ADD.. hur berätta för mitt barn?

Hej,
Är i liknande situation med vår 15-åring. Ska till VC nästa vecka för remiss för vidare utredning, misstänker själv främst ADD. Hen har också jättetufft att klara av skolan och har fått en mängd extrainsatser.

Det är förstås känsligt att ta upp med en tonåring, men nu när vi pratat om det och har en öppen dialog tycker hen att det känns positivt med utredning. Hen har länge känt sig "dum" och "dålig" i skolan, då hen har svårt att få gjort det som skall göras. Vi har fokuserar just på att det är för hens skull, att vi och hen ska få de rätta verktygen för att saker och ting skall fungera.

Precis som du beskriver är det ju väldigt tufft för en tonåring att inte vara som "alla andra", men samtidigt tror jag att det blir lättare om man får en förklaring till varför och hur man jobba med det.

Jag tror som sagt att öppen kommunikation och ärlighet med barnen är bäst. Hoppas det går bra för er!

Anonym ((samma))

Äldre 14 Feb 10:59

#30

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-14 10:05:10 följande:

Vad bra att ditt barn känner sig positiv till en utredning. Jag hoppas mitt reagerar likadant. Det måste ju som sagt kännas bättre att få en förklaring till varför vissa saker inte fungerar så bra, och att hjälp finns att få. För dumma är de absolut inte. Det måste vara förödande för ens självkänsla att gå runt och känna det så. Hoppas verkligen det går bra för er också :).

Mitt barn har hela tiden fått höra att "du som är så intelligent och har lätt för att lära, skulle ju klara av skolan bara du är närvarande på lektionerna", och jag tror de orden gör att hen känner sig vilsen. Hen har ett enormt bildminne och när det är något som hen själv intresserar sig för så suger hen upp fakta som en svamp, vilket gör att det verkar som att hen har lätt att lära. Men i skolan händer oftast inget på lektionerna. Det är som att startmotorn är trasig. Hen har också svårt för att ta in massa information på en gång om vad hen ska göra.

Skulle jag säga "stäng av spelet nu för vi ska åka, och plocka upp byxorna från golvet är du snäll och släck lampan när du går".. så kanske att hen kommer ihåg att stänga av spelet. Men lampan o byxorna händer det garanterat inget med.

Känner igen precis!!! Det är "startmotorn" som är största problemet i skolan. Hen kan sitta en hel lektion utan att ens påbörja arbetet. Samma sak hemma med läxor. Och det där med att ta in information stämmer här också. På sin höjd hade spelet KANSKE stängts av, medan både byxor och lampa glömts bort.

Och visst påverkar det självkänslan! Bara att vara i den här åldern är tufft, de vill ju helst vara som alla andra och inte skilja sig ur mängden. Inte lätt då att uppleva att man inte fungerar som sina vänner.

Anonym ((samma))

Äldre 14 Feb 19:06

#36

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-14 11:54:38 följande:

Upplever du att ditt barn ljuger/skyller ifrån sig mycket också?

Mitt barn ljuger eller skyller ifrån sig väldigt ofta, och det verkar vara situationer där h*n inte klarat av det som förväntats. Jobbar h*n inte på en lektion så är det lärarens fel. Om h*n lämnar en lektion så är det också lärarens eller någon annans fel.. osv.

Enligt pedagogen kan lögnerna ha att göra med det autismspektrumtillstånd de även misstänker. Det kan göra att man inte uppfattar instruktioner rätt, och vrider till fakta och ljuger ibland. Men jag skulle också kunna tänka mig att det är en slags försvarsmekanism hos mitt barn.

Visst upplever jag att hen skyller ifrån sig. Men jag tänker snarare att det har med försvarsmekanismer att göra. Men vi har också märkt att det fungerar väldigt olika beroende på vem som har lektionen. Det funkar ofta sämre med de lärare hen inte känner väl, och vissa har hen svårt för av olika anledningar. Sen finns det några hen verkligen har förtroende för, och där fungerar arbetet bäst.

Och jag är övertygad om att personalen bemöter hen och hens svårigheter på olika sätt, vilket avgör hur väl det fungerar. Jag tror att just för att hen behöver mycket stöd och hjälp under lektionerna, behöver det vara någon som bemöter hens svårigheter på ett bra sätt. Annars blir det pannkaka, inget blir gjort, hen kanske tom går därifrån, läraren blir arg och ifrågasätter och så är cirkusen igång...

Anonym ((samma))

Äldre 15 Feb 22:05

#40

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-14 22:46:42 följande:

Precis så är det här också. Jag känner så väl igen det du beskriver.

