Kompis sur pga min depression (?)

Du kan inte tvinga tillbaka din fd kompis om hon inte vill. Hon kanske tog mer illa upp än du förstått`?

Nej, jag har inte på något sätt försökt tvinga henne eller "få tillbaka" henne. Men det känns inte som att hon visar eller har visat någon typ av förståelse eller något stöd för mig genom detta överhuvudtaget. Att vara sjuk psykiskt kan vara klurigt ibland och ta över en människa..

Psykisk sjukdom har också en förmåga att skrämma bort folk... tyvärr.

Jag har en fd kompis som gjorde bort sig så kapitalt, hon drog även in mina anhöriga i det hon gjorde. Vill nte utveckla men aldrig att jag tar henne tillbaka som vän. Psykiskt sjuk eller ej.

Hmm..läs på. Tråkigt att du låter det definiera henne som person.

Finns inget som förändrar det faktum att hon gjorde det hon gjorde.
Jag förlåter det aldrig, oavsett om hon var sjuk eller inte.
Skulle hon bli sjuk igen så kan det hända igen, den risken är jag inte villig att ta.

Har inget intresse av att "läsa på" när det gäller någon som svikit mig.

Nej, exakt. Det är lätt när man är t ex deprimerad att tänka att människor borde ha överseende med det ena och det andra, men är svårt att sätta in i den "friskes" situation. Någon man stått ganska nära har sårat dig, vill knappt be om ursäkt och tycker mest synd om sig själv. Det kan upplevas som skrämmande helt enkelt. Samma sak egentligen när någon har psykotiska eller maniska episoder. Det är inte många som orkar ha vänner eller nära personer som har "två ansikten". Det är känslomässigt slitsamt och många väljer att bryta i stället.

Det kanske låter hårt men precis så är det.

Hmm. Nej jag tycker inte att det är mest synd om mig, och tycker inte heller om att mäta sånt där. Dessutom är det väl inget fel med att tycka synd om sig själv för att en mår dåligt? Det är ju inget jag kan styra över. Tycker ju synd om henne med, men vill ändå inte mäta något eftersom bådas känslor är lika giltiga. Jag har bett om ursäkt flera flera gånger och tröstat henne, har förklarat för henne och försökt bättra mig när hon klagat. Har inte uttryckt någon typ av självömkande överhuvudtaget. Tycker att situationen är oerhört tråkig.

Istället för att dra förhastade slutsatser kanske du ska fråga innan. :) Jag vet iallafall att jag aldrig i mitt liv skulle lämna en person jag älskar för något hen inte kan rå för, speciellt när det är något som hen aktivt jobbar på att bli sig själv igen.

Antar väl att människor reagerar olika på olika saker. Min pappas fru var svårt sjuk under en lång period men han stannade med henne. Vänskap handlar för mig om att stanna och hjälpa varandra i vått och torrt. Har aldrig betett mig på ett elakt sätt mot henne, inte alls. Om hon ville prata om något gjorde jag det, ibland orkade jag bara inte höra av mig eller ta initiativ. Förstår att hon blev ledsen, men då vill jag hellre att hon säger att hon inte vill ha nåt med mig att göra än att hon är otrevlig och sur trots att jag kämpar dagligen med att försöka vara på bra humör.

Man kan inte bete sig hur man vill mot andra människor och skylla på depression och tro att dom man har omkring sig ska stå ut med vad som helst. Och sen sitta och vänta tills när du du i detta fall känner för att höra av sig. Du har betett dig illa och hon tröttnade på dig vilket jag förstår att hon gjort.

Det är jättesvårt för människor att förstå depression och en del kommer aldrig förstå. Var sjukskriven för en utmattningsdepression och i princip alla mina vänner (som bodde lite längre bort) var jättegulliga och ville att jag skulle komma och hälsa på. De förstod inte att jag inte orkade umgås med någon, bara tanken gav mig ångest och jag var helt slut. Det enda jag kunde göra var att tacka dem för att de var så gulliga och be dem om ursäkt för att jag inte orkade. Min depression drabbade inte bara mig utan även min omgivning. En del kände sig säkert "bortprioriterade" och det enda man kan göra då är att prata om det och förklara varför man har varit på en visst sätt. Förhoppningsvis fattar de men det är ju ingen garanti tyvärr.