• Anonym (Dad)
    Äldre 1 Mar 12:25
    10683 visningar
    81 svar
    81
    10683

    Problem med min tjejs dotter

    Hej!

    Har dejtat en tjej i ca 3 månader och jag tycker verkligen om henne. Vi ses ca 3 gånger i veckan och ibland har vi barnen med oss. Hon har en dotter på 11 år som sannerligen är bortskämd och jag har en son på 15 år.

    Jag tycker inte alls om hennes dotter eller sättet min tjej (vet inte vad jag ska kalla henne annars) har uppfostrat henne på.

    Första gången vi träffades med barnen så åt vi middag hemma hos mig som jag och min son hade lagat. Min tjejs dotter var väldigt ohyfsad, sa att maten var äcklig och att hon inte tänker äta mer för att det smakar bajs. Min tjej sa inte mycket, skrattade lite generat och sa försiktigt att man inte säger så. För att inte tala om att dottern höll på med mobilen under hela middagen också, ingen tillsägelse.

    Andra gånger vi har träffats så har det hänt att dottern har börjat skrika i affärer för att hon inte har fått det hon velat ha (jag skämdes otroligt mycket). Hon har även varit dryg mot min son och snäsigt frågat vad han glor på (hon tyckte att han glodde på henne)..

    När vi allesammans åt på en restaurang så var hon såklart snäsig även där, petade runt med gaffeln i maten och åt i princip ingenting av den mat som JAG betalade för. Jag erbjöd mig nämligen att betala hela utemiddagen den gången, jag ville vara lite generös.

    Det finns mer också, men dessa saker som jag tog upp nu är det värsta. Hon är verkligen bortskämd och ohyfsad, ouppfostrad. Hon vill ha saker hela tiden och min tjej går oftast med på att köpa det, men är det nånting hon inte får så tar det hus i helvete. Man skäms när man är med henne och min tjej bland folk.

    Och hur kan ens en 11 åring snacka skit om mat som andra har tagit sig tid till att laga? När man är 11 år så bör man absolut förstå hur man beter sig.

    Min son tycker inte alls heller om henne och vill att jag lämnar denna tjej för att det inte medför något gott.

    Problemet är bara det att jag kind of har kärat ner mig en del i denna kvinna. Hon bryr sig om mig, har humor och är väldigt snäll. Hennes personlighet och utseende är toppen, det dåliga är hennes dotter och att hon aldrig säger åt henne eller ens försöker uppfostra henne.

    Jag och min son har så många gånger velat säga åt dottern, men vi har aldrig gjort det. Jag tänker att man inte kan uppfostra någon annans barn, men samtidigt så drabbar det ju även oss. Att flytta ihop finns inte ens på kartan så länge dottern beter sig såhär. Det är nog som det är nu.

    Ska jag ta upp detta med min tjej? Prata om det med henne? Jag funderar på det, men jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp det och hur jag ska säga det. Vill inte att det ska bli problem eller att hon ska bli sur på mig, hon måste ju förstå att det inte kan vara såhär..

    Vill inte att det ska behöva bli så att jag måste avsluta det vi har.

    Kom gärna med tips och förslag, något bra att säga. Inga otrevliga kommentarer, tack.

  • Svar på tråden Problem med min tjejs dotter
  • Anonym (opium­)
    Äldre 1 Mar 12:37
    #1

    Uppfostra handlar bara om att föregå med gott exempel, förklara och sätta gränser för sig själv. Ingenting annat. Och det kan man göra med vems barn som helst. I princip spelar det ingen roll om det handlar om egna eller grannens barn.

    Ju mer du kommer att umgås med hennes barn desto större inflytande kommer du att få och får större möjlighet att forma henne.

  • trilsk­as
    Äldre 1 Mar 12:40
    #2

    Samtidigt.. brukar man inte säga att det tar ett helt samhälle att fostra ett barn? Här tycker jag absolut ni kan säga till. Och du bör kanske prata med din tjej om era tankar kring barnuppfostran, era tankar kring regler. Ska det vara en mobilfri zon vid middagen? Osv.. då kan du absolut, med detta bakom er, sägs till henne att ta bort mobilen vid bordet.

  • Guden Tor
    Äldre 1 Mar 12:41
    #3
    Anonym (opium) skrev 2017-03-01 12:37:06 följande:

    Uppfostra handlar bara om att föregå med gott exempel, förklara och sätta gränser för sig själv. Ingenting annat. Och det kan man göra med vems barn som helst. I princip spelar det ingen roll om det handlar om egna eller grannens barn.

    Ju mer du kommer att umgås med hennes barn desto större inflytande kommer du att få och får större möjlighet att forma henne.


    Håller inte med.

