Matproblem på förskolan

Men det är ju galet, personalen ska alltså inte bara ha ansvar för alldeles för stora barngrupper eller jobba ofrivillig övertid för att föräldrarna inte kommer och hämtar i tid(dvs. efter att förskolan egentligen stängt), nu ska de inte få äta lunch heller? Alla dagar hinner man inte ens ta rast, om någon är sjuk och vikarie inte finns tillgänglig, och dessutom betalar man för maten på förskolan, verkar ju märkligt om man inte ska få äta sig någorlunda mätt på den då också?

Tror inte jag kommer få er att förstå hur jag tänker, ni verkar ha alldeles för dåligt samvete och naivt tankesätt för det, det finns så många ursäkter som jag inte ens orkar läsa. "Jag måste lämna mitt barn på förskolan". Okej, varför? "Inte råd, inte tid. Måste jobba." Om man nu verkligen måste det, att man inte har någon sambo som kan jobba eller dylikt, då får man ju kanske sänka sina krav lite. Ni lämnar ju trots allt bort barnet för att ni inte kan ta hand om det mellan dessa timmar, men ni klagar på de stackars personerna som sliter hela dagarna med att försöka ta hand om barnen. Är man inte nöjd får man ju göra det bättre själv, känner jag. Det är såhär det ÄR på förskolor, hela förskolan kan inte anpassa sig efter just eran unge, och det gick ni med på sekunden ni lämnade i från er ert barn. Sedan ska ju inget barn lida eller vara i fara på förskolan, självklart inte, och det är ju ingen i vanliga fall. Däremot finns ju ingen tid för speciellt mycket uppmärksamhet och kärlek, och det gäller att klara sig själv i de flesta situationer, även när man är 1 år. Personalen hjälper så mycket de hinner(såklart!), men det blir ju det mest nödvändiga, typ byta blöja, ta ner saker, lösa konflikter och lägga upp mat, personalen kan ju omöjligt sitta och mata hur många ungar som helst, tiden räcker inte till.

Så länge politikerna inte gör en ändring i hur barngrupperna ska se ut, och tillsätter fler personal är det här nog vad vi kan vänta oss. Det är ingen fel på personalen på förskolan, utan antalet personal. Det skulle behövas så många fler för att kunna tillgodose alla barns unika behov, vilket såklart är allas önskan, men det går ju inte alla gånger. Det handlar ju inte bara om TS son som inte kan äta, utan även andra föräldrar som kan klampa in och fråga vart Lisas vante är. HUR ska personalen kunna hålla koll på 20 par olika vantar OCKSÅ, utöver ALLT annat? Det klagas på att barnen inte får gå ut tillräckligt mycket, men har de själva försökt sig på att klä på 20 barn vinterkläder för några minus, det är inte så att barnen snällt går ut i hallen och sätter på sig sina kläder, det gapas, vägras och vills och kans inte. Det kräver kanske vissa dagar alldeles för mycket om någon i personalen är sjuk, att man väljer att inte gå ut. Sedan klagar de på att de inte gör tillräckligt med utflykter, och jag känner bara att herregud, det är väl föräldrarna som ska VILJA ta sina barn på utflykter och gå ut i skogen med dem, förskolan är inget space camp. 

Varför skaffar man barn om man inte har tid eller råd att ta hand om dom?

Tycker inte du är överkänslig, men tycker att du kanske ställer lite höga krav? Enligt min erfarenhet (tidigare vikarie på 2 olika förskolor) så är det lite såhär det ser ut på förskolor och deras matsituationer, ja. Det är underbemannat, och helt orimligt att en eller max två personer inte bara ska hjälpa 5-10 ungar var att få mat, utan även äta själva inom loppet av en 45 minuter. 

Jag tänker att det är tidigt som det är att lämna ett så litet barn på förskola, trots att många gör det, men att lämna ett barn som knappt kan äta hemma känns väl inte sådär genomtänkt. Är inte här för att ge dig dåligt samvete men har man ett barn med större eller mindre problem, kring vad som helst egentligen, vare sig det handlar om matproblem eller annan lite mer allvarligare funktionsnedsättning så får man kanske vänta med att inskola på förskolan. Jag tycker att det ställs orimliga krav på förskolor och dess personal, i den bästa av världar finns ju personalen där för att ge barnen en individuell, specialanpassad och uppmärksammad tid där det finns utrymme för att utvecklas och växa som liten person, men tyvärr är det för stora barngrupper många gånger och detta byts ut mot att ha fullt upp med att se till så att barnen inte slår ihjäl sig själva eller varandra(lite överdrivet, men jag antar att du förstår poängen). 

Återigen, överkänslig skulle jag inte kalla dig, jag hade aldrig velat vistas i förskolemiljö, varken som barn eller som vuxen(även då barnen är fantastiska på många sätt o vis så är det ett alldeles för krävande och stressfyllt arbete kände jag, trots att jag endast jobbat som vikarie). Det är mycket skrik, och jag upplevde aldrig att man hann hålla koll på varje barn hela tiden, vilket gjorde det hela obehagligt! Om någon får i halsen, om någon måste gå på toa, om någon går från bordet, om någon vägrar följa med in i matsalen, allt på samma gång? Många gånger blev det kaos, aldrig så att någon kom till större skada, men det händer ju att barn "glöms" på toaletten och får sitta där och ropa i 20 minuter, för att tiden och personalen inte räcker till. Jag kommer därför inte att placera mina barn på förskola, och verkligen inte så tidigt som dryga året, möjligtvis vid ålder 3-4, beroende på om barnen vill det själva. Jag har möjlighet att vara hemma med barnen, och förstår ju såklart att alla inte kan det, och det är ju synd för jag personligen tror inte förskolemiljö är det bästa för barnen, speciellt inte så små. Trots att alla försöker säga att deras barn tycker det är "såå roligt" och har "såå tråkigt" hemma. Jag tror nog mest det handlar om att mamma eller pappa inte orkar eller har tid att stimulera barnen i den mån de behöver, för visst måste väl barn  hellre vilja vara med sin mamma, pappa, mormor, farmor, moster, eller dylikt, istället för en rörig förskola? 

