Vad är mångkultur för dig?

Folk som skriker rasist så fort du är oenig.
Folk som klagar över att du äter griskött.
Folk som blir förbannade över att du säger "snart är det jul".
Taxi som måste stoppa och be för att det är fredag - med taxameter på.
Damer som inte kan sitta bredvid dig i bussen.
...
Ja, livet blir mer spännande med mångkultur

Mångkultur är mitt liv, eftersom jag är barn av två kulturer och dessutom gift med en tredje.

Det är inga problem för mig, bara kul!

Det jag finner bekymmersamt är att det många gånger tycks vara så att mångkultur i praktiken kommit att innebära många kulturer som co-existerar inom ett och samma samhälle men inte nödvändigtvis vet så mycket om varandra.

Malmö tex får väl anses vara en mångkulturell stad men likväl, som boende här konstaterar jag att jag i princip aldrig kommer i kontakt med människor med utomeuropeiskt ursprung utöver på mitt arbete. Omvänt har jag förstått (jobbar på en vårdcentral i ett område med stora psykosociala problem och en överväldigande majoritet icke-europeer) att de i sin tur inte alltid heller kommer i kontakt med etniska svenskar utöver i diverse myndighetssammanhang.

Högeligen bekymmersamt, jag är en stark förespråkare av att lagar, regler (inkl oskrivna sådana) och sociala koder i det land man bor ska respekteras och efterlevas. Samtidigt anser jag att människors rätt till sin kultur, religion osv är helig, inom ramen för ett sekulariserat samhälle om man bor i ett sådant. Det borde inte vara en omöjlighet att kombinera de två men så länge vi inte blandar oss på ett naturligt sätt och språkkunskaper i det nya språket inte är ett absolut krav har jag väldigt svårt att se hur detta ska låta sig göras.

Varför för du inte det då? Varför har du t ex iga nära vänner av kurdisk ursprung?

Många verkar gilla mångkultur i teorin men inte i praktiken?

www.gp.se/ledare/teodorescu-stanken-fr%C3%A5n-klassf%C3%B6raktet-1.4190908

Jag har alltid haft vänner från olika delar av världen. Men de är antingen västerlänningar eller väldigt västpåverkade. Det handlar alltså inte om ursprung i sig, utan snarare om kultur, värderingar och livsstil.

Om jag ska lära känna en praktiserande muslimsk kvinna som bär slöja, är hemmafru och pratar dålig svenska, eller en nyanländ man från liknande kultur som kanske inte pratar svenska alls, krävs en aktiv handling från min sida. Det finns få naturliga mötesplatser. Språkbarriärer ska inte underskattas, inte heller kulturella barriärer.

Är jag intresserad av en sådan aktiv handling? Nej, inte tillräckligt för att ta tag i det. Jag har inget emot dessa människor. Men jag tror ärligt talat inte att jag har så mycket gemensamt med dem heller. Inte mer gemensamt än jag har med vissa svenskar som är väldigt olika mig och lever helt andra liv.

Inte konstigare än så.

De vänner jag har har jag lärt känna genom jobb eller under studietiden, plus ett fåtal som jag träffat på gymmet (som ligger nära mitt hem = väldigt europeiskt område) eller genom min hobby (ridning). Det var lite det jag ville komma fram till ; många av oss rör oss i väldigt homogena cirklar.

Vet inte om det är annorlunda i andra städer, kanske är Malmö ovanligt segregerat?

Som sagt, det är inte så konstigt att man företrädesvis umgås med människor som har liknande livsstil, intressen och värderingar som man själv har.

I ditt fall: Jobb och studier (det är t ex vanligt att högutbildade umgås med andra högutbildade). Samt din hobby: ridning.

Sen kan ju dessa människor ändå ha olika ursprung.

Malmö är inte mer segregerat än övriga Sverige, även om Malmö (eventuellt) har större problem.

Exakt! Det är, föreställer jag mig, väldigt ovanligt att människor väljer sitt umgänge utifrån etnisk eller kulturell bakgrund.

Jag är ärlig. Jag gillar inte mångkultur. That's it. Skölj mig nu med 100000000000000000000000000 inlägg om hur rasistisk och efterbliven jag är. I don't give a shit;) Ha en go kväll!

