Jo ganska ledsen är jag av det, ibland inte varje dag. Min kompis i skolan (svensk tjej) men föräldrar från Småland fick mig att adaptera Å .. så sen dess har jag sagt å:et mer långdraget än vad skånskan tillåter. Så om jag säger -jag sitter på stolen- så blir det -jag sitter pååååå stolen-
Betoningen på å ! Vet inte hur det har kunnat fastna sen jag var ett barn på 8-9 år.
Nej, han är ju etnisk svensk så han pratar -ren- svenska. Skånska.
Dialekt hade jag inte haft något emot. Men det är den pyttelilla utländska detaljen som går att höra i mitt tal som stör mig. Ingen kan sätta fingret på var jag -bryter- , om jag ens bryter men något lustigt är det. Kan vara någon dialekt som jag anammat, som kan uppfattas som utländskt. Frågade en kurskamrat, hon sa att hade jag pratat med dig i telefon så hade jag inte vetat om du är svensk eller utländsk men öga mot öga så kopplar jag ditt tal till ditt ursprung.
Nej, han är ju etnisk svensk så han pratar -ren- svenska. Skånska.
Nej men ren svenska / skånska. Han är ju svensk så lätt för honom :)