 

Sammanfattat, du får väl försöka göra det bästa av situationen, skicka med en egen sked om det inte finns, prata med personalen, försök ställa krav(vilket jag sällan tyckte uppskattades, och att de många gånger glöms bort eller struntas i, för man KAN inte individualisera 100% för 20 olika ungar och deras specialbehov på 2-4 personal). Hoppas trots allt det ordnar sig för ditt barn, friska barn svälter sig trots allt inte frivilligt, men såklart jobbigt att maten, vilket jag håller med om, inte är den bäst anpassade till småbarn.

På vissa ställen betalar man för maten, typ 300 i månaden, där tycker jag att man ska kunna ställa krav på att få äta i lugn och ro. Men i övrigt håller jag med dig fullständigt, de barn som behöver hjälp och extra stöd vid matsituationen ska självklart få det! Det ingår för fasen i jobbet!

Jo. Det du beskriver är nog ett mardrömsställe. Vikarier utan koll, personal med taskig attityd och inga rutiner. Så går det inte till på en normal förskola. Och jag tror att jag har lite bättre koll på det än vad du har.

Nej, förskola passar inte alla, för en del barn och föräldrar är familjedaghem bättre, det stämmer.

I den här tråden frågar faktiskt inte ts om huruvida hennes barn ska gå på förskola eller inte, så det är fullständigt irrelevant att tjafsa om det. Du trivdes inte med att jobba på förskola, och det är ju tur att du slipper, det finns andra som älskar arbetet, och får saker och ting att fungera! Du var inte lämplig. Och är fortfarande inte.

Du får störa dig hur mycket du vill på att föräldrar ställer krav på förskolan, föräldrar har ALL rätt att ställa (rimliga) krav! Jag ställer krav på mina barns förskolor, jag kräver att mina barn blir sedda, att deras känslor tas på allvar, att de har en säker miljö att vistas i om dagarna. Jag kräver att de har utbildad personal, jag kräver att personalen ser till mina barns behov och jag kräver att de får den hjälp de behöver vid lunchen till exempel. Ett krav är också att mitt barn är rätt klädd vid utevistelse, samt att barnet får sova så länge det behöver en vila mitt på dagen. Jag kräver att vi har utvecklingssamtal och jag kräver att personalen följer läroplanen. Uppfyller inte förskolan de kraven så vänder jag mig direkt till deras chef. Får jag inte gehör går jag vidare uppåt. Inga konstigheter. Att kräva att varje strumpa finns på plats gör jag däremot inte.

Du får gärna ha ditt barn hemma tills det börjar skolan, men ge fan i att ge ts dåligt samvete. Hon har inga överdrivna krav alls!

"Nej det är ju inte bättre att TS son lever i misär hemma för att mamman inte har råd med något, såklart. Då måste han ju vara på förskolan då, men då kanske man inte kan ställa så höga krav efter som man uppenbarligen inte kan bättre själv. Det är det jag stör mig på, att man bara dumpar över ansvaret på någon annan och ställer orimliga krav många gånger. Vill du att det ska bli exakt som du vill får du göra det själv, annars låt bli att gnälla och var tacksam för de som faktiskt orkar jobba med alla barnen på förskolan!"

Dumpa över ansvaret och ställa orimliga krav??? Vilken fruktansvärd syn du har på föräldrar, som måste börja arbeta efter föräldraledigheten! Att skola in sitt barn på förskola för att man ska jobba, är det att dumpa över ansvaret? Att räkna med att ett litet barn får hjälp med att få i sej mat, är det att ställa orimliga krav?

Man ska alltså inte få skaffa barn, om man inte kan vara hemma med dem heltid, förrän de kan äta, klä sej själv och är blöjfria. Ta t ex en undersköterska+ en som jobbar i butik, dessa två bör absolut inte ha en tanke på familj, för de kanske inte kan stretcha ut sin fp fyra år. Skitbra, då kanske dessa fattiga människor dör ut, så har vi bara överklass kvar.

Tur att du inte fortsatte din bana inom barnomsorgen.

Ja, för jag tar hellre hand om mina egna istället :)

Och som svar på en annan fråga, nej jag tycker inte man ska skaffa barn om man måste börja jobba direkt när barnet är 1 år, men om man mot förmodan måste lämna på förskola tycker jag inte man ska klaga så mycket heller, som sagt. Sedan tycker jag inte heller att en narkoman ska skaffa barn heller, eller andra personer som inte kan ta hand om barnet i den mån de behöver, men det är ju min åsikt, och tur för er är ju alla fria att göra som de vill. Jag skaffar ju barn för att få vara med dom, inte lämna bort dom så fort de börjat förstå saker och ting. Tycker bara att det är så sorgligt att så små barn ska behöva vara i stora barngrupper utan sina föräldrar dag ut och dag in.

Sedan att jag "skuldbelägger föräldrar", tja, det beror väl på om man tar åt sig eller inte? Tar man åt sig så finns det väl en anledning till det.