ADD.. hur berätta för mitt barn?

Vad skönt att det inte verkar vara så lång väntan till BUP. Hoppas på samma här då!

.

VC hänvisade till elevhälsan och skolan. Där har det också hänt en del pga att vårt barn har varit borta mycket och inte mår så bra. Jag har pratat med skol-ssk och specialpedagog och de ska ta upp hens bekymmer på möte denna vecka. Förhoppningsvis börjar det med skolans utredningar snart. Får veta mer om planen när de haft mötet. De sa dock sist vi pratade att skolan borde ha gjort mer och tidigare satt igång detta. Men nu är det som det är, och det känns skönt att något i alla fall är på gång. Vårt barn har verkligen ställt sig in på en utredning och att få en förklaring på varför hen inte klarar det som klasskompisarna gör.

Vad skönt för er att remissen är skickad, hoppas ni får tid snart. Hur går det med barnet och pappans inställning till utredning?

Ja det kommer jag att fortsätta med, så länge det behövs. Önskar jag kunde hjälpa dig med det där om stresspåslaget o ångesten, men det enda jag kommer på är terapi o mediciner som sagt. Massage, yoga? Viktigt att ha en nära dialog med F-kassan om allt, så har dom inget att komma o gnälla över sen (förhoppningsvis).

Bra med remissen!

Ja att försöka acceptera sig själv o sina (jobbiga) känslor är en bra början..

Pengar ja, är ju en stor anledning till stress hos väldigt många. Hos mig med, men för mig har det känts mycket bättre o lugnare sen jag fick min förtidspension. Både eftersom pengarna kommer in på mitt konto oavsett vad jag gör, och för att jag inte längre behöver tvingas in i "åtgärder" hos FK o AF. Med all stress som det inneburit för mig. Skönt!

Karusell var rätta ordet :) Håller tummarna för dig, att det ska gå bra! Ang Försäkringskassan så har jag märkt att det är väldigt viktigt att ha ordentligt underlag när man ansöker om sjukersättning.

Första gången jag ansökte blev det avslag, med motiveringen anses inte tillräckligt utredd, tillräckliga försök med arbete har ej gjorts mm.

Men när det väl blev beviljat var jag ordentligt utredd med diagnoser, mående, mediciner (att jag verkligen provat dom o inte vägrat, för då hade det nog blivit fördröjt med ny prövning osv), o allt! Dessutom med många års rapporter från Arbetsförmedlingen om vad som inte funkat i detalj, begränsningar alltså, så jag hade verkligen på fötterna. 

Ingenting syns på mig heller :) ! Tycker att skriv ner i lugn o ro hemma hur du mår, kan ta tid att formulera sig rätt.  Allt som du skrivit här? O sen visa för dom (eller vården).

Ja man lär sig nåt nytt för varje gång, sägs det :) O dom får mer underlag o märker att du försöker o samarbetar vilket är viktigt, som sagt.  Hoppas du har en bra läkare som klarar av att skriva ordentliga intyg!

Med tanke på åldern tycker jag det är högst märkligt att beslutet att utreda inte är förankrat hos den utredningen gäller - barnet.

Det gränsar till tvångsvård att utsätta en tonåring för en neuropsykiatrisk utredning mot dennes vilja. Högst oetiskt. Och tveksamt om det ens är genomförbart om barnet motsätter sig.

Bra det då :) ! Nämner det eftersom jag tidigare haft läkare som skrivit ofullständiga intyg, t ex utelämnat information, o därför har jag fått avslag. Så det kan vara viktigt....

Vad bra att skolan tagit tag i det och det verkar ju vara ett bra upplägg. Det känns ju ändå viktigt att barnen fortsätter vara (åtminstone delvis) i skolans värld så de inte tappar det helt.

Här har skolan nu dragit igång med sina utredningar och när de är klara ska remiss skickas till BUP. Vårt barn är fortfarande väldigt positiv till utredningen, men skolan är en kamp varje dag. Vårt viktigaste mission just nu är att få hen till skolan och att få hen att kämpa på med skolarbetet. Och det kräver sitt vill jag lova...

Hoppas att ert barn inte blir allt för kluven av pappans åsikter om BUP, och att hem förstår att det förmodligen är av godo. Men det är alltid lätt att "nå fram" med budskapen till tonåringar....

Kämpa på!!!

Men hur ska ni annars komma framåt då, om barnet inte "går med" på utredning?! Ska barnet ensamt verkligen få bestämma det? Du är ju ändå vårdnadshavare, o så länge barnet bor hemma får den väl lov att göra som du säger. 

Antar att du har pratat med BUP om hur pappan är o att dom får t ex skicka en kallelse till honom?

Kom ihåg att det kan bli tusen gånger värre om inga åtgärder görs alls, så länge barnet är omyndigt är det mycket lättare att få till utredningar, stöd etc, än om den är över 20 med alla krav som kommer med arbete etc.

Nej det kan jag absolut tänka mig, ungdoms-"trotset" kan vara starkt! Jobbigt för dig. Håller tummarna iaf. Och just ja, kallelsen hade inte kommit än, ursäkta. Men förutom det där med pappan, kanske det går att tala med dom på BUP om råd om vad man kan säga för att få med en trotsig tonåring? Om den fortfarande vägrar, menar jag. Eller skolpsykologen kanske kan ge råd.

Kanske är jag lite trögfattad, men jag trodde att du hade den huvudsakliga vårdnaden o därmed hade mest bestämmanderätt. Men jag kanske bara missade det då. 

Hej igen :) som synes är jag här lite oregelbundet, men men..  Då kan jag absolut förstå att pappan lockar mer, inga regler direkt passar ju särskilt en som har ADD, eftersom det är just sånt man brukar ha svårt med. 

Tycker att det låter bra det där med BUP, så skulle jag nog själv också göra!

Skickar dom inte ut kallelse eller sms till båda vårdnadshavarna om vilka tider, o ombokningar, som gäller? Kanske värt prata med dom om det, jag skulle göra det. Vet inte om det skulle vara möjligt med samarbetssamtal med pappan? Han sätter ju bara käppar i hjulet ju. 

Och tiden var alltså ombokad, o inte avbokad helt?

Jaha ok. Men även om kallelsen kommer till pappan, kan man inte som mamma ringa till mottagningen o få reda på vad som gäller ändå? Borde dom kunna informera om muntligt, känns som man skulle behöva göra det varje gång med tanke på hur han är.

Nä och med tanke på att han ev är odiagnosticerad fast med diagnos, så kanske han bara glömt att tala om det? Glömsk, virrig, vad som helst. Om han inte bara vill jävlas, som sagt var.

Tycker det är bra att barnet inte påprackas en diagnos som hen inte vill ha.

Att komma till självinsikt och acceptera att man är annorlunda och kanske till och med har en funktionsnedsättning är en lång jobbig process som man har rätt att genomgå i sin egen takt.

Tycker det är bra att det finns en pappa som bromsar om barnet är osäkert.

Hur går det för er? Har ni varit på BUP än?

Här är skolan klar med utredningarna och remiss skickas i dagarna till BUP. Vårt barn är fortfarande positiv till vidare utredning. Hen har oxå börjat träffa psykolog (ej BUP) och det har fungerar jättebra med de mötena.

Med skolan är det som det är är, men den anpassade studiegången har tagit bort mycket stress och oro för vårt barn iaf. Nu hoppas vi på att en lugnt och skönt sommarlov kan hjälpa till att ladda batterierna för höstens skolgång, och att vi under hösten får komma vidare till BUP för utredning.