• Panke

    Förtvivlad över STÄNDIGA bråk m 5-åring, hjälp!

    Hej. Jag har registrerat mig här för att jag greppar efter halmstrån. Jag är ensam med två barn som är härliga, intelligenta, och friska på alla vis. Men mitt yngre barn, han är 5 år, har alltid varit en utmaning genom ett hett temperament och enorm envishet. Nu har det kommit till en punkt då jag... ja jag vet inte, jag vaknar varje dag med ångest för hur det ska gå. 

    Allting ska det tjafsas och bråkas om. Allting ska krånglas till. Vad jag säger är helt obetydligt. Han ska bestämma ALLT över alla. Det börjar varje morgon med att han ska klä på sig. Det vägrar han göra. Han kan ofta ligga i rummet i 1,5 timme och vägra klä på sig (DU SKA HJÄLPA MIG!) medan jag får mer och mer panik över att inte komma iväg i tid till skolan med storebror. Varje morgon. 

    Och så fortsätter det. Säg en grej vi ska göra, oavsett om det är "tråkigt" eller "roligt", så är svaret nej, och han är enormt uthållig i att förhala och vansinnigt lättkränkt och reagerar med utbrott, vägran, att tjura, sabotera etc. 

    Min känsla nu är att jag och hans storebror (7 år) trippar på tå runt honom för att öht få vardagen att funka. Och jag är så trött, ledsen och förtvivlad, och vansinnigt frustrerad. 

    Jag tycker att jag har testat allt. T ex tänkte jag att ok, då klär jag på honom som en bebis då, trots att han kan själv. Men då hittade han på andra bråk kring det, vägrade låta sig bli påklädd. Och jag är, tycker jag, rejält konsekvent med påföljder (som exempel: om de inte städar tar jag bort leksakerna de inte städar upp; om de inte borstar tänderna blir det inget lördagsgodis etc, alltså konsekvenser som är direkt kopplade till det de gjort/inte gjort). Så det ser ju ut som att han söker konflikter, och jag inser att det är ett sätt att söka uppmärksamhet. Men som sagt, jag är ensamstående, jag gör så mycket jag kan.

    På dagis och med andra vuxna kan han också få utbrott men med mig är det sju resor värre.

    Det har varit såhär sen han började prata och gå och det börjar nöta ut mig. Jag ser inget ljus i tunneln. Bara tjat och tjafs.

    Finns det någon som har något råd eller tröst att att ge?

  • Svar på tråden Förtvivlad över STÄNDIGA bråk m 5-åring, hjälp!
  • lövet2

    Har du testat på morgnarna, att inte engagera dig alls i klädfrågan? Vill han inte klä sig, så säger du bara "Jaså? Tror du inte att du kommer att frysa då när vi ska i väg?" och låter honom sedan bara vara, medan du och storebror gör er klara.

  • Panke

    Tack för ditt svar. Japp, det har jag testat. Och då är han naken/i pyjamas när vi ska gå. Och ursinnig på mig.

  • Ramborg

    Men låt honom gå naken då, men ta med kläder så han kan dra på sig.

    Min 5,5-åriga dotter är väldigt envis. Men just det där med att klä sig blev bättre efter att jag drog med henne ut i snömodden utan skor. Strumporna blev blöta. Jaså? Ja då kanske du vill ha dina skor ändå? Varsågod.

    Hon grät hela vägen till dagis och berättade förottad för fröken. Men fröken sa "jaså, oj då. Men mamma hade kanske sagt att du skulle ta på dig?" Och då fick hon ju erkänna att det var så.

    Efter det har hon tagit på sig när jag säger att jag kommer gå när jag och lillasyster är färdig.


    42.
  • IsDimma
    Panke skrev 2017-03-11 18:24:13 följande:

    Tack för ditt svar. Japp, det har jag testat. Och då är han naken/i pyjamas när vi ska gå. Och ursinnig på mig.


    Låt honom gå så då. Han läre inse att det inte fungerar/är socialt okej.
  • Sammebamm

    Det låter som om ni har det jobbigt. Mitt bästa råd är att vända dig till psykologen som är kopplat till ert BVC. Det är det bästa jag gjort i min och min dotters trassliga relation och hon är som ett helt annat barn nu.

  • Panke

    Han skulle inte gå med på att gå ut naken. Och han är så stor nu att det går inte att "ta honom under armen och gå" som det gick tidigare; jag är rätt liten och smal, han väger hälften så mkt som jag. Så det går rent fysiskt inte att genomföra på ett säkert sätt.

    Ett par gånger har jag fått lämna honom hemma medan jag lämnat storebror på skolan -- det tar mindre än 5 minuter då vi bor så nära. Och sen har jag återvänt hem och hämtat honom. Men det är inte alltid jag är så flexibel m jobbet.

  • Panke

    Tak för svar om psykologhjälp. Jag har sökt det men det fick han inte eftersom hans pappa vägrade tillåta det och båda vårdnadshavare måste godkänna det.

  • Ramborg

    Udch så jobbigt du har det. Du har min fulla sympati.

    Kan du dra honom i armen? Jag är rätt stark och min flicka ganska liten så jag kan fortfarande bunta ihop henne och gå. Jobbigt om det inte funkar.


    42.
  • Panke

    Tack. Nej det är inte en vidare framkomlig väg tyvärr. 

    Det som förbryllar mig är att han liksom inte "lär sig". Jag tycker det är så konstigt. Istället för att klä på sig på några minuter -- vilket han kan -- och sen ha tid att leka lite, så väljer han bråk. Dag efter dag, år efter år. 

  • Schack73

    Hur mycket tid har du och 5-åringen själva då ni kan försöka hitta på något roligt? 7-åringen kanske kan leka med nån kompis, har nån aktivitet eller sova över hos mormor och morfar nån gång? 7-åringen kan "slappna av" och få fullt fokus på sig själv med barnvakten och du och 5-åringen kan hitta på ngt roligt. Sen tvärtom också så du har lite tid med bara 7-åringen.

Svar på tråden Förtvivlad över STÄNDIGA bråk m 5-åring, hjälp!