Vi pratade idag och det gick jättebra faktiskt. Jag nämnde att de funderar på ADD och h*n hade själv haft de funderingarna. Hej*n gick med på att gå till bup en gång och sen ta ett beslut huruvida h*n vill göra en utredning dock. H*n är rädd att bli stämplad, som h*n uttryckte det. Rädd för att bli han med ADD i skolan, och rädd för att en diagnos kommer påverka chanserna att få jobb i framtiden. H*n är också orolig över att bli behandlad annorlunda.

Men det är ett steg iallafall och jag tror det kan vara skönt bara det att veta att någon annan också haft de funderingarna, och att vi pratat om det öppet. Det är inte längre något som bara h*n själv måste bära på.

Vad skönt att ni pratat och att det gick bra. Jag tänker också att de måste få ta ett steg i taget och vänja sid tanken på utredning osv.

Vårt barn har också själv haft funderingar kring ADD innan vi tog upp det, de är ju så pass gamla att de många gånger tänker och vet mer än vi tror.

Hoppas att det fortsätter gå bra för er och att ert barn tycker det känns ok med utredning osv. Känns ju väldigt viktigt att det första mötet på BUP blir bra.

Har ni fått tiden på BUP än, eller vet du hur lång väntetiden är? Vi ska till VC nästa vecka, sen lär det väl tyvärr dröja innan vi får tid på BUP. Men det är väldigt skönt att ha en dialog med barnet iaf och känna att något är på gång, för situationen känns ohållbar för framtiden.

Anonym ((samma))

Äldre 16 Feb 22:33

#42

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-16 09:38:10 följande:

Nej vi har ingen tid än. Skolpsykologen skulle skicka en ny remiss. Vi har haft en tid till BUP tidigare, men den gången förstod jag inte varför, och både barnet o pappan vägrade att överhuvudtaget gå dit, så jag avbokades. Det känns så dumt att jag missade att ta in informationen rätt när vi var till pedagog o psykolog och pratade om vårt barn. Jag har själv problem med ångest och ibland kan jag ha svårt att "höra" allt på tex möten. Och så var jag så dum att jag inte mailade pedagogen direkt efteråt och frågade, för jag gick länge och tänkte på ADD och att de "hade en tanke"... Sen rann det ut i sanden, och när kallelsen kom så kopplade det inte alls hos mig. Det var mycket då, med samtal hos rektorn, och socialen blev inkopplad pga den låga närvaron i skolan. Alla pratade dessutom om det som att h*n var deprimerad, och jag trodde det var det BUP handlade om. Men deprimerad är h*n inte. För h*n är glad och pratig och umgås gärna med kompisar, osv.

Som tur är så är det bara ett par-tre månader sedan så det har inte gått jättelång tid. Men den gången tog det ca en månad att få en tid. Så jag hoppas det inte dröjer längre nu.

Har inte skolan uppmärksammat ert barns problem och satt in olika åtgärder för att hitta problemet? Mitt barn fick göra en såkallad screening för att testa inlärningsnivå, och ett tag gick h*n hos kurator (men gillade det inte, så h*n slutade gå dit) och så hade vi samtalet med skolpsykologen också. Så vi har aldrig varit till vårdcentralen ang våra misstankar.

Vad skönt att det inte verkar vara så lång väntan till BUP. Hoppas på samma här då!

Vårt barn gjorde s.k. pedagogisk utredning i skolan i början på mellanstadiet. Då fick vi höra att vi inte behövde vara oroliga, att hen bara hade väldigt mycket energi och lite svårt med koncentrationen. Men problemen är betydligt större idag än då, även om det har funnits funderingar sedan hen var ganska liten. Nu i höstas när både vi och skolan plötslig insåg hur långt efter hen var i allt skolarbete drogs det igång nya planer med specialpedagogen i skolan och olika extrainsatser. Som delvis har fungerat. Men ingen från skolan tog upp något om detta. Först häromveckan fick jag samtal från mentorn då hon berättade att hon var orolig för vårt barn och undrade hur vi upplevde att hen mår. Då hade vi redan själva bokat tiden på VC och berättade det, vilket hon tyckte lät bra. Men nog är jag lite fundersam över att de inte har ifrågasatt detta tidigare. När jag läser på om symtomen på ADD så har hen verkligen ALLA RÄTT om du förstår vad jag menar.

Jag hoppas verkligen att det ska gå smidigt framöver och att vårt barn fortsätter se det positivt. Men jag misstänker att just hela BUP-grejen kan kännas väldigt jobbig för dem, som du säger just oron att bli stämplad.

Anonym ((samma))

Äldre 17 Feb 18:29

#49

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-17 10:28:37 följande:

Det är nästan ruggigt hur mycket man känner igen sig i det du skriver. För även om vissa saker skiljer sig åt så är det ändå så mycket man känner igen. Och jag förstår precis hur du menar med ALLA RÄTT. Lycka till på vc. Hoppas ni får en bra läkare som lyssnar och förstår problematiken.

