Inlägg från: Anonym (Orkar inte..) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orkar inte..)

    Utmattningssyndrom eller?

    Anonym (Utmattad) skrev 2017-02-13 22:51:41 följande:

    Jag har stora. Är det bara små nervryckningar så oroa dig inte - det är jättevanligt med stress/ångest!


    Stora är inte heller helt ovanligt vad jag förstått. Är det dom du oroar dig mest över?
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-02-14 11:25:32 följande:

    Ge inte upp med psykologerna! Jag höll på i 10 år och må dåligt och gå till olika psykologer. Apa jobbigt! Jag hatar dem - alla de där psykologerna jag gått till som liksom dömde mig och gav mig knäppa råd. De förstörde jättemycket för mig.

    KBT har inte hjälpt mig alls. Har gått även till flera med psykodynamisk bakgrund som inte heller hjälpt - men tillslut hittade jag en bra psykolog och då föll pusselbitarna liksom på plats och jag förstår nu varför jag mår dåligt. Det är en oerhörd lättnad att förstå sin situation och att någon ger en lite empati och förståelse. Mediciner dämpar symptom men löser ju inte ens problem - det måste man göra själv.

    För mig var det flera personer i min närhet som tog energi - energitjuvar kallar någon person det ovan. Jag fattade dock inte detta själv utan det var det som jag fick hjälp med att förstå. 

    Psykodynamisk terapi är rätt så förlåtande och inte så dömande. Inga "felaktiga tankar" eller så där utan man liksom gör så gott man kan i det tempo man förmår. Det tar tid, men på sikt kan man bli helt bra! Fantastiskt! 

    Jag känner igen mig i din oro - minsta lilla och jag blir HELT HYSTERISK. Suck! 

    Ja, och sedan förstår inte andra runtomkring en - näaa - jag vet precis. Inte ens LÄKARE jag mött förstår. Suck igen! Man måste verkligen kämpa för allt! Så ge inte upp nu utan kämpa på så mycket du orkar för att få den hjälp DU behöver. 

    Lycka till idag! 

    Ps när du mår lite bättre kan du alltid prova yoga och meditation, promenader och om du vill springa eller något annat som får upp pulsen lite som du gillar att träna. Det får en att må ännu bättre! Men ingen idé att börja med allt sånt här innan man landat lite. 


    Tack! Hoppas också der går bra idag. Kan uppdatera senare.

    Och jo, man måste bara kämpa vidare, speciellt när man har barn. Det är bara det att man lätt tappar bort sig nånstans under vägen och till slut kämpar man bara vidare för barnet.. Jag har glömt vem jag själv är.. Hur jag brukade vara. Det är bara ord, men känslorna är borta.

    Jag kämpar vidare med psykologin, väntetiderna här på landsbygden är skrattretande dock. Under den tiden hinner man gå under och klättra upp på egen hand.. Vilket jag gjort ett par ggr redan, dock med tvivelaktigt resultat :-/

    Och hur slutar man oroa sig??! Det är sååå frustrerande!! Är så avis på dom som riktigt njuter av livet.. Som kan lägga huvudet på kudden och sova hela natten. Så som jag brukade vara

    jag vet inte varför jag oroar mig hela tiden för att ha en allvarlig sjukdom, det är nästan som att jag inte vågar INTE oroa mig för det är då der händer. Fruktansvärt..
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (Molly) skrev 2017-02-14 09:11:40 följande:

    Jag har varit sjukskriven i ett år för utmattningssyndrom, ingen depression. Börjar långsamt bli bättre men med småbarn kan jag inte vila så mycket som jag skulle behöva så det går långsamt. Går hos en näringsterapeut som hjälper mig.

    Kan tipsa er som har muskelryckningar om att ta magnesiumtillskott. Jag tar en mycket hög dos magnesium varje kväll och slipper numer myrkrypningar och muskelspänningar som jag tidigare led av varje natt.

    Tar även en massa andra tillskott.


    Det är tungt alltså. Ett helt år.. Jag får ångest bara att tänka att jag kommer känna såhär en månad framåt x.x..

    Men det låter bra att du börjar må bättre nu

    Jag tar magnesium, ca 500 mg om dagen.. Blir risig i kistan nu och då och vet inte om det är pga för mkt magnesium..?

    Funkar det bra med näringsterapeut? Får du matscheman eller bara tips på sånt du behöver få i dig?
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-02-14 12:06:22 följande:

    Ja precis, jag har också tappat bort mig själv och försöker hitta tillbaka. Lever och gör allt för mina barn - för att de ska må bra i framtiden så måste jag må bra. En bra drivkraft.

    Himla synd att det ska vara så svårt att få vettig hjälp. Kan tänka att det finns mindre alternativ hjälp på landet. Men kanske bara min fördom.

    Oron finns där när jag inte mår bra. Men den går över lite när jag mår bättre. Som mamma är man kanske alltid orolig, men för mig blir det mer än det 'normala'. Jag jobbar på att försöka lita på barnen att de klarar sig. Men oron känner jag likväl hela tiden.

    Ramlar också ner och klättrar upp själv igen. Om och om igen, ibland känns detta bara helt hopplöst. Men det är en trygghet att veta att det går att vända på egen hand. Men det är SJUKT jobbigt att kämpa hela tiden för att må bra.


