Pappan kan inte hantera vår sons gråt

Känner att jag måste få prata av mig och höra andras åsikter. Jag och min sambo blev föräldrar för ett år sedan till en underbar son. Han är en riktigt glad kille men sover lite dåligt på nätterna ibland (vilket i min värld inte är konstigt för en ettåring). Men till problemet. De gånger han blir ledsen, vilket oftast är på kvällen/ natten så är det fortfarande bara jag som kan trösta. Det hade varit ok om det var vår son som valde det så men problemet ligger i att min sambo inte kan hantera hans gråt. Han blir helt avskärmad och stirrar bara på vår son istället för att ta upp och ge närhet. Vi har haft diskussioner huruvida man kan ge närhet på andra sätt än att lyfta upp och trösta, t.ex. genom att lägga in en hand i sängen. Det fungerar säkert om man pratar lugnande och kärleksfullt men av att bara stirra blir det ju bara värre. Vid två tillfällen har det gått längre än så, en gång så skrek min sambo åt vår son att vara tyst när han var ledsen och igår så hörde jag att han härmade hans gråt istället för att trösta honom (jag borstade tänderna precis när han blev ledsen så kunde inte komma direkt). Jag vet inte vad jag ska göra, vi har så olika syn på närhet och anknytning. Jag vågar inte lämna vår son med pappan om det är så här han hanterar honom. Eller är det jag som överreagerar?