När man är på vissa ställen i Sverige,för man lätt känslan att man bor i muslimskt land.Känner mig udda som blond utan slöja .

Tycker det är positivt med maten och matvanor de för med sig, men i övrigt tycker jag illa om mångkultur. Hade föredragit att leva i ett etniskt homogent land.

Mångkultur för mig är i överlag något negativt såsom bilbränder, skottlossningar i förorter, gänguppgörelser, personrån, stenkastning mot blåljuspersonal, nedskräpning, separerade tider på badhuset mm.
Våldtäkter och sexualbrott berör mig inte lika illa och om en miljöpartistisk politiker hade blivit kulturberikad hade jag förmodligen bara tyckt att hon hade haft sig själv att skylla. 

Ett mångkulturellt samhälle är ett samhälle som påstår sig respektera människors olikheter, men som egentligen bara accepterar olikheter mellan grupper - inte inom. Det är en sorglig kompromiss. Vi borde sluta prata om kultur över huvud taget och börja prata om hur vi vill leva som människor.

Mångkulturalism är resultatet av en marxistisk världsbild där man alltid ställer grupper mot varandra.

Ett samhälle med religionsfrihet är en självklarhet och någon "Leitkultur" av tysk modell är helt oacceptabelt. Kultur och tradition är aldrig ett argument. Det är ok för den som vill ha det, inte för den som tvingas till det.

Mångkulturalism är också resultatet av ett socialistiskt system som fostrar folket genom ett statligt reglerad skola. Annars skulle staten kunna skita i vilken kultur människorna behagar tillämpa.

Antropologen Adam Kuper har kloka ord att säga om "kutur" och "mångkultur".

Varför gillar du inte mångkultur?

Ingen här har rätt att kalla dig något, men jag skulle gärna vilja höra en motivering till din ståndpunkt.

Mitt modersmål är Engelska, så är inte kung på att formulera mig, speciellt när det finns 100000000000 ordpoliser kring här. Men han över dig skrev något som jag själv skulle beskriva varför jag inte gillar mångkultur. Han sade det bättre än vad jag skulle kunna. Han skrev:

"Ett mångkulturellt samhälle är ett samhälle som påstår sig respektera människors olikheter, men som egentligen bara accepterar olikheter mellan grupper - inte inom. Det är en sorglig kompromiss. Vi borde sluta prata om kultur över huvud taget och börja prata om hur vi vill leva som människor.

Mångkulturalism är resultatet av en marxistisk världsbild där man alltid ställer grupper mot varandra. 

Ett samhälle med religionsfrihet är en självklarhet och någon "Leitkultur" av tysk modell är helt oacceptabelt. Kultur och tradition är aldrig ett argument. Det är ok för den som vill ha det, inte för den som tvingas till det.

Mångkulturalism är också resultatet av ett socialistiskt system som fostrar folket genom ett statligt reglerad skola. Annars skulle staten kunna skita i vilken kultur människorna behagar tillämpa.

Antropologen Adam Kuper har kloka ord att säga om "kutur" och "mångkultur"."

Mångkultur för mig att alla har rätt till sin kultur. Men att det ska vara ett eget val.

Och så länge det inte skadar andra, eller hur?

Mångkultur enligt det begreppet att vi bor många av olika etniciteter och kulturer i Sverige och vi tar även till oss av kultur utifrån är för mig helt ointressant att diskutera. Är du grek, hemma med familjen talar du farsi, äter libanesiskt, dricker spanska viner och lyssnar på italiensk opera...trevligt, men ur politisk synvinkel inte särskilt betydelsefullt. Du revolutionerar inget samhällssystem med din kultur efterlevd på det viset.

Vad som är intressant att diskutera är mångkultur som ett samhällssystem vi alla lever med, vilka värderingar, lagar och regler vi följer, hur vi bemöter människor och hur myndigheter agerar. Det är på det planet jag menar att vi inte ska ha någon mångkultur, att det inte finns något positivt i det och att vi kan och bör ställa krav på anpassning hos våra immigranter. Ett icke-mångkulturellt samhälle enligt denna definition är inget hinder att som invandrad leva på det vis jag gav exempel på i första stycket.

Jag har en egen tråd i ämnet där jag skrivit mer.