Det låter lite konstigt... Inte maten, men att de inte har anpassade bestick och matro. Det måste de jobba på. Det är LÅNGT ifrån alla ettåringar som behöver matas, inte ens en i varje ny kull barn, under alla år jag jobbat. Om matbitarna är för stora måste ju personalen skära den i lämpliga bitar. Har de någon förskollärare på plats? Prata med hen om hur de tänker kring maten.
A n onym: Visst hade det varit trevligt att vara hemma på heltid. Jag ska börja med det efter vi vunnit på lotto, men fram tills dess får jag nog försöka försörja mig.
Vi vill båda arbeta deltid under många år för att följa sonen, och eftersom vi inte har ekonomiska möjligheter att både vara hemma länge och sedan arbeta deltid länge valde vi att låta sonen börja på dagis nu. Han går alltså inte på dagis åtta timmar om dagen, om jag nu måste försvara mig för att inte framstå som en dålig mamma. Och ja tack, visst har jag redan dåligt samvete.
Men det är ju galet, personalen ska alltså inte bara ha ansvar för alldeles för stora barngrupper eller jobba ofrivillig övertid för att föräldrarna inte kommer och hämtar i tid(dvs. efter att förskolan egentligen stängt), nu ska de inte få äta lunch heller? Alla dagar hinner man inte ens ta rast, om någon är sjuk och vikarie inte finns tillgänglig, och dessutom betalar man för maten på förskolan, verkar ju märkligt om man inte ska få äta sig någorlunda mätt på den då också?
Tror inte jag kommer få er att förstå hur jag tänker, ni verkar ha alldeles för dåligt samvete och naivt tankesätt för det, det finns så många ursäkter som jag inte ens orkar läsa. "Jag måste lämna mitt barn på förskolan". Okej, varför? "Inte råd, inte tid. Måste jobba." Om man nu verkligen måste det, att man inte har någon sambo som kan jobba eller dylikt, då får man ju kanske sänka sina krav lite. Ni lämnar ju trots allt bort barnet för att ni inte kan ta hand om det mellan dessa timmar, men ni klagar på de stackars personerna som sliter hela dagarna med att försöka ta hand om barnen. Är man inte nöjd får man ju göra det bättre själv, känner jag. Det är såhär det ÄR på förskolor, hela förskolan kan inte anpassa sig efter just eran unge, och det gick ni med på sekunden ni lämnade i från er ert barn. Sedan ska ju inget barn lida eller vara i fara på förskolan, självklart inte, och det är ju ingen i vanliga fall. Däremot finns ju ingen tid för speciellt mycket uppmärksamhet och kärlek, och det gäller att klara sig själv i de flesta situationer, även när man är 1 år. Personalen hjälper så mycket de hinner(såklart!), men det blir ju det mest nödvändiga, typ byta blöja, ta ner saker, lösa konflikter och lägga upp mat, personalen kan ju omöjligt sitta och mata hur många ungar som helst, tiden räcker inte till.
Så länge politikerna inte gör en ändring i hur barngrupperna ska se ut, och tillsätter fler personal är det här nog vad vi kan vänta oss. Det är ingen fel på personalen på förskolan, utan antalet personal. Det skulle behövas så många fler för att kunna tillgodose alla barns unika behov, vilket såklart är allas önskan, men det går ju inte alla gånger. Det handlar ju inte bara om TS son som inte kan äta, utan även andra föräldrar som kan klampa in och fråga vart Lisas vante är. HUR ska personalen kunna hålla koll på 20 par olika vantar OCKSÅ, utöver ALLT annat? Det klagas på att barnen inte får gå ut tillräckligt mycket, men har de själva försökt sig på att klä på 20 barn vinterkläder för några minus, det är inte så att barnen snällt går ut i hallen och sätter på sig sina kläder, det gapas, vägras och vills och kans inte. Det kräver kanske vissa dagar alldeles för mycket om någon i personalen är sjuk, att man väljer att inte gå ut. Sedan klagar de på att de inte gör tillräckligt med utflykter, och jag känner bara att herregud, det är väl föräldrarna som ska VILJA ta sina barn på utflykter och gå ut i skogen med dem, förskolan är inget space camp.
Varför skaffar man barn om man inte har tid eller råd att ta hand om dom?
Omg jag har också jobbat på förskola och hade jag barn vid mitt bord som inte fick i sig maten utan hjälp så matade jag. Jag kunde mata 2-3 ungar under en måltid. Det ingår i mitt jobb. Det är ju därför man inte behöver betala för lunchen sol personal just för att man inte kan räkna med att få äta i lugn och ro. Att barnen får mat i sig är viktigast. Sen är det SJÄLVKLART att det ska finnas bestick för barn likaså som det finns för personalen. Att du tycker ts ska skicka med egna bestick till sitt barn är väldigt konstigt. Sen har inte alla RÅD att ha barn hemma i 3-4 år heller så att du klappar dig själv på axeln över hur duktig du är hjälper väl knappast ts eller? Men du kanske var ute efter att skuldbelägga i alla fall? För någon annan anledning kan jag inte hitta.
