Problem med min tjejs dotter
Hej!
Har dejtat en tjej i ca 3 månader och jag tycker verkligen om henne. Vi ses ca 3 gånger i veckan och ibland har vi barnen med oss. Hon har en dotter på 11 år som sannerligen är bortskämd och jag har en son på 15 år.
Jag tycker inte alls om hennes dotter eller sättet min tjej (vet inte vad jag ska kalla henne annars) har uppfostrat henne på.
Första gången vi träffades med barnen så åt vi middag hemma hos mig som jag och min son hade lagat. Min tjejs dotter var väldigt ohyfsad, sa att maten var äcklig och att hon inte tänker äta mer för att det smakar bajs. Min tjej sa inte mycket, skrattade lite generat och sa försiktigt att man inte säger så. För att inte tala om att dottern höll på med mobilen under hela middagen också, ingen tillsägelse.
Andra gånger vi har träffats så har det hänt att dottern har börjat skrika i affärer för att hon inte har fått det hon velat ha (jag skämdes otroligt mycket). Hon har även varit dryg mot min son och snäsigt frågat vad han glor på (hon tyckte att han glodde på henne)..
När vi allesammans åt på en restaurang så var hon såklart snäsig även där, petade runt med gaffeln i maten och åt i princip ingenting av den mat som JAG betalade för. Jag erbjöd mig nämligen att betala hela utemiddagen den gången, jag ville vara lite generös.
Det finns mer också, men dessa saker som jag tog upp nu är det värsta. Hon är verkligen bortskämd och ohyfsad, ouppfostrad. Hon vill ha saker hela tiden och min tjej går oftast med på att köpa det, men är det nånting hon inte får så tar det hus i helvete. Man skäms när man är med henne och min tjej bland folk.
Och hur kan ens en 11 åring snacka skit om mat som andra har tagit sig tid till att laga? När man är 11 år så bör man absolut förstå hur man beter sig.
Min son tycker inte alls heller om henne och vill att jag lämnar denna tjej för att det inte medför något gott.
Problemet är bara det att jag kind of har kärat ner mig en del i denna kvinna. Hon bryr sig om mig, har humor och är väldigt snäll. Hennes personlighet och utseende är toppen, det dåliga är hennes dotter och att hon aldrig säger åt henne eller ens försöker uppfostra henne.
Jag och min son har så många gånger velat säga åt dottern, men vi har aldrig gjort det. Jag tänker att man inte kan uppfostra någon annans barn, men samtidigt så drabbar det ju även oss. Att flytta ihop finns inte ens på kartan så länge dottern beter sig såhär. Det är nog som det är nu.
Ska jag ta upp detta med min tjej? Prata om det med henne? Jag funderar på det, men jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp det och hur jag ska säga det. Vill inte att det ska bli problem eller att hon ska bli sur på mig, hon måste ju förstå att det inte kan vara såhär..
Vill inte att det ska behöva bli så att jag måste avsluta det vi har.
Kom gärna med tips och förslag, något bra att säga. Inga otrevliga kommentarer, tack.
