Vilken hemsk unge! Hade aldrig tolererat ett sådant beteende, i alla fall inte i mitt hem.
Mitt råd är att du pratar med din tjej och förklarar för henne att detta inte accepteras om ni ska fortsätta träffa varandra. Inser hon inte detta så lämnar du henne.
Barn fattar inte vad som förväntas av dem per automatik. Det är vår uppgift att förklara för dem hur världen fungerar och vad vi förväntar oss av dem.
Det bästa är att ignorera oönskat beteende och berämma önskvärt beteende. Barn älskar att göra vuxna nöjda. Man förklarar. Sedan kan det räcka med ett bekräftande leende eller en nick. Ibland kan man överrösa barnet med beröm.
Sedan kan man använda sig av sig själv som verktyg. Man behöver aldrig bli förbannad. Förklara hur man påverkas av barnets beteende. Säga att man inte tycker det är kul att laga mat åt någon som bara klagar på maten. Och sätta gränser. Vägra bjuda någon som bara är otacksam på restaurang exempelvis.
Absolut inte. Du är löjlig och naiv. Att försöka påverka en vuxens uppfostran av sitt redan 11-åriga barn kommer inte gå.
Ditt sätt att uttrycka dig och din uppenbara svåroighet att beshärska irritation får mig att undra om problemet bara ligger hos mamman och dottern.
Att som vissa köpa dina ord rätt av om hur jobbig dottern är utan att höra mammans sida på saker och ting är bara dumt.
Kanske du skulle förändra dig själv innan du försöker dig på att förändra andra? Och du kanske inte ser dina egna och ditt barns fel och brister. barn kan vara jobbiga och en 'pain in the ass' men vuxna som är otrevliga är lite svåra att ursäkta.
Jag tror faktist det vore bäst för henne och dottern om du lämnade direkt, men förklara gärna varför och vad du har skrivit här så kommer hon säkert lättare över dig.
Det är faktiskt grundläggande kompetens? du kanske inte ska slänga dig med fina ord om du inte förstår att använda dem rätt.
Men jag utgår från attdet bara var ett tramsigt sätt att försöka provocera med tanke på hur du använder ordet 'kärring' i ditt inlägg.
On topic, Ts du har dejtat den här kvinnan i 3 månader och tror du ska ha någon slags rätt till att bestämma hur hon ska uppfostra sitt barn? Hur skulle du själv känna det om någon anmärkte på ditt barn eller försökte få dig att ändra på din uppfostran? det är inte heller ovanligt med barn som beter sig dumt vid den åldern och speciellt inte när ens mamma eller pappa träffar någon ny, då kan barn bete sig väldigt dåligt och ouppfostrat, med det sagt självklart skulle man önska att föräldrar kunde uppfostra sina barn lite bättre men å andra sidan kanske hon har sina tankar om hur du uppfostrar ditt barn fast hon inte säger det till dig.
Du kanske inte är redo att bli bonuspappa? I längden kommer det inte fungera om du blir bestämmande för då kommer dottern att sätta sig emot, men kanske även mamman också och det blir till två läger i er familj, eller vad säger jag ni är ju faktiskt INTE en familj, du och mamman dejtar, ni bor inte ihop, om och när ni ska flytta ihop då är det dags att ta snacket om hur ni vill det ska se ut angående regler och uppfostran men som mammas pojkvän komma in och vilja bestämma det blir bara fel och det kanske upplevsmer som kontrollerande. man ska definitivt avhålla sig från att kritisera andras barn i början när man träffar någon, det enda du kan göra är faktiskt bestämma om du verkligen vill vara med den här kvinnan och om svaret är ja om du har tålamodet för du kan inte komma in som mammas pojkvän och domdera för det lär inte bli bättre bär tjejen kommer i tonåren då och var beredd på att det kommer anmärkas även på din son och ditt beteende.
Jag tycker du ska ta och prata med den här kvinnan och sen får ni klura ut om någon av er tycker det är värt att fortsätta ni har ju bara träffats i 3 månader, ni känner ju inte ens varandra ordentligt, ni är ju bara i förälskelsefasen fortfarande.
Visst får du dra slutsatser utan att bry dig om andra faktorer men själv föredrar jag att se att det kanske kan finnas andra sidor också, brukar du dra tvärsäkra slutsatser utan att ha så mycket information som möjligt eller ens tänka tanken att det som sagt kan finnas två sidor.
Ts uttrycker sig otrevligt mot andra här i tråden så det är inte otänkbart att han kanske har samma otrevliga attityd mot dottern som då kanske spjärnar emot att han ska bestämma över henne, dottern är ju bara van vid mamman och kom igen han har dejtat mamman i tre månader är det något barn eller förälder som hade uppskattat att en ny pojkvän(eller flickvän) ska bestämma angående hur ens barn ska uppfostras. Däremot kan ts välja om han vill vara ihop med någon som han inte tycker har samaa regler angående uppfostran men att efter 3 månader tro att man som pojkvän har rätt att bestämma saker angående någons barnuppfostran då är man lite väl tidigt ute.
Hmm, du uttrycker dig otroligt otrevligt och agressivt mot ett barn som du inte har träffat, du drar också en massa slutsatser baserat på infomration av tredje part och tycker att barnet är elakt och att mamman är inkompetent.
Om vi nu ska sitta och dra slutsatser, så verkar du ta det väldigt personlig och är lite väl agressiv, kanske du har varit den här nya flickvänen som varit svartsjuk mot ett barn i ett tidigare förhållande och där pappan valde avsluta för barnets bästa? oavsett om jag har rätt eller inte så drar slutsatser efter vad DU säger, inte vad någon annnan påstår om dig, och inte heller betyder det att det är fakta, förstår du skillnaden nu?
för att skriva det kortare då - självklart ska man kunna utgå från vad som står MEN man ska inte för det utgå från att allt det man läser för den skull är sant
ha åsikter är en sak, det är ju det som diskussionsforum är till för, men åsikter och fakta är inte alltid samma sak, om detta tror jag vi är ense eller hur? (även skolor vill ju införa det här med källkritik)