Lämna barnen ensamma över natten?

ok eftersom tidsaspekten har kommit upp så säg att jag menar 24 timmar. Så de får klara sig helt själva, fixa sin egen mat (sen om det är att laga från grunden, värma nåt färdigt, köpa hämtmat eller annat spelar ingen roll), hå och lägga dig själva och vakna själva. Det är alltså ett hypotetiskt barn som klarar av detta. Som jag skrev tidigare så är alla barn olika och jag pratar inte om något specifikt barn utan i allmänhet vad som anses ok...

Men om man inte jobbar natt då utan bara ska iväg på något nöjesrelaterat eller är ensamstående och aldrig har någon egentid så man vill sova på hotell en natt, eller att barnen inte vill följa med till landet över helgen eller nåt sånt...

Förresten, tack för era svar allihop

Fortsätt gärna skriva, tycker att det är intressant att läsa allas olika synvinklar

Att lämna för att sova på hotell var bara ett exempel. Gav olika exempel just för att se vad som anses ok eller inte. Men varför man behöver sova borta en natt tex på hotell kan ju vara för att man är ensamstående, aldrig har egentid, inte möjlighet att låta barnet sova borta, att man är nära att bryta ihop efter en jobbig period tex och att man få väljer att istället för att visa sin tonåring att man inte mår bra så sover man borta en natt för att ladda batterierna och få lite egentid.

Varför? Tonåring är man 13-19 så det är ganska stor bredd där. Tig det exemplet just för att det hände en vän till mig. Han hade haft mkt på jobbet en period, aldrig nån möjlighet till avlastning med barn på heltid, tog slut med hans tjej och han kände att han var på väg att ta slut och behövde få släppa allt. Skulle han då ha bett att få en stödfamilj först innan han kunde ta den natten? Hans tonåring var 15 vid tillfället. Han bodde på hotell i samma stad en natt, fick sova ostört, äta en god frukost i lugn och ro, ladda batterierna, rycka upp sig och återkomma som den bra pappan han är. Barnet hans kunde ringa om det var något men det behövdes aldrig. Han behövde inte avlastning till vardags för allt funkade men just den här perioden så kom allt samtidigt och det blev lite för mkt

Jag kanske uttryckte mig fel, avlastning är väl inte rätt ord just i det avseendet utan mer egen tid för att orka. Men ja en 15 åring kan man lämna några timmar men han behövde mer. I hans fall så valde han att sova en natt på hotell för att få sin egen tid och finnas nära ifall tonåringen behövde honom. På så sätt kunde han slappna av bättre

Nu tog jag bara det som ett exempel för det har hänt. Men man kan ju behöva komma bort en natt av flera olika anledningar. Spelar ingen roll vilken utan tråden handlar om viken ålder set bör vara på barnet när det kan vara ensamt en natt hemma.

Det där avgör du ju själv för det är ett rent hypotetiskt barn och jag undrar var människor tycker att gränsen går. Påverkar det om nån vuxen finns i närheten eller ej? Är det mer ok om föräldrarna ska jobba än om den ska ägna sig åt nöjen? Vad är det som avgör om det är ok eller inte? Då pratar vi alltså om ett normalutvecklat barn som inte har några speciella svårigheter...

I vilken ålder är det ok att lämna ett barn ensamt över natten, säg 24 timmar om barnet själv är med på det?

Jag vill bara tillägga att jag har inte lagt nån värdering i exemplet jag gav. Utan det var bara en konkret sak som en bekant gjorde och jag återgav det så som jag fick det förklarat för mig. Det var när jag hörde det som jag började fundera på det här med åldrar, om det spelar nån till om det är en ensamstående eller ett par, om det är nöje eller jobb osv...

Jag själv är ensamstående med två tonåringar på heltid. Jag har ingen möjlighet till att låta de sova hos mor/farföräldrar. Ibland sover de hos nån kompis men det händer nästan aldrig att de är borta samtidigt. Vi bor i en liten lägenhet så jag har ingen möjlighet till privatliv eller stänga dörren om mig ett tag eftersom jag sover i vardagsrummet. Jag har aldrig lämnat mina barn ensammma över natten.

Ja jag har behov av lite ensamtid men omständigheterna gör att jag inte kan få det just nu. Barnen skulle kunna klara sig ensamma och skulle inte ha något emot det men deras pappa väljer att bråka om allt och hotar med socanmälan om de lämnas en natt. Barnen går först så mina "behov" får vänta.

För att han har ställt till det för mycket så barnen vägrar vara hos honom men han är ändå vårdnadshavare och har sitt sätt att "visa" det...

Mina barn bor inte hos honom men träffar honom då och då eller pratar med honom i telefon och jag vill inte att de ska känna att de behöver undanhålla honom saker. Jag ska faktiskt till soc om 2 veckor för en annan sak (går där och får hjälp för tidigare våld i hemmet) så jag ska fråga där då om de har nån generell åldersgräns. Ja jag har behov av att få komma bort lite, få egentid och ta hand om mig själv men just nu så går det inte. Mina barn går först och jag kan vänta ett tag till. Nån natt framöver så kanske det sammanfaller så att de kan sova borta samtidigt. Men just nu är inte min egentid det viktigaste.

Men det var faktiskt inte därför jag startade tråden. Jag började bara fundera på hur olika det kan se ut och hur olika vi kan se på saker...