    Det skulle inte spela så stor roll ifall ts skulle säga åt henne, vi vet ju hur hon är nu. Hon lyssnar inte och detta beteende accepteras av mamman så det hjälper inte att ts försöker fixa dottern. Mamman har ansvaret och ska uppfostra henne, vilket hon inte har gjort och hon tolererar detta beteende. Dottern är ju med sin mamma betydligt oftare än vad hon är med ts så det är mamman och eventuellt pappan då, som har det största inflytandet.

    Ts, jag tycker att du ska lämna denna kvinna. Hon tar inget ansvar alls. Lämna henne för både din och din sons skull. Vem vet vad dottern gör härnäst? Och vem vill ens umgås med en sån unge?
  • sextio­talist
    Äldre 1 Mar 12:42
    #4
    +1

    Det är bara jobbigt när vuxna säger till och en flicka i den åldern kan gärna slå dövörat till, så mitt tips är att du använder sonen lite.

    Om en äldre kille säger till, på ett sätt om ungdomar kan säga till varandra "Du är bara pinsam som du håller på nu" t.ex. Då kan det ta mer. För vem vill bli betraktad som pinsam av en stor kille?

  • Anonym (Viole­tt)
    Äldre 1 Mar 12:43
    #5

    Vilken hemsk unge! Hade aldrig tolererat ett sådant beteende, i alla fall inte i mitt hem.

    Mitt råd är att du pratar med din tjej och förklarar för henne att detta inte accepteras om ni ska fortsätta träffa varandra. Inser hon inte detta så lämnar du henne.

  • Anonym (Klart­)
    Äldre 1 Mar 12:44
    #6

    Självklart kan man säga till andras barn. Prata med din tjej och förklara läget. Att det inte kommer funka om hon tillåter sitt barn att bete sig som en skitunge.

  • Anonym (opium­)
    Äldre 1 Mar 12:46
    #7

    Barn fattar inte vad som förväntas av dem per automatik. Det är vår uppgift att förklara för dem hur världen fungerar och vad vi förväntar oss av dem.

    Det bästa är att ignorera oönskat beteende och berämma önskvärt beteende. Barn älskar att göra vuxna nöjda. Man förklarar. Sedan kan det räcka med ett bekräftande leende eller en nick. Ibland kan man överrösa barnet med beröm.

    Sedan kan man använda sig av sig själv som verktyg. Man behöver aldrig bli förbannad. Förklara hur man påverkas av barnets beteende. Säga att man inte tycker det är kul att laga mat åt någon som bara klagar på maten. Och sätta gränser. Vägra bjuda någon som bara är otacksam på restaurang exempelvis.

  • Guden Tor
    Äldre 1 Mar 12:46
    #8
    Anonym (Klart) skrev 2017-03-01 12:44:02 följande:

    Självklart kan man säga till andras barn. Prata med din tjej och förklara läget. Att det inte kommer funka om hon tillåter sitt barn att bete sig som en skitunge.


    Jag håller med om att man kan säga till andras barn, men det beror på situationen. Ts skulle absolut kunna säga åt henne om hon beter sig illa hemma hos honom, men att mamman ger henne det hon vill ha och att dottern sen blir sur över att hon inte får det andra, har ju egentligen inte ts något att göra med. Det är mammans val.
  • Anonym (Viole­tt)
    Äldre 1 Mar 12:47
    #9
    Anonym (opium) skrev 2017-03-01 12:46:17 följande:

    Barn fattar inte vad som förväntas av dem per automatik. Det är vår uppgift att förklara för dem hur världen fungerar och vad vi förväntar oss av dem.

    Det bästa är att ignorera oönskat beteende och berämma önskvärt beteende. Barn älskar att göra vuxna nöjda. Man förklarar. Sedan kan det räcka med ett bekräftande leende eller en nick. Ibland kan man överrösa barnet med beröm.

    Sedan kan man använda sig av sig själv som verktyg. Man behöver aldrig bli förbannad. Förklara hur man påverkas av barnets beteende. Säga att man inte tycker det är kul att laga mat åt någon som bara klagar på maten. Och sätta gränser. Vägra bjuda någon som bara är otacksam på restaurang exempelvis.


    Hur tänker du nu? Ska man ignorera oönskat beteende? Ska man ignorera att hon kallar mat som andra har lagat för bajs och att hon skriker i affärer?! Hon är 11 år, INTE 6 år.
  • Äldre 1 Mar 12:51
    #10
    sextiotalist skrev 2017-03-01 12:42:48 följande:

    Det är bara jobbigt när vuxna säger till och en flicka i den åldern kan gärna slå dövörat till, så mitt tips är att du använder sonen lite.

    Om en äldre kille säger till, på ett sätt om ungdomar kan säga till varandra "Du är bara pinsam som du håller på nu" t.ex. Då kan det ta mer. För vem vill bli betraktad som pinsam av en stor kille?


    Superbra tips!
Svar på tråden Problem med min tjejs dotter