Skulle kunna vara utmattning. Kan säkert vara andra saker också. Man behöver inte jobba för att bli utmattad, räcker att hjärnan fått grubbla för länge på för många saker som inte går att lösa. Eller för att man mått dåligt länge och inte ser att det blir bättre eller vad dom helst som oroar en själv men som kan te sig som helt obegripligt för någon annan att förstå. Hoppas det går fint och ge inte upp om du inte upplever att läkaren lyssnar eller förstår.
Som rubriken lyder så vet jag inte vad som är fel på mig...
Symptomen nu är:
* svaghet och darrig i ben och armar, framförallt ben
* Trött trött trött...
* Ljudkänslig
* Känns som blixtrar genom huvudet ibland (dagligen dock)
*Stickningar i benen
*Rastlöshet i kroppen, jag måste liksom spänna mina muskler
* Spänd
* Yrsel yrsel..
* Sömnproblem.. vaknar flera ggr/natt.. obehag och ångest förekommer då och då
* Gråter i tid och otid
* Orkar inte göra mycket kroppsligt förutom en promenad nu och då
* Bomullshuvud
* Hjärthopp
* Ryckningar i kroppen
* Fumlig
osv osv..
Detta har pågått ett tag, men blev förkyld för ca 3 veckor sedan och efter det började svagheten och allt blev värre liksom..
Det andra har hållt på i allt från 2 år till 3 månader beroende på symptom.
Jag är livrädd nu att det ska vara något neurologiskt, typ ME eller MS. Altt aldrig få bli normal igen.. Att bli en dålig mamma..
Jag jobbar inte för tillfället och stress som jag haft/har beror inte på det, snarare personliga problem såsom oro. Mycket började efter att sonen föddes, rädslan att förlora honom, men jag känner mig även vilse i livet och har insett att jag är dödlig. Har utvecklat hälsoångest pga av allt detta och brist på bra hjälp..
Jag har tid hos neurologen imorgon och är rädd för vad han ska hitta. Eller att han inte ska hitta nåt och säga typ.. VI avvaktar i 6 månader och ser vad som sker.. Vet inte hur jag ska ta mig igenom det då :(
Jag vill egentligen bara att ni ska berätta om ni gått igenom nåt liknande, om ni känner igen något? Jag känner mig så ensam och rädd och vet inte vad jag ska göra..
Och skulle det vara utmattning hur länge kan man räkna med att känna såhär innan det blir bättre? (tänker mest på svagheten..)
Jag förstår för jag har upplevt liknande. Sjukt jobbigt att må dåligt, men nu kommer mina barn om 1 minut så kan inte skriva mer förrän senare ikväll eller imorgon. Jag skriver gärna till dig mer!
Tack! Hoppas också der går bra idag. Kan uppdatera senare.
Och jo, man måste bara kämpa vidare, speciellt när man har barn. Det är bara det att man lätt tappar bort sig nånstans under vägen och till slut kämpar man bara vidare för barnet.. Jag har glömt vem jag själv är.. Hur jag brukade vara. Det är bara ord, men känslorna är borta.
Jag kämpar vidare med psykologin, väntetiderna här på landsbygden är skrattretande dock. Under den tiden hinner man gå under och klättra upp på egen hand.. Vilket jag gjort ett par ggr redan, dock med tvivelaktigt resultat :-/
Och hur slutar man oroa sig??! Det är sååå frustrerande!! Är så avis på dom som riktigt njuter av livet.. Som kan lägga huvudet på kudden och sova hela natten. Så som jag brukade vara
jag vet inte varför jag oroar mig hela tiden för att ha en allvarlig sjukdom, det är nästan som att jag inte vågar INTE oroa mig för det är då der händer. Fruktansvärt..
En liten uppdatering sen jag var hos neurolog igår..
Alla fysiska tester var normala, såsom reflex och känsel, balans osv. Remiss har skickats ut för EEG (har jag för mig) för att utesluta epilepsi pga ryckningar. Sedan en till MRI , men det var mest för min skull. Och så skall jag kontakta psykologin.. Jo tack. Har stått i kö i 4 månader nu :-P. Hon tror inte att jag har MS iaf och det kändes skönt att få träffa en som lyssnade till mig.
Nu ligger man på sjukhuset med förkalkad galla också.. :,-( Det är ju inte klokt alltså..
Ja säg det... Läkare har inte så mkt kunskap om det sålänge det inte är deras område. . Så nu efter det har jag mått så dåligt. Fruktansvärd ångest, över hjärta. Har gjort 3 ekg, senaste idag, och allt är hur bra som helst. Men att intala sig själv det.. Har fått tryck över bröstet nu också för första ggn, av ångesten säkerligen, men än en gång.. Att intala sig själv något logiskt nu är helt omöjligt.
Fy fan alltså :,-(
Ja.. jag hade/har problem med att somna utan att hjärtat hoppar så det känns som en elchock i huvudet, sedan så känner jag efter. Ångesten behövde väl få utlopp över något..
Känns lite bättre idag, men är helt slut. Vill gärna se ett slut på denna skiten.
Nu har man väl en operation att se fram emot också.. Försöker vara stark men har inte mkt kvar att ta av
Jag vet att tråden har dött ut, men jag lägger ut lite uppdatering iaf...
Kan tyvärr inte säga att något ändrats till det bättre, har nu blivit ännu mer fysiskt trött och även börjat gå ner i vikt. Sista proverna som togs på mig visade att blodvärden gått ner från 134 till 120 och lite förhöjda leverväeden samt förhöjning på vita blodkroppar. Lämnade nya prov idag..
Träffade en kirurg ang min galla och han sa att det bara var gallsten och trodde inte smärtan kom därifrån alls. Nä, men så vart ifrån då? Det visste han inte.
Har ont i hela kroppen, får typ träningsvärk bara av att gå, min vilopuls ligger på 78, brukar ligga på 60.
Orkar knappt med promenader längre.. Orkar snart inte med nåt, vet inte vart jag ska hitta energin att kämpa vidare.
Ont i bröstet som troligen beror på inflammation i brosket. Har ett nervössug i magen flera ggr/timme.
Jaa, så ligger det till nu. Uppdaterar igen.