Halvtaskig reaktion av min mamma när jag berättade om graviditeten

Jag har fått sådan reaktion och accepterat att det är helt enkelt så mina föräldrar är. Min mans föräldrar har alltid blivit jätteglada och jag helt enkelt riktat min energi ditåt och försökt se på mina föräldrars reaktion som att de bara är måna om att jag vet vad jag gör.

Trist att det ska behöva vara så.. Har reaktionen mjuknat med tiden? 
Har en förhoppning av att min mor kommer bli glad när hon smält nyheten lite.... 

Kanske så hon är som person? Min mamma är också så och oroar sig för allt men hon är glad i hemlighet och går sedan och visar bilder för vänner och så... men har svårt att vara glad/entusiastisk inför mig av någon anledning.

Hur är hon när det gäller andra saker?

Möjligt att det är så.. 
Som person har hon liksom lite av ett sånt humör. Alltså om saker inte blir som hon tänkt så kan hon bli sur. Antar att detta inte var "tänkt" i hennes värld. 

Också alltid upplevt henne så som du beskriver din mor, alltså att hon ofta inte blir glad / entusiastisk mot mig, åtminstone inte först. Ofta kan hon behöva smälta saker och ting. Har många gånger upplevt att hon inte blivit speciellt glad för min skull under min uppväxt. 

Well. Hon tänker kanske bara att ni är unga.
Fick reaktionen "Åh, fy fan" (inte som något positivt uttryck om någon nu trodde det) när vi berättade för en av mina föräldrar att vi väntade nr2.

Ja det låter som en väldigt förnuftig mamma som istället för att bara agera känslomässigt faktiskt kommer med råd och upplysningar. Vad är problemet? Att alla inte kollapsar av glädje för att du likt några miljarder människor tidigare har en bulle i ugnen?

Finbs det någon riktig oro kring ekonomin från din mammas håll? Har ni båda fasta jobb och råd att dela lika på föräldraledigheten osv? Du skriver att han köpte bostadsrätten, står du med som ägare? Har du egna pengar ?

Jag hade nog kunnat reagera lite lika om min dotter ex var 23,utan utbildning eller fast jobb eller med ett kort/svajigt förhållande osv och blev gravid. Visst hade jag sagt grattis och blivit glad efterhand osv. Men samtidigt är det så att det oftast är lättare att bli gravid än att inte bli det ;) Den riktiga prestationen är ju att skapa de bästa förutsättningarna innan barnet och ge barnet en bra barndom.

Jag är iofs ganska petig och vill alltid ha allt fixat och 10 säkerhetslinor när det gäller familjebildning ;)

GRATTIS förresten!

Kan tänka mig att det är för att du är så ung fortfarande.

Om du inte har jobb och inte bott tillsammans länge kan det också öka oron. Ifall jag hypotetiskt hade haft en 23årig dotter som berättade för mig att hon var gravid hade jag nog reagerat som din mamma. Vill vara säker på att ens barn är säker, och att det inte kommer bli tufft. Man är ju orolig och bryr sig om sitt barn, även om "barnet" man har gick ut skolan för länge sen. :)

Hon är nog bara lite orolig över dig.

Nja, alltså hon är inte den typen, hehe.. Har accepterat det och tar henne för den hon är:)