Fel att inte vilja skaffa syskon?
Som ni säger så har ni ju tid på er att ändra er om det skulle vara så. Men nej, generellt så tror jag inte att det är end of the world att inte ha syskon. Jag är ensambarn och har verkligen lidit av det och jag var länge arg på mina föräldrar för att jag inte hade syskon. Men som vuxen så har jag kommit underfund med att det nog inte var bristen på syskon som var det verkliga problemet utan att jag kände mig och känner mig så rotlös och utlämnad eftersom vi bodde långtfrån släkten. Jag saknar liksom ett sammanhang. Mina föräldrar var heller aldrig särskilt bra på det här med familjekänsla/familjesammanhållning. Och det att jag(utan att det var mina föräldrars mening!) kände press på mig att prestera, vara till lags och överhuvudtaget överleva eftersom mina föräldrar bara hade mig. Jobbar man på sådant så tänker jag att det inte behöver vara något dåligt att vara ensambarn.
Tänker jag nu tillbaka på min barndom så ser jag en hel del negativt med att inte ha syskon, men också en hel del positivt. Jag hade alltid eget rum och ett privatliv(inget jag hade bytt bort för allt i världen), mina föräldrar hade alltid, alltid tid med mig, de såg mig, jag behövde aldrig konkurrera om mina basala behov etc.
Här kanske det bara blir ett barn och trots att mina egna erfarenheter gör att det inte känns helt bra så känns det inte helt dåligt heller. Jag älskar att verkligen ha tid för dottern, att livet inte bara är en strid och en massa måsten, att vi verkligen kan göra saker ihop, ekonomiskt sett blir det lättare med bara ett barn etc.
Det finns för- och nackdelar med allt.