Kompis sur pga min depression (?)

Okej. Kan du definiera "vad som helst" och även berätta vad jag gjort för saker som faller in under den kategorin, tack. :)

Det är skittufft att vara deprimerad! Fick du någon hjälp?

Men. Man har fortfarande ett ansvar att vara trevlig mot sina vänner och personer runt om en. Kan man inte prata i telefon utan att vara otrevlig får man säga att man inte orkar prata just nu och sen lägga på. En deprimerad person blir ofta väldigt egocentrisk. Ibland behövs det för att orka. Ibland är det förödande för tillfrisknandet. Det är okej att vältra sig i självömkan om man vill, det kan vara skönt ibland. Men man kan inte vara otrevlig mot någon, skylla på depression och sen tro att allt ska vara som vanligt, även om man "rett ut" något.

Jag förstår din vän. Alla orkar inte stå bredvid och vänta, och under tiden mötas av otrevligheter och korta svar. En del tar det för personligt och vill inte vara med längre. Alla pallar helt enkelt inte. Ett år är lång tid. Och det spelar ingen roll att du säger att du inte varit otrevlig mot henne personligen, för det har du.

"Jag har inte pratat med min vän så mycket dock, pga mitt dåliga mående. Har inte haft någon ork, verkat otrevlig och kortfattad i mina meningar när vi pratat/smsat. Jag har verkligen inte varit otrevlig mot henne på en personlig nivå."

Ja skillnaden mellan att verka vara otrevlig och att faktiskt vara otrevlig är nog ganska hårfin...

Man säger ofta saker som att inte fysisk sjukdom får definiera personen på samma sätt som psykisk sjukdom och det är ju sant, men det är ju faktiskt för att den psykiska sjukdomen BLIR personen, på ett helt annat sätt. Personligheten, den man gillade, är ju borta, och helt plötsligt är det en annan person där. "Verkat otrevlig och kortfattad" i ett halvår är nog rätt svårt att bortse ifrån, tyvärr.

Du säger att vänskap är att vara där i vått och torrt, men det kan man faktiskt vända på också, och säga att du inte var där i vått och torrt när du lät din depression styra över så att du betedde dig otrevligt och kort. Samtidigt förstår jag att det är svinjobbigt att vara deprimerad. Svår situation, och jag vet tyvärr inte hur du ska komma ur den. Jag vet ju inte alls vad ni har för kontakt, men en möjlighet är ju också att det blir väldigt fokuserat på dig: först mådde du dåligt, nu mår du bättre, men fokus kanske ändå hamnar där? Om du försöker att fokusera mer på henne, föreslå saker som du vet att hon tycker är roliga, och kanske även ger det ett ordentligt försök till förklaring och ett förlåt (utan att urskulda det med din depression; det är kanske därför det hände, men det spelar inte alltid så stor roll varför, det är ändå beteendet som andra människor ser). Hon kan ju också vara rädd att det händer igen. Eller så är det helt enkelt hon som är deprimerad nu...

Jag hade en kompis som var snäll och sådär, sedan blev hon psykiskt sjuk och det blev som en "av tändning" alltså inte sexuellt... Snarare en, ehmmm. Jag tror du förstår vad jag menar

Psykisk sjukdom är egentligen bara när man kommit över en gräns på en skala. Du var deprimerad så du betedde dig otrevligt. Nu är din vän ledsen så hon beter sig otrevligt. Det är samma sak, bara att du var högre upp på skalan om du förstår hur jag menar. Hon beter sig illa nu av samma anledning som du gjorde...

Vad hade du velat att hon gjorde mot dig när du mådde dåligt? Gör samma sak mot henne nu när hon mår dåligt.

Inte för att vara taskig men alla är inte så intresserade av vänner som försvinner i månader och sätter sig emot när man försöker. Förstår att du inte orkade men hon kanske inte vill ha vänner som som drar sig undan? Hon vet ju inte om det kommer hända igen?

Sjukdom är sjukdom, relationer prövas. När jag hade cancer var det många som var väldigt förstående och "stod ut" med väldigt mycket konstigt beteende och humörsvängningar kopplade till den fysiska sjukdomen (naturligt).  Fem år senare, snart "friskförklarad" men med depression så gäller helt andra regler. Hur djävla illa det än är. Om ni nu är två personer som går igenom sjukdomsperioder så kan man inte säga mer än: Ta hand om varandra bäst ni kan. Med betoning på "bäst ni kan" för man kan inte alltid. Ni kommer troligtvis aldrig förstå varandra fullt ut för era perspektiv är skapta ur sjukdomen, och det perspektivet är unikt för var och en. Precis som mitt perspektiv är störd av sjukdomen; ibland litar jag på den men jag vet också att när jag mår som sämst/har skov så är den ganska skev; )

Oj här märken en ord.."verkat otrevlig och kortfattad i mina meningar" skrev jag dock. Att mina kortafattade meningar skulle verka otrevliga, dock gjorde jag det aldrig medvetet. Har aldrig varit otrevlig mot endast henne, utan det har handlat om människor i allmänhet. Har inte orkat hålla humöret uppe men har aldrig avsiktligt varit otrevlig för att jag är bitter.

Hon mår inte dåligt! Hon är sur.