Tack så mycket! Ja vi hoppas på det bästa, en bra läkare kan ju vara avgörande här.

Vad tufft för er att barnets pappa går emot er. Jobbigt nog som det är ju. Hoppas verkligen att du får med dig barnet och får rett ut det här. För precis som du säger kan det ju finnas andra orsaker också, och oavsett vad behöver man ju veta. Framför allt när skolan påverkas så negativt. Det kan ju trots allt vara avgörande för framtiden....
Lycka till!!!

Anonym ((samma))

Äldre 28 Feb 19:08

#73

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-28 11:48:59 följande:

Hur har det gått för er?

VC hänvisade till elevhälsan och skolan. Där har det också hänt en del pga att vårt barn har varit borta mycket och inte mår så bra. Jag har pratat med skol-ssk och specialpedagog och de ska ta upp hens bekymmer på möte denna vecka. Förhoppningsvis börjar det med skolans utredningar snart. Får veta mer om planen när de haft mötet. De sa dock sist vi pratade att skolan borde ha gjort mer och tidigare satt igång detta. Men nu är det som det är, och det känns skönt att något i alla fall är på gång. Vårt barn har verkligen ställt sig in på en utredning och att få en förklaring på varför hen inte klarar det som klasskompisarna gör.

Vad skönt för er att remissen är skickad, hoppas ni får tid snart. Hur går det med barnet och pappans inställning till utredning?

Anonym ((samma))

Äldre 3 Mar 22:31

#85

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-03-01 08:23:52 följande:

Jag kan förstå att ditt barn måste tycka att det är skönt att det händer något. Det måste vara väldigt jobbigt och nedslående att inte klara av det man "borde". Hoppas det blir något bra av det hela och att hen får den hjälp som behövs.

Här är läget detsamma ungefär. Det är svårt för mitt barn att veta hur hen ska ställa sig till det hela eftersom min o pappans åsikter går helt isär. Pappan kör med lite av en skrämseltaktik för att få barnet att inte gå till BUP och det gör mig både ledsen och arg.

I skolan har det däremot hänt saker. De har bildat en liten grupp med de ungdomar som har låg närvaro i skolan bland annat. I gruppen har de två handledare och första veckan började de väldigt lugnt. Två timmar om dagen och inte i skolan överhuvudtaget, för att vänja sig vid att passa tider och orka hålla ut hela tiden som bestämts. Veckan efter ska de återgå till skolan, och ha lektioner med handledarna mestadels, och anpassa deras dagar efter vad de klarar av, sedan succesivt öka på tiden och antalet lektioner utefter elevens förmåga.

Jag tycker upplägget känns bra. Visserligen är det nog inte att räkna med att hen kommer klara av att ta ikapp allt hen har missat i skolan. Hen kommer troligen behöva läsa in grundskolebetygen ifall hen vill gå på gymnasium. Men jag tror att det här kanske kan lägga en bra grund för framtida studier eller jobb.

Och jag hoppas att hen kommer gå på BUP samtidigt, för att få optimal hjälp.

Vad bra att skolan tagit tag i det och det verkar ju vara ett bra upplägg. Det känns ju ändå viktigt att barnen fortsätter vara (åtminstone delvis) i skolans värld så de inte tappar det helt.

Här har skolan nu dragit igång med sina utredningar och när de är klara ska remiss skickas till BUP. Vårt barn är fortfarande väldigt positiv till utredningen, men skolan är en kamp varje dag. Vårt viktigaste mission just nu är att få hen till skolan och att få hen att kämpa på med skolarbetet. Och det kräver sitt vill jag lova...

Hoppas att ert barn inte blir allt för kluven av pappans åsikter om BUP, och att hem förstår att det förmodligen är av godo. Men det är alltid lätt att "nå fram" med budskapen till tonåringar....

Kämpa på!!!

Anonym ((samma))

Äldre 23 May 17:34

#107

Hur går det för er? Har ni varit på BUP än?

Här är skolan klar med utredningarna och remiss skickas i dagarna till BUP. Vårt barn är fortfarande positiv till vidare utredning. Hen har oxå börjat träffa psykolog (ej BUP) och det har fungerar jättebra med de mötena.

Med skolan är det som det är är, men den anpassade studiegången har tagit bort mycket stress och oro för vårt barn iaf. Nu hoppas vi på att en lugnt och skönt sommarlov kan hjälpa till att ladda batterierna för höstens skolgång, och att vi under hösten får komma vidare till BUP för utredning.

ADD.. hur berätta för mitt barn?

INNEHÅLL