    Huruvida mycket hjälp det finns att få återstår att se, vi flyttade hit i september så det är min första runda nu Men självklart finns det mindre utbud.. Men bara jag får EN bra så blir jag glad. I sthlm träffade jag flera, men tyckte inte det hjälpte mkt.. Den jag hade på KBTn tyckte tex att det var meningslöst att ses då jag hade en svacka för ca 1 år sedan.. -.-
  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (Molly) skrev 2017-02-14 13:17:22 följande:

    Det blir ju gradvis bättre hela tiden, men det är mycket fram och tillbaka så man märker inte riktigt att det går framåt, jag måste tänka tillbaka hur det var för ett år sen och då ser jag ju att jag mår bättre.

    Första halvåret kämpade jag bara emot, vilket gjorde att jag blev sämre. Jag försökte pressa mig att bli bättre snabbt genom kost och motion, vilket gjorde att jag pendlade mellan adrenalinpåslag och att totaldäcka och bli sängliggande i en vecka.

    Sen struntade jag i allt och bara låg i sängen i en hel månad, var så slut så jag orkade ingenting. Började slappna av inuti, la ner alla krav och förväntningar och försökte strunta i ångesten över att min karriär går åt helvete. Då vände det äntligen.

    Nu klarar jag av att ta hand om mina barn de flesta dagar efter skolan, men har hjälp ibland av släktingar.

    Men jag känner att det går åt rätt håll, och det måste få ta den tid det tar.

    Näringsterapeuten har tagit många prover, både blodprover (sköldkörtel, järn, D-vitamin etc), och en hårmineralanalys, och jag har brist på en del mineraler samt knasigheter med sköldkörteln. Inget matschema men hon säger vad jag ska äta och vad jag ska undvika, samt vilka tillskott jag behöver.

    Magnesium kommer i många olika former, de billigare sorterna är inte lika bra, jag tar en extremt hög dos men det påverkar inte alls min mage. Däremot hade jag själv köpt magnesium innan och av den blir jag dålig i magen vid rätt låga doser.


    Det är bra jobbat. Att släppa allt är svårt och tar sin tid.. Jag märker nu att om jag mår lite bättre en dag blir jag så glad och tror att allt vänder, sen vaknar man upp dagen efter och mår lika dåligt igen fast då även med besvikelsen att man hade fel..

    Jag ska se om det finns en näringsterapeut här där jag bor. Det låter väldigt bra! Jag kollade upp googlade runt om vad som är ett bra magnesium, men tycker fortfarande det är en djungel.. Så hur bra min är egentligen vete tusan.
  • Anonym (Orkar inte..)
    Inga bekymmer skrev 2017-02-14 15:19:47 följande:

    Har prover på Sköldkörteln tagits? Annars är det läge att be dem göra det för att utesluta ev sjukdomar. Darrningar, muskelsvaghet, rastlöshet, brist på ork, sömnsvårigheter och också ångest kan vara symptom på en överaktiv Sköldkörtel. Har du gått upp/ ner i vikt? Har förhöjd puls eller hjärtklappning? Hursomhelst giftstruma misstas ibland för utbrändhet.. Hoppas de kommer fram till nåt, inte allvarligt men behandlingsbart så att du kan få må lite bättre snart!!


    Prover på sköldkörteln har tagits och det har inte sagts något om det. Även andra prover som har legat helt normalt. Sen vill ju jag såklart att dom ska ta mer, som tex kortisol, men då fick jag till svar att det inte ingår i standarsundersökningen? Nä nä..
  • Anonym (Orkar inte..)

    En liten uppdatering sen jag var hos neurolog igår..

    Alla fysiska tester var normala, såsom reflex och känsel, balans osv. Remiss har skickats ut för EEG (har jag för mig) för att utesluta epilepsi pga ryckningar. Sedan en till MRI , men det var mest för min skull. Och så skall jag kontakta psykologin.. Jo tack. Har stått i kö i 4 månader nu :-P. Hon tror inte att jag har MS iaf och det kändes skönt att få träffa en som lyssnade till mig.

  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-02-16 15:05:49 följande:

    Hoppas att alla testerna inte visar nåt då. Eller hur tänker du?

    En bekant gick igenom samma procedur hos neurolog och neurologen kunde inte ge någon förklaring/ hitta något i testen. Psykolog gav stress som orsak. Symptomen var samma som vid stroke, så stress kan verkligen göra knäppa saker med en. Men det betyder ju inte att det måste vara stress som är orsak för dig, kan ju vara något annat för dig.


    Nä, självklart hoppas jag att MRI och EEG inte visar något, men känns bra att få det gjort..

    Jo, jag har varit rätt stressad dom senaste 4-5 månaderna. Även innan, men inte lika kraftigt.
  • Anonym (Orkar inte..)

    Nu ligger man på sjukhuset med förkalkad galla också.. :,-( Det är ju inte klokt alltså..

  • Anonym (Orkar inte..)
    Anonym (X) skrev 2017-02-23 14:55:51 följande:

    Usch då? Hur kunde det hända?


    Ja säg det... Läkare har inte så mkt kunskap om det sålänge det inte är deras område. . Så nu efter det har jag mått så dåligt. Fruktansvärd ångest, över hjärta. Har gjort 3 ekg, senaste idag, och allt är hur bra som helst. Men att intala sig själv det.. Har fått tryck över bröstet nu också för första ggn, av ångesten säkerligen, men än en gång.. Att intala sig själv något logiskt nu är helt omöjligt.

    Fy fan alltså :,-(
Svar på tråden Utmattningssyndrom eller?