Hur går man vidare från otrohet?

Det finns säkert det som lyckats, men alöm hanne och gå vidare.

Finns inget att gå Vidare så länge du är kvar med personen. Det är bara att släppa taget och försök hitta en bättre partner! Engång otrogen, alltid otrogen!

Även fast det går att lappa ihop en sprucken spegel så kommer den aldrig vara densamma!

Sitter i samma sits som du fast tvärtom, har upptäckt att min man sen tio år tillbaka varit otrogen. Han säger att det är mig han vill vara med, men hur kan han då ha varit med henne? 

Kastade ut karljäveln ditekt. Tyvärr tappade jag tilliten till alla andra av det andra könet

Befinner (befann?) mig i samma situation själv. För andra gången, för vad jag gjorde var att förlåta och fortsatte med samma kvinna. Det ångrar jag bittert såhär i efterhand. Så - mina tankar om det hela är enkla: En gång ett otroget svin, alltid ett otroget svin. Så hon åkte ut ur mitt liv så det dånade om det. Dock så har vi ett gemensamt barn, så på något plan måste vi ha lite kontakt i alla fall. Men det kommer aldrig bli mer kontakt än vad som är absolut nödvändigt för barnets skull. 
Och som ovanstående sade: tilliten hos det andra könet är obefintlig i dagens läge.

Ber om ursäkt ifall du uppfattar det hela som enkelspårigt åt "kasta ut-hållet" och eventuellt påverkas av det på något sätt, men du ställde en fråga och det här är mitt svar.

Nu har du inte standardotrohet 1 A i instruktionsboken, då hon valde att lämna dig i första läget och inte kasta sig ned på knäna och erkänna att hon gjort fel etc.

Men jag kan rekommendera dig att kasta ett öga den här tråden där vi är några stycken som försöker förhålla oss till ett fortsatt liv med vår partner trots att tilliten fick sig en rejäl törn och de problem som uppstår med jämna eller ojämna mellanrum.

Samma här, borde ha lämna första gången, det lönar sig inte att förlåta någon som är otrogen, de förstår inte värdet av det.

TS, Alla lyckas inte förlåta, det är helt naturligt. Faktiskt är det få par som klarar en otrohet.

Parterapi kan vara en hjälp att ta. Det betyder inte att man måste fortsätta tillsammans, men det betyder att man får möjlighet prata om saken med en neutral part vilket kan vara bra om man annars mest börjar gräla på varandra. 

Det är väl annars det där att folk "ångrar sig" när parterm fått reda på det, men inte annars, som gör att man blir skeptisk. Om det inte hade kommit fram, hade hon då självmant avslutat det eller inte? Det är lite där man kanske har svaret, tänker jag. 

Jag tror jag skulle ha lättare kunna förlåta om partner sa "det hände en förfärlig sak, en gång och jag ångrar mig så ohyggligt", men när det pågått ett tag och det kommit fram på annat  sätt och man då helt plötsligt inser att man vill ha sin partner och ingen annan, nja, lite svårt tro på. 

Jag resonerar precis som du, jag förstår inte hur man kan göra så. Hur känner du nu? Vill du fortsätta? Kan du förlåta tror du?