Ni som varit otrogna

Det låter som du bryr dig väldigt mycket om din fru, har fullständig respekt och empati.

Har du någonsin funderat på att göra det rätta? Berätta för henne att du är otrogen eller separera. Förstår inte varför man lever tillsammans med någon man så fullständigt saknar respekt och känslor inför?

Nej jag kommer aldrig mer vara det. Första gångerna så blev jag förlåten fort och fattade nog inte hur illa det var. Nu har jag sett hur otroligt det sårar och ångrar mig fruktansvärt. Jag har också fått uppleva hur man genom att vara otrogen förlorar inte bara den man älskar utan också sin syn på sig själv. Så nej det kommer aldrig hända igen.

Hoppas att hon får fittan full med HIV och smittar dig för de förtjänar du. 

Gud va bitter ni är nu...

Jag är glad för dig du är ett bevis på att en som varit otrogen kan sluta upp med det och bli en bättre person.

Jag hoppas det men jag kommer alltid vara en som varit otrogen. Jag måste bevisa för mig själv och andra varje dag att jag inte är sådan längre. Och det kommer ta ett helt liv att göra. Jag kommer aldrig förlåta mig själv.

Konsekvensen blev att den bittra surfittan jag var gift med då fortsatte vara en om inte ännu bittrare surfitta, och jag fick energi till att lämna henne och starta ett nytt liv!! Hon är fortfarande en bitter person, och jag lever nu i ett lyckligt förhållande sen 7 år tillbaka.
Slutet gott.....

Låter som empatin flödar här. 

Varför lämnade du inte bitterfittan istället för att vara otrogen? Varför stannar man i ett förhållande när man inte är kär? Ah just ja, du är en man ..och män vågar inte leva själva de måste ha en annan kvinna först att hålla i handen. 

Fegt och oempatiskt ...

Jag gjorde både och, jätteskönt!! Håller mig borta från bittra människor, kvinnor som män. Ser det som ett sätt att ta ansvar för mitt liv. Du får kalla mig vad du vill, allt är bara bra ändå!

Var otrogen en gång i min ungdom. Hade blivit mobbad hela mitt liv och mådde väldigt dåligt psykiskt. Hade också självskadebeteende. Hittade en jättefin pojkvän, men mitt urusla självförtroende gjorde att jag kände att jag inte var värd honom så jag var otrogen. Jag hade också ett enormt bekräftelsebehov och hade svårt att säga nej. Resultatet blev att förhållandet tog slut. Jag har försökt analysera det hela och tror att jag pga min jobbiga uppväxt helt enkelt var självdestruktiv och att det var därför jag betedde mig så dumt. Givetvis ångrade jag mig djupt! Tänkte på det dagligen under flera år därefter och var också singel under lååååång tid eftersom jag inte vågade ge mig in i en relation.

Men det var typ 20 år sedan och jag har jobbat mycket med mig själv sedan dess. Har en stadig relation nu och skulle aldrig ens tänka tanken på att vara med någon annan.