maten även när de blir stora. Hur kul är det med såna människor?
    Min äldsta är yngre än din sjuåring. Han älskar musslor och bläckfisk av alla slag. Han har ätit ostron och sniglar och carpaccio och en massa andra udda saker. En av de bästa smakupplevelserna han vet är grytstekt riphjärta. Han tingar alltid hjärtat och levern när jag lagar viltfågel.

    Så har jag en yngre, som föddes för tidigt och dessutom har en obstruktion i halsen som hon måste opereras för. Hon har jättesvårt för mat. Jättesvårt. Vi har ett BVC som är på oss om att hon väger för lite, hon är petig, maten får inte smaka fel eller se fel ut. Det handlar inte om hur kryddstarkt det är, utan om att hon inte gillar vissa smaker.

    Även jag som vuxen, som är så matglad som jag är, har svårt för vissa kryddor eller ingredienser. För min del är det Aromat och grillkrydda som skulle kunna få mig att kräkas rakt ut. Jag förstår inte vad det är som gör att man tror att barns smaklökar måste "vänja sig"? De har känsligare smaklökar, man kan inte vräka på ohämmat med chili, de kan ha smakpreferenser även som små. Min yngsta kan äta stark och kryddig mat, hon äter olika sorters kött och fisk, hon äter alla basråvaror och hon äter grönsaker. Men hon tycker inte om när det smakar salvia, tomat eller capsaiscin. Till exempel. Vad är det som gör det så svårt att se nyanser? Att barn är olika? Att de har preferenser?
  • Lia4
    K grrl skrev 2017-01-24 11:39:46 följande:

    Min äldsta är yngre än din sjuåring. Han älskar musslor och bläckfisk av alla slag. Han har ätit ostron och sniglar och carpaccio och en massa andra udda saker. En av de bästa smakupplevelserna han vet är grytstekt riphjärta. Han tingar alltid hjärtat och levern när jag lagar viltfågel.

    Så har jag en yngre, som föddes för tidigt och dessutom har en obstruktion i halsen som hon måste opereras för. Hon har jättesvårt för mat. Jättesvårt. Vi har ett BVC som är på oss om att hon väger för lite, hon är petig, maten får inte smaka fel eller se fel ut. Det handlar inte om hur kryddstarkt det är, utan om att hon inte gillar vissa smaker.

    Även jag som vuxen, som är så matglad som jag är, har svårt för vissa kryddor eller ingredienser. För min del är det Aromat och grillkrydda som skulle kunna få mig att kräkas rakt ut. Jag förstår inte vad det är som gör att man tror att barns smaklökar måste "vänja sig"? De har känsligare smaklökar, man kan inte vräka på ohämmat med chili, de kan ha smakpreferenser även som små. Min yngsta kan äta stark och kryddig mat, hon äter olika sorters kött och fisk, hon äter alla basråvaror och hon äter grönsaker. Men hon tycker inte om när det smakar salvia, tomat eller capsaiscin. Till exempel. Vad är det som gör det så svårt att se nyanser? Att barn är olika? Att de har preferenser?


    Det klart de har. Och det har jag inte sagt något om. Men att utgå ifrån att barn inte vill ha musslor, bläckfisk eller carpaccio (vilket för övrigt är favorit här, även för 1,5-åringen) bara för att de är barn är ju så himla dumt. Låt barn prova allt!
  • Fru Ve

    TS Jag har också funderat över det här och jag håller med dig. Jag startade nyligen en tråd om min irritation kring att barnens kompisar ständigt klagar över vår mat hemma p.g.a. att vi inte lagar speciell "barnmat" utan varierat. Jag tror nog detta är en del av fenomenet att man tar mer och mer hänsyn till barnen. Vilket är på gott och ont. Men om barn ofta eller alltid får sin vilja igenom så är det ju klart det oftast blir köttbullar eller pannkaka (det skulle det bli här hemma om mina barn alltid bestämde). Jag tror dock det är mycket bra och lärorikt att man lär sig äta all mat. Så mina måste alltid smaka och jag serverar bara det som ställs fram. Vilket innebär att mina barn äter nästan allt (och nej de plågas inte).

  • Fru Ve
    Lia4 skrev 2017-01-24 11:57:33 följande:
    Det klart de har. Och det har jag inte sagt något om. Men att utgå ifrån att barn inte vill ha musslor, bläckfisk eller carpaccio (vilket för övrigt är favorit här, även för 1,5-åringen) bara för att de är barn är ju så himla dumt. Låt barn prova allt!
    Mina barn älskar musslor och andra skaldjur också! Tycker synd om barnen om de inte får vara med om att äta detta goda =)
  • Joo3221414

    För jag vill inte att mitt barn ska kvävas på sega jävla köttbitar som alla andra äter.

  • LFF
    Anonym (Kanske...) skrev 2017-01-24 08:18:25 följande:

    Kanske beror det på att det många vuxna idag gillar inte är så barnvänligt? När jag växte upp så serverades svensk husmanskost till vardags. Den är ju knappast särskilt kryddad. Som vuxen (före barnen) så har jag ätit väldigt mycket exotisk, kryddstark mat (tex indiskt) som åtminstone mina barn inte skulle gilla. Så visst, vi hör väl till dem som "anpassat" oss. Serverade heller inte våra småbarn hummer på nyår för de skulle inte ha vett på att uposkatta den. Däremot så får de jättegärna smaka den typen av mat om de är med när vi äter det. Sedan har våra barn tyvärr haft en del överkänslighet mot mat, sådant som förhoppningsvis växer bort uppåt skolåldern. Det har också bidragit till anpassningen.


    Mina treåringar (tvillingar) äter gladeligen välkryddad mat, både indiskinspirerat och annan "exotisk" mat. Ju mer den smakar, desto mer äter de. Varför skulle inte våra skandinaviska barn kunna äta det när de indiska barnen gör det? Man behöver ju inte dra iväg med hettan i maten helt galet men krydda med annat än salt och peppar går ju definitivt.
Svar på tråden Varför tror man inte att barn kan äta samma som vuxna?