Ångest efter flytt till hus

Hej. Detta har precis hänt mig oxå för andra gången. Flyttade 2009 när första dottern va liten 1 mil utanför stan. Fick grov ångest för förhållandet va skit och trodde allt berodde på att vi flyttat . Kände mig ensam å saknade civilisationen. Vi gick isär vilket hade hänt ändå och ja flyttade till stan igen. Dottern har dock hela tiden gått kvar på förskolan utanför stan då pappan bor kvar. Nu har jag och min nya man precis fått barn och under Två år har jag känt att det är bökigt för min stora dotter som är 8 att bo långt från skola och vänner när hon är hos mig. Ville också att lillasyster skulle få lika bra förskola osv. Så vi har kollat på hus i ett år. Hittade drömhuset och har nu flyttat in. Jättekul för dottern och de kommer ha det jättebra här. Och sambon älskar det. Jag är ledig hela dagarna med bebis och känner mig deprimerad när jag går runt med barnvagnen. Saknar allt liv och civilisation vi hade i stan. Känner mig knäpp eftersom jag verkligen ville få hit familjen för barnens skull för att de ska bo bra nära skola osv. Men tycker jag det är för lugnt och deppigt när det inte finns mer än andra hus runt omkring. Så nu har jag längtat till hus och lugn i 2 år men direkt vi flytta så fick jag ångest för vad jag skulle sakna. Får också en typ dödsångest att veta att jag bor där jag ska bo tills barnen är stora. Skulle det va så att jag visste att vi skulle flytta om 5 år skulle det känns kul. Vilket är typ skadligt för barnen om vi flyttar runt. Har sedan jag va 18 Max bott 2 år på varje lägenhet ( samma stad dock ). Kan man ha någon form av problem med att slå sej till ro ?????