Utmattningssyndrom eller?

Om du blir sämre av fysisk ansträngning så är det troligtvis ME och/eller kronisk borrelia och co-infektioner.

En person med stressrelaterad hjärtklappning kan reducera stressnivåerna genom motion och på detta sätt bli bättre och bättre.

Ja, då är det nog inte ME. Jag tror att man bäst känner själv vad som är orsaken till sina symptom. För de symptom som du beskriver kan vara orsakade av psykisk stress och/eller fysisk sjukdom. Så om du känner att orsaken är enbart psykisk så stämmer säker det!

Vad gäller fästingbett så är det inte alltid som det blir en röd ring trots att fästingen bär på smitta. Fästingar kan vara mycket små och man kan ha burit på en fästing utan att märka det. 

Här är det trött som vanligt. Sjukskriven snart ett år nu och blir liksom inte så där jättemycket bättre. Ångesten har släppt och de värsta negativa tankarna. Alltid något. Men tröttheten kommer hela tiden tillbaka. Orkar göra lite mer ibland, men sedan efteråt kommer bakslaget. Kan bara fokusera på en grej i taget. När det blir två saker blir jag skitstressad. Förr hade jag ju typ 1000 000 grejer samtidigt. Inte konstigt att man hamnat här. Lider lite av socialisolering, men har blivit lite bättre på att knyta an till folk. Börjar fundera på vad jag ska göra sen och har hittat lite kortare utbildningar så jag kan byta yrke. Så summa summarium är det liksom lite bättre men ändå rätt så mycket likadant.

Hur gick dina undersökningar? Hur går det med nedstämdheten?

Gött att du kanske är utbränd då....trots allt... Eller jag vet inte, men det är ju i vilket fall ingen livshotande sjukdom även om det känns så. Ta en sak i taget kanske? Jag har gjort för mycket igen och blivit helt trött.

Sydsvenskan har haft artikelserie i början av veckan om utbrändhet. Jag tycker ju du verkar utbränd om det nu är någon tröst! Känner precis igen mig i det du skriver ovan. Dessutom när jag gjort mer än vanligt och inser det, så kommer ångesten, hopplösheten, känslor av värdelöshet, som en extra liten present. Hur lyckades jag igen? Jag kommer aldrig bli frisk igen. (vilket jag ju kommer, men det känns liksom inte så.) Jag orkar verkligen inte göra någonting och minsta lilla är som att bestiga Mount Everest. Jag tyckte serien i tidningen inte riktigt tog upp alla delar som jag upplever. (alltså i Sydsvenskan) De som var med fokuserade inte så mycket på den depressiva biten utan mer på alla andra märkliga symptom man får. Alla är kanske inte deprimerande. Jag antar att det är depression som gör att jag känner alla jobbiga tankar och upplever total isolering. Även om jag inte är totalt isolerad hela tiden, så känns det så. Men jag jobbar i alla fall på det och det är i perioder bättre. Jag kände verkligen igen mig i suicid programmet som gått på SVT, 30 liv eller vad de heter. Jag har alla de där tankarna som människor som vill ta sitt liv har. Men jag vill ju leva och jobbar ju med att hitta lösningar. Det är väl skillnaden, jag kommer kunna lösa mina problem och inser det. Bara att det tar så sjukt lång tid. När den insikten saknas hos någon, så är det liksom värre. Men jag har ju gått i terapi i flera år nu så har ju fått mycket hjälp med depressionen och hur jag ska bli bättre och vad som orsakat den. För den fanns ju där innan jag blev utmattad. Depressionen.

Är det sjukdomen i sig eller gör jag något fel som typ varje dag känner mig stressad? Är så uppe i varv, rastlös och obekväm hela tiden nästan. Även om jag bara ligger i soffan hela dagen.

Ja. Depression var en orsak till min utmattning. Ja, absolut oro och sänkt 'stämningsläge', ångest osv allt gör det svårt att vila tycker jag. Svårt att gå ned i varv. Plus att det liksom tröttar ut en. Speciellt att vara riktigt ledsen. Och sedan blir jag ännu mer deppad när jag känner mig orkeslös. Så det blir en ond cirkel som du säger.

Jag vill inte äta antidepressiva. Jag har provat en gång för längesen. Pallade inte biverkningarna. De flesta doktorer typ älskar att föreslå mig antidepp. Men jag vägrar!!! Jag har bestämt mig för att inte äta tabletter helt enkelt. Det är ju inte farligt att vara nere eller att känna en massa jobbiga känslor. Det går över.

Ångesten och nedstämdhet har gått upp och ned under min sjukskrivning. Jag mådde som sämst mitt i sjukskrivning, men så har mycket problem kommit till på vägen. Allt har liksom rasat lite för mig.

Jag är envis och tror att det bästa för mig är att låta bli tabletter om det går. Jag har ju inte provat något annat så jag kan ju inte veta hur det skulle varit annars. Alltså jag hade antagligen fått droga ned mig totalt för att bli av med den starka ångesten jag hade förr, så kanske lika bra att jag aldrig gjorde det. Det gick ju ändå. Fast jobbigt var det. Men jag vågade inte ens testa de lättare mediciner jag faktiskt fick utskrivna. Så stor är min skräck för läkemedel.

Läkemedel dämpar symptom men läker inte problemen bakom. Vissa säger att läkemedel hjälper dem att ta tag i sitt liv. Inget läkemedel i världen hade dock fått mig att förstå varför jag mår dåligt och vad jag behöver göra för att må bra. Ingen idé att spekulera i om jag kunnat lösa problem jag haft snabbare med medicin i kombination med terapi. Jag kan ju inte heller veta om jag kommer trilla ned i ett ännu svartare hål i framtiden. Men det är nog osannolikt eftersom jag varit med om så många sjukt jobbiga grejer nu så jag hoppas att för mig blir det inte jobbigare än vad det varit. Plus att jag verkligen kommer anstränga mig för att jobba på de grejerna som hjälper en när väl jobbiga saker händer. Det skulle vara om något ytterligare jobbigt hände nu då när jag fortfarande i perioder är rätt så nere. Då kanske jag faktiskt får krypa till korset, för jag känner att jag nog inte pallar att gå igenom mer nu. Eller om jag blir sämre igen. Ja, då är det kanske dags att få en liten putt i rumpan för att komma upp. Vi får se, om det inte vänder nu till sommaren så ger jag kanske upp och får säga till mig själv att nu får jag prova något nytt och se om det hjälper. Om inte annat för jag är trött på att må dåligt. Men jag tror lite att utmattning är sjukt segt att återhämta sig från och eftersom jag haft så mycket problem i lång tid så tar det även lång tid för mig att bli bättre.

Jag tror man kan bli helt frisk från depression om man förstår vad orsaken är och jobbar med att justera sig själv och sitt liv. En del forskning visar ju att människor kan läka ut depression spontant också utan terapi och läkemedel. Jag tror att jag kommer få leva med men av utmattning resten av livet. Kanske blir man liksom inte helt som förr igen och på sätt och vis är det nog tur också tänker jag.

Jag skriver för mycket!!!