Hörde en bekant nyligen säga att hon inte vill resa. Dvs vare sig nu eller senare. Det handlar inte om pengar eller flygrädsla utan bara ett totalt ointresse.
Hur kan man vara sådan? Hur kan man inte vilja se andra delar av Norden, Europa, världen? Inte vilja visa sina barn kända platser, upptäcka andra språk, andra kulturer osv?
Jag är så hemskt nyfiken på hur man tänker.
Jag ägnar mig åt inre resor genom konst, litteratur och möten med nya människor. Kanske kommer jag någon gång resa igen, men det känns inte ansvarsfullt att låta koldioxidutsläppen svämma över alla breddar och människor exploateras för att den rika klicken sol vi tillhör ska få en meningsfull fritid. Rikedomen här hemma är oändlig och finns tillgänglig utan att någon eller något blir lidande av det.
Jag är inte heller mycket för att resa :) är så hemmastadd och det är mer avslappnande att vara ledig hemma en vecka än att åka utomlands. Det ska packas, fixas, köras och sen MÅSTE man hitta på saker utomlands annars blir det waste! Så hemma är mycket skönare, egen säng, ditt smink är där det ska vara, laga vilken mat du vill och se vad du vill på tv :) så tänker jag iaf x)
Undrar exakt samma som ts. Sätter all semester o pengar på resor. Älskar att se o lära mig andras liv. Älskar friheten i att bara vara, vi har inga måsten på våra resor. Ok,, klart om man åker till en storstad vill man ju se så mycket som möjligt av den. Sett massor o ju mer jag ser desto mer inser jag hur mycket det finns mer att se. Har även velat barnen skulle få uppleva o se. Den minsta på 13år har redan rest 15ggrca runt till olika ställen. Bla thailand 3ggr o ett skolarbete hon skrev om det landet blev upphöjt till skyarna för det gav en sån bra inblick i allt där, lärarn trodde hon hade bott där. Så jag ser det som en fin sak åt barnen också att inse hur bra vi har det o hur olika länder är.
Hej! Försöker mig på ett svar. Jag hade en enorm reslust när jag var i 20-årsåldern och passade på att tågluffa samt spendera utlandsterminer i London, Paris, Barcelona och Madrid. Sen blev jag liksom mätt på det. Nu femton år senare är jag inte det minsta sugen på att resa, främst på grund av att jag har småbarn. Nu är jag förvisso både flygrädd och har ansträngd ekonomi, men det viktigaste skälet är att resande är så himla omständigt. Man ska boka, packa, greja och fixa, oroa sig för terrorister och inställda plan, skabbiga hotell och ficktjuvar. Men såklart blir det kul att se världen genom barnens ögon när de blir större. Jag är bara så väldigt osugen just nu.
Nu har jag rest en del. Roligt ibland trist ibland. Jag har ytterst sällan åkt med sk klassiska charterresor.
Rest själv runt i USA, varit mycket på tjänsteresor. Jag upplever inte några kickar eller något som gör att jag skulle snåla för att resa igen.
Däremot älskar jag vara i vårt sommarhus, oavsett väder. Där samlar jag energi.
Att resa är för mig 75% besvär och resten lite småtrevligt.
Jag har inget sug att resa just nu. Har rest mycket. Jorden runt, bott utomlands. Sett otroliga platser som man inte brukar åka till.
Men nu. Nä. I sommar planerar jag att tälta med ungarna i Sverige någonstan. Kanske kommer det ett sug tillbaka. Om inte så håller vi oss hemma och gör utflykter här istället.
Jag älskar att resa men skulle troligen inte åka på en AI charter ens om jag blev bjuden. Säkert helt oförståeligt för många. Men det är väl som med allt annat, vi har alla olika intressen och drömmar. Vilket väl är en himla tur?!
Självklart förstår jag om folk inte gillar att resa. Alla har vi olika intressen.
Själv har jag alltid som mål att samtliga semesterdagar varje år ska tillbringas utomlands. Oftast blir det fler än så(obetalt).
På mitt förra jobb hade jag över 120 resdagar om året .. Vet inte hur många fredagskvällar jag har tillbringat på flygplatser och väntat på försenade flyg. När jag är ledig vill jag inte lämna mitt postnummerområde.
Nu har jag en familj också, som tycker om att resa. Så jag kompromissar lite .. Följer med någon gång och låter sedan mannen och barnet åka själva.
Jag reser inte mycket. Jag har en del krämpor som återkommande ryggont och ibs , det blir värre av hård hotellsäng, långa flygresor, att inte lätt hitta mat som passar mej. Jag vet andra som har liknande problem. Inget man vill redogöra i detalj för inför andra. Jag känner andra som inte har något resesällskap och inte har lust att resa ensamma. Åter andra har ont om pengar och lägger hellre slantarna på annat som de prioriterar högre. Så svårt att föreställa sej anledningar till andra prioriteringar än sin egen kan det väl inte vara? Jag är lite rädd för hästar men har ändå inte alls svårt att förstå att andra kan prioritera det mesta av sin tid och pengar på en häst. Vi är alla olika!