Hans ex springer runt i hans hem..

Hej TS,

Tråkigt och hade jag varit i samma sits hade mina känslor för mannen falnat när han inte agerar och löser situationen med exet.

Kan dra paralleller till hur det var när jag träffade min kille för några år sedan. Hon hade placerat ut grejer som var hennes i hela lägenheten och dök upp som hon kände för. Jag fick nog väldigt tidigt och sa att jag vägrar befatta mig med hans tidigare skit och att det ligger på hans bord att styra upp det. Han hade inte tänkt på det utan var mest fokuserad på barnen.

Även om jag är förbryllad över hur många män inte har vad jag kallar sunt förnuft och öga för vad som är oacceptabelt gav jag honom en chans och har inte behövt ångra mig.

Din kille behöver hjälp med med ett uppvaknande. Krävs att du är extremt tydlig med vad du inte accepterar och vilka konsekvenser det får. Dessutom måste du stå fast vid det. Mitt tips är att du efter samtal med honom vägrar besöka hans hem innan han löst situationen. Är det så illa att hon har nycklar? Byt lås.

Dessutom behöver han komma överens med sina barn om att oanmälda besök av mamman ej accepteras utan planeras gemensamt med er.

Tror knappast du är ett andrahandsval. Han lär snarare ha släppt henne för länge sen om märker inte av situationen.

Vad gäller bristen på barnuppfostran med regler och rutiner lär det bli problematiskt. Här behöver pappan sätta gränser och ta ett rejält snack med mamman om vad som är acceptabelt och (som i fallet du beskriver) helt oacceptabelt.

Lyssnar han inte och tar dig på allvar med att agera, då råder jag dig att springa åt andra håller för du mår inte bra av det här och förtjänar det bästa.

Först såg jag bara din trådstart och inte resten av kommentarerna. Du har fått bra råd och jag instämmer med att du inte bör flytta ihop med honom i hoppet om att det löser sig. Det jag menar med agerande är att han på allvar tar itu med situationen med lösningar och kravställer mamman riktigt tydligt. Skulle helst se att hon inte besöker dem alls, utan att hans barn får masa sig ut för att besöka henne. Att premiera barns lathet har han inget för.

Kan förstå att du är uppgiven och ärligt talat vill en del av mig föreslå att du dumpar honom och går vidare. Fast förespråkar att du åtminstone ger honom en chans att reda ut det. Ge honom dock bara en chans för det är inte värt att ödsla tid på att vänta medan åren går.

Håller tummarna för dig och du tänker inte fel alls.

Ta dig en funderare på om du verkligen vill satsa på honom och om kärleken är tillräckligt stark.

Detta kommer kräva mycket tålamod från din sida och du bör vara säker på att han är värd det.

Så länge ni inte bor ihop är det väl högst rimligt att han själv får bestämma hur han vill ha det angående både barn och vem som har tillgång till hans hem. Det du kan ta ställning till är inte hur han ska göra och inte, utan hur du själv vill göra och inte.

I ert fall tycker jag att fortsatt särboskap verkar förnuftigt.

Du tiger om allt som stör dig, men är jättearg. Att man ens tänker tanken att flytta ihop, när man inte har nån kommunikation, är en gåta.

Anledningen till att ni inte flyttat ihop, är för att det inte finns plats i mannens hem, så att din 11- åring kan få ett eget rum. Vilken tur att det är så, annars hade ni förmodligen redan bott hemma hos mannen och hans 2 döttrar vid det här laget. Blivit impopulär genom att komma in som styvmor, och ändra på regler och beteende som verkar passa för familjen.

Jag skulle tänka mig för väldigt noga om jag var du. Om inte mannen själv begriper, utan att du måste påpeka det olämpliga i att barnens mamma har fri tillgång till hemmet, så är det illa. Hade han haft något emot det, så hade han nog sagt ifrån för längesen.

Nä.... tänk dig för. Du riskerar att känna dig som gäst i det hemmet, och säkert ångrat bittert att du flyttade dit. Jag hör många varningsklockor här. Lycka till!

Som vanligt är det mannen som är största problemet och inte exfru och barn

Flytta inte ihop TS fortsätt vara särbo men även då kommer du tillbringa ,mycket tid med att vara irriterad så är denna man värd det?

Det är ju det hela tråden handlar om: OM de ska flytta ihop hur ska det fungera då.

Nej, hela tråden handlar inte om det. Den handlar även om att ts inte tycker att det är okej att exet stövlar in i särbons hem nu när hon inte själv bor där och flera andra saker som hon också är missnöjd över.

Tråden handlar också om det du skriver och jag har svarat utifrån hur jag tänker angående båda delarna.

Eftersom hans barn är stora så kan du överhuvudtaget inte gå in och styra. Det är föräldrarnas sak. Och så länge ni inte bor ihop så kan du heller inte säga något att hon ränner omkring i huset. Inte så länge din kille är ok med det. Det är ett svårt läge.

Jag hade aldrig i livet flyttat ihop med honom. Så länge du har din space kommer du må helt ok. Men du kommer definitivt inte må bra om ni flyttar ihop. Du kommer få både killen och hans barn emot dig om du försöker stoppa mamman från att komma och gå som hon vill. Det är hans barns mor. Och de ser antagligen att hon har mer rätt att vara där än vad du har, även om du flyttar in.

Att styra upp deras skola har du inte heller rätt till.

Så, kontentan: Bo för dig själv. Och det där mähä:t till karl skulle jag nog dumpat. Faktiskt. Men svårt om man är kär i mannen. Vänta med att flytta ihop tills barnen flyttat ut. Om er relation håller så länge.

Flytta inte ihop.Låt dom har sin familj .Mycket bättre att ha ett eget hem,säkrast så och slippa problem.

Jag vet inte om jag har missat det men jag ser ingenstans vad mannen anser om att hans ex klampar in? Skulle ni flytta ihop har du självklart rätt att begära att hon inte ska klampa in hursomhelst men som du själv har varit inne på så är risken att du kommer att ses som någon som klampar in och ändrar på reglerna. Att ha rätt att begära en sak och att sen få det att gå igenom är en helt annan sak. Risken är ändå att du får leva med de regler som de redan har etablerat. Det är så mycket som talar för att det inte är värt att flytta ihop utav det som du har nämnt inte minst de dåliga förebilderna för dina barn och du kommer inte ha så mycket makt att ändra på hur dom gör. Utsätt inte dig själv för den frustrationen.
Fortsätter ni att vara särbo så är det lättare för dig att släppa allt dumt som försiggår i deras hem. Det är inte fel att bry sig men det är inte värt det att bli arg och irriterad över något som man har så lite makt att göra något åt.
Jag tror att du kommer att få det mycket svårt att känna dig hemma i deras hem. Det är inget fel att vara särbo med någon man tycker om, man måste inte flytta ihop.