Nu jobbar jag ju inte på förskola och har bara gjort det en kortare period och då som vikarie när jag var yngre, vilket jag skrivit längre upp. Det räckte dock för att se hur det är. Det är ju inget mardrömsställe, verkligen inte, men jag skulle aldrig vilja lämna mitt barn till förskola, jag själv vantrivdes också som liten, det är ju inte för alla helt enkelt.
Skrämselpropaganda? Jag säger vad jag tycker, jag anser inte att förskolan är en plats för små barn, och jag vill heller inte jobba på förskola då jag tycker det det är ett alldeles för stressigt jobb där inget hinns med.
Nu hade jag ju inget högra ansvar som vikarie, utan detta var ju ursäkter som jag fick höra.
Nej det är ju inte bättre att TS son lever i misär hemma för att mamman inte har råd med något, såklart. Då måste han ju vara på förskolan då, men då kanske man inte kan ställa så höga krav efter som man uppenbarligen inte kan bättre själv. Det är det jag stör mig på, att man bara dumpar över ansvaret på någon annan och ställer orimliga krav många gånger. Vill du att det ska bli exakt som du vill får du göra det själv, annars låt bli att gnälla och var tacksam för de som faktiskt orkar jobba med alla barnen på förskolan!
Jag har aldrig betalat för pedagogisk lunch. Skulle nog bli lite sur om jag skulle behöva betala när jag ska äta med 5 barn. Då skulle jag också kunna kräva att få äta i personalrummet då. Tur att jag inte varit i den situationen. Jobbar på särskola nu och vi betalar inte heller för maten.
Ja, för jag tar hellre hand om mina egna istället :)
Och som svar på en annan fråga, nej jag tycker inte man ska skaffa barn om man måste börja jobba direkt när barnet är 1 år, men om man mot förmodan måste lämna på förskola tycker jag inte man ska klaga så mycket heller, som sagt. Sedan tycker jag inte heller att en narkoman ska skaffa barn heller, eller andra personer som inte kan ta hand om barnet i den mån de behöver, men det är ju min åsikt, och tur för er är ju alla fria att göra som de vill. Jag skaffar ju barn för att få vara med dom, inte lämna bort dom så fort de börjat förstå saker och ting. Tycker bara att det är så sorgligt att så små barn ska behöva vara i stora barngrupper utan sina föräldrar dag ut och dag in.
Sedan att jag "skuldbelägger föräldrar", tja, det beror väl på om man tar åt sig eller inte? Tar man åt sig så finns det väl en anledning till det.
Usch TS förstår att det känns jobbigt. Kan du inte be att få ett samtal med någon pedagog på förskolan och förklara varför det känns oroligt? Ni kanske kan resonera och hitta en lösning? Du har ju redan fått bra förslag som att t.ex. skicka med egna bestick. Maten i sig (rotmos och fiskgratäng) är ju inte konstig tycker jag. Men en ettåring kan ju behöva matas naturligtvis i början när hen inte lärt sig äta allt ännu.
Tack för svar! Det verkar vara lite olika på förskolor hur mycket personalen matar, men det känns ju lugnande att ettåringar inte bara förväntas hantera vuxenbestick. Jag förstår inte varför förskolan åtminstone inte har teskedar till barnen? Jag tar dock mer än gärna dit barnbestick till sonen om det kan hjälpa.
Jag har så klart redan pratat med förskolläraren på avdelningen. Han var medkännande och sa att "det löser sig, ska du se", men hade inte så många konkreta förslag. Personalen verkar vänlig, men deras inställning verkar vara att barnen lär varandra och snart kommer alla att äta duktigt. Jag hoppas ju också att det är så, men är inte lika säker. Jag får prata med förskolläraren igen, och kanske ge på förslag att de ska dela maten i mindre bitar (policyn verkar vara att barnen ska göra det själva).
Min plan är inte alls att slänga in ungen på dagis, ställa en massa orimliga krav och sen sticka till jobbet. Tvärtom jobbar både jag och min man deltid för att sonen ska få lugnare dagar, och planerar att göra så lång tid framöver. Men vi har inte råd att klara oss på bara en inkomst. Mormor kan hämta tidigare ibland, men kan inte arbeta heltid som dagisfröken. Men visst, löser sig inte matsituationen måste vi fundera över om vi kan gå ner ännu mer i tid.