Hans ex springer runt i hans hem..

Sorry men det låter som att du är ett andrahandsval tills han får tillbaka exfrun. Dumpa eller lev med det!

Ni måste prata ordentligt om allt du funderar på innan ni flyttar ihop! Det är typiskt såna saker som ofta ställer till det i den nya familjen, att man inte har samma syn på hur vissa saker bör vara. Gå inte i fällan och flytta ihop och tro att det ordnar sig vartefter för det gör det sällan. 
Jobbar själv på gymnasiet och inte uppskattar man föräldrar som sjukanmäler sina 17-åringar och sen får man i efterhand höra att de inte varit sjuka utan gjort nåt annat. Hur kan hon för den delen sjukanmäla om barnet inte ens bor hos henne? 
Eftersom din kille/pappan uppenbarligen inte bryr sig om detta kommer sånt här kunna bli ett problem om ni flyttar ihop (när du inte har samma syn).
Att exet sedan dyker upp hur som helst är inget som jag heller skulle tycka om. (har också ny familj). 
Här pratar vi fortlöpande om saker som sker, just för att vi inte vill hamna i eventuella trista "fällor", man kan säga att vi utvärderar sådär nån gång i månaden hur saker fungerar i hemmet och med exen. 

Jag tror inte helt ärligt att han vill ha tillbaka henne. Dom har levt isär sen 14 år tillbaka.

Hon stack och struntade i ungarna men hon dikterar livet för ungarna fast hon inte är närvarande och han säger inget utan låter henne hålla på och jag vågar inte säga nåt och lägga mig.

För mig är det en gåta att man som förälder leder barn in i fördärvet med skolk..

Jag har själv 3 vuxna barn som flyttat hemifrån och skaffat jobb och så har jag sladdisen. .

Då vet du att det är en toffel du flyttar ihop med, om ni flyttar ihop. Du vet att så länge han har några hemmavarande barn kommer hans ex fortsätta att diktera, alternativt att du river upp ett helvete för att få henne att sluta men får du inte honom med på det så är det nog du som blir rökt. 

Hur skulle detta påverka ditt barn? Jag vet inte om jag skulle våga flytta ihop med den familjen. 

Hon ringer bara och sjukanmäler.. Och då kan pappan tex vara hemma och har jobbat nattskift

Eller så anmäler hon bara via nätet... kruxet är att hon är inte godkänd i skolan och ligger efter med massor.

En av mina barn har gjort samma resa med skolan och jag i det fallet gjorde ju allt i min makt för att han skulle vara på skolan och nå sina mål.. Så jag gett min särbo tips och vad som händer om man till Slut inte når målen alls..

Men inget av det går hem utan det här bara fortsätter..

SMartin av er att prata ut och utvärdera.. Känns som jag försöker men jag kommer ingenstans.

Sen är det mer saker jag reagerat på.. Hon är ut och festar och tillåts det oxå fast hon strungar i skolan.

Nånstans känner jag att utegångsförbud är förlegat men att på nåt vis så måste man ju komma tillrätta med att barnet skiter i skolan men kräver att den ska ha allt annat..

Bortskämd?

Ursäkta alla stavfel

Min 11 åring gillar min särbo men skräms av tanken om han ska se hur hans barn får hålla på, vilket gör mig ännu mer skrämsen av att flytta ihop.

Skolan ska skötas och finns det problem så ska dom lösas...Så är det bara..

Indeed. Har pappan gett upp på sin 17-åring? Eller menar han att det är ett ok beteende? Han kanske också partade runt under sin gymnasietid? Jag har egna tonåringar så vet det inte alltid är lätt men det måste ju finnas några regler hemifrån. 

Ni får väl ta "snacket", dvs verkligen gå till botten med det OM ni ska ens överväga att kunna bo tillsammans. Säg att det är allvarligt, att du känner oro på de här punkterna och se hur han reagerar. Vill han mest vifta bort detta med exet kan du ju vara säker på att det kommer vara problem sen. 

 

Tror han tycker att hon får ta konsekvenserna sen...

Men det känns ju lite som att Vad han tycker spelar ingen roll för sjukanmäler han inte henne så gör bara mamman det...

Dom jobbar emot varandra hela tiden och exet ser inte felet hon gör.

Jag skulle skämmas att göra en sån sak...

Jag blev fruktansvärt arg igår så jag åkte ju hem...

Jag känner att Vad jag än säger så spelar det ingen roll. Jag har ingen tanke på att ta över nån mammaroll...

Barnet är 17 och det känns som att hon kommer bo kvar hemma i en evighet och jag vet inte om jag är beredd att leva med det här och låta mitt barn bli involverad...

Måste nog ta och tänka över det här

Om ni ska vara tillsammans kanske det är så att ni inte ska bli sambos så länge denna dotter bor hemma? Kan ni vänta blir det nog mer harmoniskt för alla andra. Om pappan verkligen vill att ni ska flytta ihop får han göra nåt åt sin dotters beteende + sitt ex beteende. Båda gör som de gör för att han tillåter det.