Studie: Barn gör oss inte lyckliga

Vad bra att det är frivilligt att skaffa barn :)

Mina barn gör mig lycklig. Samtidigt är jag förstås glad att de inte är småbarn hela livet, jag kan absolut se fram emot att ha en vuxnare relation till dem och att de en dag ska flytta hemifrån.

Var du även lycklig innan du skaffade barn? F

Har du mycket tid för dig själv och dina intressen?

Ja, jag var lycklig innan också. Att få barn har däremot alltid känts som ett självklart framtidsscenario för mig, så om jag än idag inte hade haft några så hade jag nog varit olycklig över det nu. Självklart har jag mindre tid för mina intressen nu än tidigare, men det är inte som att tiden är obefintlig - vi är ändå två om barnen.

Vet inte riktigt vad du vill med ditt inlägg, men för att besvara skulle jag säga att det beror på från individ till individ.

Har du inte barn och inte vill ha barn är du nog lyckligare utan barn.

Har du inte barn men vill ha barn är du nog olycklig utan barn.

Har man barn och vill ha dem gör de en lycklig varje dag och gråhårig däremellan.

Jag personligen blir lycklig av min dotter varje dag, hon har givit mig nya perspektiv, fått mig och min man att uppskatta varandra och att uppskatta livet, att inte ta det förgivet. Innan hon kom var livet bra, nu är det fantastiskt!

Men jag tror inte på att man ska skaffa barn för att bli lycklig.. Lyckliga människor blir lyckliga föräldrar.

Vill utbyta lite tankar bara. 

Ja man måste må bra, och vara trygg och stabil i sig själv innan man skaffar barn.

Jag tror absolut man kan vara lycklig utan barn. Jag var det innan jag fick mina. Men någonstans där en bit in i vårt stabila förhållande ville vi ha mer. Det fattades något. Att skaffa barn är det bästa aktiva val jag gjort. Jo visst är det jobbigt i bland. Livet är det är ju livet oavsett. Men barnen har gett mitt liv en djupare mening!

Ja jag tror absolut du och de som svarat i tråden är genuint lyckliga över att ha barn. Men jag tror det finns ett stort mörkertal som tagit sig vatten över huvudet igenom att skaffa barn. Men detta är svårt att erkänna för sig själv och ännu värre för andra.

Det är inte så enkelt att man blir lyckligare av barn. Lycka är relativt konstant men tar olika uttryck. Det jag var lycklig av innan barn och det jag blir lycklig av nu efter jag fått barn är mycket samma saker, men några olika! Man kan såklart vara precis lika lycklig eller olycklig både med och utan barn!

Jag har alltid önskat mig barn och känner mig djupt och genuint lycklig över mina. Jag hade det helt ok även innan men kan nog säga att de fattades för den där riktiga lyckan. Vet att detta inte gäller för alla.

Det är en intressant studie. I länder med hög bnp är risken för stressrelaterade sjukdommar och utbrändhet betydlig högre bland kvinnor med småbarn än vad det är för deras barnfria medsystrar. För män spelar det ingen roll om de har småbarn eller inte, deras stressnivå påverkas betydligt mindre. Säger en hel del om hur vi lever idag.

Studien visade även att i när småbarnsåren och tonåren var överstökade så ökade lyckan hos föräldrarna och blev större ju äldre de blev i förhållande till de barnlösa. Så på sikt verkar familjen bidra till ökad lycka.

Jag är man och för mig skulle det absolut spela roll. Ja men det tar ju en jävla lång tid för att barnen ska passera tonåren. Ska man gå och vänta i 20 år liksom?

Som man sår får man skörda. Vi människor får så och göda lite längre än de flesta andra djur bara. :)

Jag tycker det känns som om många föräldrar bara tycker det är jobbigt med barn, att de mest är ivägen och blir arga på dem, men lik förbaskat ska de sätta dem till världen. Jag tror att det finns en mörk sanning som egentligen ingen vågar säga eller ens vågar tänka att man egentligen tänker.

Nämligen att man skaffar barn för att få bekräftelse från andra och att man vill ha en avkomma som tar hand om en när man blir gammal.

Haha, trust me - hade det varit anledningen hade det funnits betydligt enklare och billigare sätt än barn!

Ja och njaae.. Tror det är mer komplext än så. Vi har alla styrkor och svagheter. Föräldrar med egna oläkta sår, stress och dåligt tålamod som följd har förmodligen fortfarande viljan att föra över sina gener/ge kärlek villkorslöst. Eller hur man nu vill definiera anledningarna till att man skaffar barn.

Sen kan man ju vara mer eller mindre medveten om sina mörkare sidor, som du skriver. Barnen blir ju trots allt till viss del en spegling av oss själva och vi har alla ett fundamentalt behov av att bli speglade/spegla. Indivuduellt hur stort det behovet är förstås.