Inte en kurs, när sonen var tre år upptäckte att jag det sättet vi har hanterat småbarnsåren var väldigt likt AP (inte fullt ut, men mycket stämmer), då läste jag lite om detta.
Men annars så har vi inte haft något behov, uppenbarligen har vi i varje fall gjort något rätt. Sonen är en vuxen fungerande ung man, fungerar socialt och sköter sig själv och sina åtagande. Anses vara artig.
"Oj vad många självgoda och förträffliga föräldrar det sitter i denna tråd (usch).
Det är aldrig fel att ha ett öppet sinne för att lära sig mer/få andra perspektiv. Det bottnar inte i osäkert föräldrarskap utan en ödmjuk inställning till kunskap och inhämtande av erfarenhet från andra (sedan väljer man källorna själv). Om kuserna sedan de facto är bra och givande är däremot en annan sak."
Varför är man självgod, för att man tycker att det man gör fungerar. Jag ser föräldrakurser som hjälp för de som behöver extra hjälp i sitt föräldraskap.
Personligen anser jag att föräldrakurser borde vara lika naturligt som babysim, finns alldeles för många föräldrar som verkar ha noll koll på vad de gör men anser sig själva vara jätteupplysta. Vi har en helt generation söndercurlade ungar, bris larmar gång på gång om att det finns många barn som mår dåligt, den psykiska välmåendet hos barn och ungdomar blir sämre och sämre men alla anser sig vara jättebra föräldrar ändå. Hur fan går det ihop?.
Oj, jag måste klassa mig till en dålig förälder eftersom jag varken har gått några föräldrakurser eller babysim.
Jodå, sonen är dräglig vuxen ung man och kan simma.
Förresten, den som jag i min bekantskapskrets som har de mest odrägligaste ungarna och dessutom är rätt curlade, de har både fixat babysim och kurser. Den ena ungen (äldre än sonen förresten) har inte ens gått ut gymnasiet, inte beroende på att han har någon nedsatt begåvning, utan för att "det var så jobbigt". Så mitt enkla svar är, varken babysim eller kurser hindrar att barn blir odrägliga eller curlade.
Jag tror att man litar lika mycket på sin förmåga idag som för 30-40 år sen. Och sen är det säkert så att utbudet är större idag så möjligheten finns att lyssna och ta till sig mer än vad det fanns då.
Men bara för att man deltar i en studiecirkel med andra föräldrar eller går på en föreläsning behöver man väl inte ta allt man hör för 100% sanning och fakta? Den bedömningen får var och en göra själv.
Jag gick in på vår kommuns hemsida nu, icke storstad kan jag tillägga och vår familjecentral som det kallas hade ett större utbud än jag förstått innan.
Familjecentralen omfattar tex. ungdomsmottagning, öppna förskolan, familjerådgivning och stöd kring barn. Både gentemot skolan (verkar jobba i arbetslagen ute i skolorna, preventivt kring mobbing, vid konflikter i klasser etc) och gentemot föräldrar till barn i olika åldersspann.
Nu kunde man anmäla sig till:
ABC - Alla barn i centrum. Kräver inte att man är i konflikter med barnen utan alla som är intresserade av barns utveckling och föräldraskap är välkomna.
Komet - konkreta redskap för konfliktlösning i vardagen med barn.
Och så fanns en nystartad grupp för föräldrar som inte levde ihop, där man kan diskutera spörsmål kring växelvis boende, vårdnad och den typen av saker som blir aktuell när man som föräldrar valt att inte leva ihop.
Som sagt, man måste inte gå på allt, man måste inte gå på nåt alls om man inte vill. Men att erbjudas möjligheterna att lära sig mer är väl aldrig fel. Jag tyckte att det kändes väldigt generöst!