Rätt att kräva ett möte

Jag har försökt att få kontakt med honom under nästan ett års tid men aldrig att han svarat eller ringt tillbaka och jag vill bara försöka försäkra mig om att han inte försvinner direkt igen efter att han träffat barnet. Träffas vi så kan vi upprätta ett kortare schema till att börja med och håller han sen inte det utan gör sig okontaktbar under lång tid så behöver inte jag känna någon skuld utan då är det upp till honom att ansöka om umgänge och det finns en god anledning till att neka om det skulle behövas. Mitt (vårt) barn har det jättebra som det är nu med en kanonbra bonuspappa och (halv)syskon och behöver inte dras upp ur idyllen om inte bio-pappan menar allvar. Negativitet och "dåliga" människor klarar vi oss utan.

Tanken med att kalla till möte är ju även för att se hur pass angelägen han faktiskt är eller om han bara tagit kontakt nu för att han tror sig ha någon slags rätt till umgänge.

Kan tilläggas att han inte på 1,5 år frågat hur barnet mått. Det enda jag fick var en ursäkt för att han inte svarat när jag ringt en miljon gånger med svaret att han mått dåligt. Hur då dåligt liksom, hur tror han inte att barnet mått när han inte hört av sig på hela denna tiden och struntat i två födelsedagar och två styck julafton???!

Jag skickade ett meddelande till honom igår om att jag ville att vi skulle boka in ett möte på Familjerätten. Jag fick ett svar 12 h senare där han frågade vilken helg som passade att ha umgänge och inget annat.

Ja så känner jag också!

Dock så vet jag att han inte svarar när jag ringer och inte svarar angående detta på sms. Sen så är jag lite skeptisk att neka eftersom barnet vill träffa honom och verkar ganska så uppskruvad över det nu men sen å andra sidan så har jag ensam vårdnad och har varit den som har fått stötta barnet när pappan varit helt frånvarande förut. Sen så är det ju inget pyttelitet barn det rör sig om heller utan hen går på mellanstadiet nu och har utvecklats mycket både mentalt och fysiskt sen pappan träffade hen senast men det är en känslig ålder och jag vill inte att han rör om för mycket i grytan.

Usch, det är inte lätt... Samtidigt som jag känner att vi vill ha en förklaring för hans beteende för att vi ska kunna ge honom någon liten gnutta förtroende igen så är det som andra skriver inget som jag/vi kan kräva.

På vilka grunder skulle du begära bevakat umgänge?

Ja jag har inte påstått att jag är världsbäst på att vara förälder. Jag gör mitt bästa och jag frågade mitt barn om det fanns intresse av att träffa sin biologiska pappa eftersom jag enligt lag har ansvaret att se till att möjliggöra umgänge. Sen så har jag även ett ansvar att skydda mitt barn i situationer där det krävs och just därför så är jag nu väldigt kluven eftersom barnet mådde väldigt dåligt när pappan inte gick att få tag i men de senaste sex månaderna levt upp igen. Jag är lite rädd för att hen ska börja att må dåligt igen om pappan än en gång sviker. Jag litar inte på honom.

Men det ska vara ok att han skyller allting på mig alltid och inte har någon förklaring till varför han inte hört av sig eller svarat när jag ringt under 1,5 års tid.

Jag vet inte varför jag ens tvekar när det gäller mina egna principer!? En förklaring borde vara på sin plats innan han tror att han kan träffa barnet igen som om ingenting har hänt, som om 1,5 år inte har passerat!!? Jag vill väl inte att barnet ska bli besviket igen för att jag säga nej när hen faktiskt vill träffa honom men jag anser inte att det här beteendet är acceptabelt? Jag får nästan känslan att det är någon annan typ farmor eller farfar som tjatat på honom att ta kontakt. Inte heller någon utav dom har hört av sig på denna tid.

Varför tror du att jag tvekar?

Jag är väldigt kluven.