Nätdejting funkar ju inte?!
Klart det funkar. Det finns ju hur många som helst i ens omgivning som trots allt träffat sin partner på nätet.
2009 träffade jag mitt ex på en dejtingsida. (Att han blev ett ex efter 6 år, hade givetvis inget med hur vi träffades att göra.) Hur som helst så var han en av 5 jättetrevliga, snygga, normala killar jag dejtade under ett par månaders tid sommaren 2009.
När jag blev singel i vintras så dejtade jag två ? också högsta normala, trevliga, snygga och smarta män. En av dem föll jag verkligen för och det var mycket ömsesidigt. Vi är nu sambos sedan ett halvår.
Kanske är det lättare i min generation? Jag söker ju män födda på 60-talet (eller i början av 70-talet) och kanske är det enklare? Därtill har många av dem nu också ganska stora barn, så inget trassel där heller. Och de JAG hade kontakt med var i alla fall alla intresserade av seriösa relationer.
Fast visst är det en svår grej. Man blir bedömd på det ALLRA första snabba intrycket. Otroligt stor skillnad mot hur attraktion/förälskelse uppstår IRL. På en arbetsplats, utbildning, hobby, socialt sammanhang etc så lär man ofta känna personen en längre tid och blir förälskad i just PERSONEN.
Å andra sidan kan det kanske liknas vid krog-ragg. Det är ju också kort stund man har att imponera då. ;)
Jag har haft lätt att få kontakter och hitta dejter. Jag kan dock lova att jag inte satsat på att ?fläka ut mig?. Jag har formulerat mig väl och försökt visa humor. Jag har visat ganska många foton ? flertalet i mer sportig stil eftersom jag nu ändå har en sport jag lägger massa tid på.
Min sambo som såg de sökande tjejerna (till skillnad från mig) sa att det verkligen VAR mycket "duck-faces och tillgjorda poserande bilder" Kaka söker maka ? kanske får man inte de kontakter och svar man egentligen vill ha då ...