• Anonym (Orolig mor)

    ADD.. hur berätta för mitt barn?

    I morgon ska jag prata med min tonåring om att det ska göras en utredning på BUP för man misstänker att h*n har ADD (som adhd fast utan hyperaktivitet) samt lindriga drag av ATS (Autismspektrumtillstånd). Detta uppmärksammades efter några tester hos skolpedagog samt samtal hos skolpsykolog, som var ett led i en allt mer problematisk skolgång.

    Jag vet bara inte hur jag ska göra när jag berättar? Hur mycket ska jag säga? Hur ska jag säga det så h*n inte blir ledsen eller arg? Det är uppenbart att h*n har problem, men h*n själv håller nog inte med.

    Finns det någon här som upplevt en liknande situation och kan ge lite goda råd?

  • Svar på tråden ADD.. hur berätta för mitt barn?
  • Anonym (Asdf)

    Öppenhet är väl alltid bäst tycker jag. Så varför undanhålla något, speciellt för en tonåring?

    Jag skulle börja med att berätta vad som kommer hända och sedan förklara varför det händer. Skulle också trycka på att detta inte görs för att det skulle vara något fel eller konstigt med ungdomen utan det är till för att denne ska få hjälpmedel och de bästa förutsättningarna för att det ska gå bra i skolan och livet i stort.

  • Anonym (Elisabeth)

    En fråga bara - om det handlar om en tonåring får hen då inte vara med och besluta om en utredning eller ej?

    Har ni aldrig pratat om barnets svårigheter?

    Om ni aldrig har pratat om detta tidigare låter det drastiskt att gå från ingenting till att berätta att ni bestämt att hen ska göra en utredning.

    Om ni inte har pratat om detta förut tycker jag att ni tar det stegvis. Börja prata om barnets svårigheter. Se till att hen får en bra person på BUP att prata med om hur hen själv upplever "livet" och sådant som kan vara tufft. Utifrån barnets egna funderingar kan man sedan med BUPs hjälp börja titta på vad orsaken till svårigheterna eventuellt skulle kunna vara vilket sen kan leda rill erbjudande om en utredning

  • Anonym (S)

    Jag skulle Inte lita på, dom där testerna. Allvarligt.

  • Anonym (Orolig mor)
    Anonym (Asdf) skrev 2017-02-13 21:46:34 följande:

    Öppenhet är väl alltid bäst tycker jag. Så varför undanhålla något, speciellt för en tonåring?

    Jag skulle börja med att berätta vad som kommer hända och sedan förklara varför det händer. Skulle också trycka på att detta inte görs för att det skulle vara något fel eller konstigt med ungdomen utan det är till för att denne ska få hjälpmedel och de bästa förutsättningarna för att det ska gå bra i skolan och livet i stort.


    Nej jag vill eller ska absolut inte undanhålla något. Jag är bara så rädd att råka säga saker och ting på fel sätt. Men jag har tänkt mig ett upplägg så som du beskriver iallafall.
  • Anonym (Asdf)
    Anonym (S) skrev 2017-02-13 21:58:54 följande:

    Jag skulle Inte lita på, dom där testerna. Allvarligt.


    Testerna ger ju inget definitivt svar, det är det utredningen är till för. Testerna är ju mer till för att ge en indikation om man behöver gå vidare. Lite som det där testen på 15 frågor man för göra för att läkaren ska se om man är deprimerad.
  • Anonym (Orolig mor)
    Anonym (Elisabeth) skrev 2017-02-13 21:46:59 följande:

    En fråga bara - om det handlar om en tonåring får hen då inte vara med och besluta om en utredning eller ej?

    Har ni aldrig pratat om barnets svårigheter?

    Om ni aldrig har pratat om detta tidigare låter det drastiskt att gå från ingenting till att berätta att ni bestämt att hen ska göra en utredning.

    Om ni inte har pratat om detta förut tycker jag att ni tar det stegvis. Börja prata om barnets svårigheter. Se till att hen får en bra person på BUP att prata med om hur hen själv upplever "livet" och sådant som kan vara tufft. Utifrån barnets egna funderingar kan man sedan med BUPs hjälp börja titta på vad orsaken till svårigheterna eventuellt skulle kunna vara vilket sen kan leda rill erbjudande om en utredning


    Det har varit problem länge nu och det blir allt värre, speciellt i skolan, och jag tror att mitt barn för allt för att vara "normal" men lyckas inte helt. Frånvaron i skolan är nu kritisk och betygen i princip obefintliga. Detta trots att h*n är en väldigt klok ungdom som verkar ha lätt att lära.

    Självklart kommer h*n bli kallad till bup och där få prata med någon om hur h*n mår o känner det innan det sätts igång någon utredning. Men eftersom det finns en misstanke om ADD så behöver jag ändå prata om det.
  • Anonym (Livet)
    Anonym (S) skrev 2017-02-13 21:58:54 följande:

    Jag skulle Inte lita på, dom där testerna. Allvarligt.


    De testerna går absolut att lita på.

    Hur gammal är ditt barn? Gissar på att ungen förmodligen kommer att bli upprörd. Försök att få tonåringen att sluta tänka på det negativa. Det är aldrig kul att få en diagnos och då behöver tonåring allt stöd hen behöver. Gör nåt kul tillsammans efter varje besök. Nåt hen gillar.
  • Anonym (S)

    Och vem har gjort den testen? Den verkar Inte pålitlig.

  • Anonym (Asdf)
    Anonym (S) skrev 2017-02-13 22:16:22 följande:

    Och vem har gjort den testen? Den verkar Inte pålitlig.


    Vet du ens vad det är för tester som gjorts?
  • Anonym (S)

    Jag tänkte på testen för depprission...

Svar på tråden ADD.. hur berätta för mitt barn?