Jag har varit sjuk lite drygt ett år men tycker fortfarande att kroppen går upp i varv så fort jag får lite energi. Kommer kroppen nånsin gå ner i varv så man slipper dessa oprovocerade stresspåslag hela tiden?
Det är krasch eller uppvarvning och jag kan inte bryta mönstret. Glädje slår så lätt över i stresspåslag - är jag ensam om den känslan?
Nej, jag känner likadant.. Har inte vart sjuk lika länge som dig, men upplever det dock. Hade det senast igår. Var som 1 ton med energi gick genom kroppen, men inte orkade jag med nåt för det egentligen. Gick på promenad, dansade med min son.. Men kroppen darrade och ryggen värkte. På kvällen var jag helt slut och fick ångest på natten..
Det är skit!
Pratar du med någon om hur du känner?
Nej, jag känner likadant.. Har inte vart sjuk lika länge som dig, men upplever det dock. Hade det senast igår. Var som 1 ton med energi gick genom kroppen, men inte orkade jag med nåt för det egentligen. Gick på promenad, dansade med min son.. Men kroppen darrade och ryggen värkte. På kvällen var jag helt slut och fick ångest på natten..
Det är skit!
Pratar du med någon om hur du känner?
Ja det är tufft!
Har inte fått någon samtalskontakt än. Ibland känns det dumt men å andra sidan är jag så skör att jag inte vet om jag skulle orka det just nu. Vissa dagar mår man ju så hemskt dåligt.
Definitivt, idag är tex värre än igår. Minsta lilla kan bryta ner en totalt..
Men jag tror mycket på samtalskontakt, jag väntar själv också.. I 4 månader -.-.. Men bor på landet så det är långa vintertider.
Hur mår du annars då? Nedstämd? Ångest?
jag har bägge.
Äter ni medicin?
Vilken isåfall?
Om ni inte äter...varför inte isåfall?
Ingen medicin än.. Min läkare vill vänta tills jag är helt utredd och har träffat, eller åtminstone diskuterat med psykolog.
jag drar mig för att äta SSRI pga ovilja till biverkningar, har hälsoångest också, men vill gärna börja med Valdoxan. Har haft der förr och det håller mig rätt stabil.
Sen känner jag att jag vill reda ut varför jag känner som jag gör.. Och måste lära mig att inte stressa. Vet inte om medicin kan klara av det.
Men som sagt, vi får se.
Jag har testat:
Fluoxetin
Cipralex
Citalopram
Brintellix
Cymbalta
Samtliga med fler nackdelar än fördelar tyvärr..
Känner väl igen det du beskriver var så frustrerande att glädje tolkades om till stress av kroppen när man väl blev lite glad..
Jag mår dock mycket bättre nu och kan vara glad, förälskad, arg utan att det blir omtolkat till något. Tror en del av det kommer från att jag helt enkelt lärde mig min kropps signaler bättre. Om du t.ex får gå i KBT så kan ni jobba med att avdramatisera fysiska förnimmelser som omtolkas till stress. Men tror också att det bara krävs tid. Det kommer bli bättre. För mig har yoga hjälp mycket - den lugnare sortens yoga - yin yoga eller medicinsk yoga. Men där tror jag man måste hitta sådant som funkar just för en själv och att man bara måste fortsätta kämpa och testa olika saker för att må bättre.
Jag fick diagnosen utmattningsyndrom för 2 år sedan.
Efter flera år av stress, svek, sjukdom i familjen, trötthet som jag ignorerade.
Det började med att jag grät över minsta lilla, jag gråter i princip aldrig.
Sedan kunde jag knappt ta mig ur sängen, vaknade med 200 i puls och en hemsk ångest.
Darrig,skakig, yr, blodtryck som for upp och ner, panikångest, ljud och ljuskänslig, trodde jag skulle bli galen, orkade inte engagera mig i något.
Familjen försvann, de kunde inte acceptera att jag som alltid varit den starka, roliga, tjejen som körde på i 180 nu blev sängliggande av svaghet.
Läkarkontakt, ssri medicin och lugnande att ta vid behov.
Psykolog som jag knappt orkade ta mig till. Samtal där jag bröt ihop totalt.
Fick diagnosen utmattningsyndrom/utmattningsdeppression.
Jag ska vila (inte så lätt när kroppen skakar, darrar och tankarna snurrar).
Tack och lov har jag en fantastisk man som arbetar inom vården, han vet vad detta handlar om.
Det värsta för mig är att jag knappt orkar prata med någon, bry mig om det jag brukade brinna för. Får hjälp med att duscha och tvätta håret. Så svag är jag. Trots bra ren mat, vitaminer, mineraler. Tränar yoga försiktigt, andningsövningar.
Ångesten, yrsel, ostadighetskänslan hänger med dygnet runt.
Nu har jag en paus från psykologen eftersom jag blir sängliggande 3-4 dagar efter ett besök där.
Kollat hjärtat med EKG, blodtryck, sköldkörtel, blodsocker...allt är bra.
Tappar hår och massor i vikt.
Önskar att fler förstod hur vidrig denna diagnos är. Livet passerar utanför och jag är inte delaktig.
Tränade styrketräning i början av min utmattning och blev 10 ggr sjukare.
Trodde att jag kunde träna bort min matthet och ångest. Så fungerar det inte.
Det kan vara medicinerna.