Problem med min tjejs dotter

Jag vet att du menar väl, men du får ursäkta mig när jag säger att det där är väldigt naivt! Hur vet jag det? För att jag själv resonerade så tidigare. Sen fick jag lära mig den hårda vägen att verkligheten inte alls är så sockersöt och enkel.

1 Uppfostran handlar inte bara om beteende, hur man vill att ett barn ska bete sig, det handlar till lika stor del om värderingar, om att respektera andra människor, inte vara egoistisk, etc

2 Problemet ligger inte bara i barnet som blev dåligt uppfostrad, det ligger till större del hos föräldern som uppfostrade barnet. 

3 För att två familjer ska kunna gå ihop till en MÅSTE man kunna ha en gemensam värdegrund och en gemensam syn på uppfostran inget annat kommer fungera i praktiken

4 Människor går sällan att förändra om de inte själva vill det, förändringen kommer inifrån, inte utifrån, det räcker inte med att föregå med gott exempel eller förklara hur man borde göra saker om personen inte tycker du rätt utan anser att hon har rätt så kommer det aldrig bli en förändring. Och tyvärr är det väldigt svårt att få en människa att inse att hon gör fel framför allt när det gäller känsliga saker som ens barn.

Såhär kommer det förmodligen bli istället. TS kommer in med god vilja och ska föregå med gott exempel. Det kommer inte hjälpa ett skit för åratals dåliga vanor och inpräglat beteende ändrar man inte över en natt, inte ens ett år. TS kommer irritera sig på saker (det gör han redan), TS son kommer med tiden irritera sig på samma saker och tycka det är jobbigt att umgås med dem. TS kommer hamna i ett skruvstäd där han tvingas välja mellan sin kärlek till kvinnan och sin kärlek till sin son.

Eftersom TS är en rationell person så kommer han givetvis försöka uppfostra den lilla damen rätt, man tål ju bara så mycket skit innan man försöker göra något åt saken. Det kommer inte alls uppskattas, de kommer hamna i konflikt. Mamma kommer heller inte uppskatta att hennes uppfostringsmetod ifrågasätts eller att TS uppfostrar hennes dotter enligt sin modell, hon tycker ju att hon gjort rätt. Hon kommer ta sin dotter och sin uppfostran i försvar. TS hamnar i konflikt med båda och TS hamnar i rollen som ordningsmakt mamma hamnar i rollen som den toleranta och goda mamman.

Efter en tid kommer TS som börja lacka ur ordentligt, antingen gör han uppror han med eller så kommer han börja undvika att vistas hemma hos pappa så länge hans nya och dottern är där. TS hamnar i konflikt med sonen med.

Jag höll på sådär i 5 år, tills jag insåg mitt misstag och avslutade förhållandet trotts att vi älskade varandra. Jag var en idiot som inte insåg vad jag utsatte mina egna barn för. Jag borde gjort det långt tidigare. Jag menade väl men gjorde fel.

TS, som svar på dina frågor

Flytta ihop, nej nej och åter nej. Men det har du som tur är redan förstått

Ta upp det med henne, NEJ...du kan inte utgå ifrån att hon förstår att hon uppfostrat sin dotter fel. Ingen gör det med flit, det blir så för att man inte klarar av att göra rätt, många förstår inte ens att de gjort fel. Om du tar upp det så är det detsamma som att ifrågasätta hennes föräldraskap och det kommer aldrig gå ner lätt. 

Om du är totalt insnöad på att du bara ska ha kvar henne så får du sikta in dig på att dels acceptera dotterns beteende (bita ihop och gilla läget) men du kan räkna med att det tär på en mer än vad man tror.

Vara särbo så länge dottern bor hemma

Och (som är svårare) få din son att acceptera det, vilket blir betydligt svårare. Du är kär och har en anledning till att försöka, han är inte kär och för honom betyder varken mamman eller dottern ett skit. För honom finns det inga plus, bara minus.

Alternativt, om du har sonen varannan vecka så kanske du och kvinnan kan umgås på de veckor du inte har sonen.

Saker du bör undvika:

Att försöka uppfostra hennes dotter
Att flytta ihop ändå bara för att se om det funkar
Att försöka tala mamman till rätta
Att trycka ner dessa personer i halsen på din son för att du är kär

Nja, även om det kan finnas orsaker till att dottern flippar eller testar gränser så förklarar inte det mammans beteende. Till exempel, varför säger inte mamman ifrån när dottern beter sig illa? Varför köper mamma saker till flickan när hon beter sig illa?... det är saker som inte har med TS att göra men som har med dåligt uppfostran att göra.

Om flickan har eller inte har en pappa med i bilden kan förklara att hon utagerar, men samtidigt behöver ett barn inte bli dåligt uppfostrad bara för att det inte finns en pappa med i bilden, det beror helt och hållet på hur mamman har uppfostrat henne.

TS son befinner sig också i samma situation som flickan, varför flippar inte han? 15 kan ju också vara en knepig ålder Iof är han äldre och mognare, men samtidigt så har han kanske fått en annan uppfostran och lärt sig att visa sitt missnöje på andra sätt

Varför tar du gör givet att hon är medveten om vilken dålig mamma hon är och att hennes dotters beteende är oacceptabelt? Tror du på fullt allvar att människor uppfostrar sina barn fel med flit? tror du inte att mamman om hon hade förstått att hon gjorde fel skulle ha försökt ändra på det?

Det funkar inte så, folk uppfostrar inte sina barn fel för att de vet att det är fel, de gör så för att de inte förstår att det är fel, ibland har de skeva värderingar från sin egen uppväxt, ibland klarar de helt enkelt inte av att uppfostra ett barn, orkar inte ta konflikterna, orkar inte stå emot trycket, svaga helt enkelt.

Visst kan TS prata med henne, men som du själv skriver så lär hon inte ta till sig ett skit för hon fattar förmodligen inte att hon uppfostrat dottern fel, hon tycker förmodligen hon gjort helt rätt och rationaliserar bort dotterns skitbeteende med hon är bara lite trlött, det är lite för mycket för henne nu, osv... så vad tycker du TS kommer åstadkomma med att prata med henne? Få henne att inse att hon gör fel? Kom igen nu, hur tror du att du själv skulle reagera om någon säger att du uppfostrat dina barn helt åt helvete fel?

Tror du en fullt vuxen människa som uppfostrat sitt barn på ett sätt i 11 år kommer lyssna på någon som hon nyligen lärt känna som kommer och säger att hon gjort helt fel? Hur skulle du själv reagera om någon du nyligen lärt känna kommer och säger att du uppfostrat din som helt åt helvete fel?

Jag opponerar mig inte mot att TS pratar med mamman, vill han stånga huvudet i väggen så får han göra det om han vill. Och som flera påpekat så gör det ingen skada. Det jag opponerar mig mot är att tro att kvinnan skulle vara medveten om att hon uppfostrad dottern fel för det kommer påverka vilken inställning TS går in med.