Ångesten tillbaka

Jag har det likadant, och oroar mig också för framtiden iom min psykiska ohälsa.

Antigen så distraherar jag mig själv och mina tankar genom att lyssna på något trevligt radioprogram samtidigt som jag tar ett varmt bad.

Eller om ångesten är ohanterbar och har svårt att få luft brukade jag lägga mig platt på mage på golvet (ser säkert helt idiotisk ut). Tyngden av min egen vikt på bröstkorgen lättade ofta ångesten och hjälpte till att "normalisera" andningen. Nuförtiden gör jag inte så eftersom jag fått utskrivet ett tyngdtäcke som jag kryper in under istället :) Det är konstigt nog lugnande med tyngd på bröstkorgen.

Eftersom jag har emotionellt instabil personlighetsstörning så får jag dissociation om ångesten håller i förlänge eller är ohanterbar. Då stängs jag helt av och tiden i princip bara rinner iväg trots att jag inte gör något. Jag vill inte få dissociation öht då det drar mig bakåt i mitt mående, så det är något jag försöker motverka.

Hmm. Det är lite vad jag kommer på i nuläget, hur brukar du göra TS?

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag tar mig gärna för bröstet när jag har ångest, dels för att känna mina hjärtslag men också för att lägga en tyngd på bröstet. Därför är jag väldigt nyfiken på hur du fått utskrivet en sån kudde? Finns det liknande att köpa tror du, utan att få det utskrivet? Är tyvärr rädd att det kan ta ett tag att få ett recept på detta.

Jag distraherar mig också med saker runt omkring. Mobil/tv/radio, mycket för att inte känna mig ensam eller ha någon slags uppfattning av omgivningen om jag plötsligt skulle märka att jag håller på att svimma (att jag hör tvn lägre och lägre exempelvis), på så sätt skulle jag kanske hinna ropa på hjälp. Mycket katastoftankar. Just nu känns det exempelvis som att min hjärna svullnat upp och att jag inte har någon känsel i huvudet. Vet inte hur jag ska lyckas att somna ifrån detta.

Biter mig lätt i tungan också. För att känna att känna av känseln. Så märkliga grejer jag har för mig..

Tungan biter jag inte mig i, men jag slår ihop käkarna väldigt hårt tills det gör ont, så det kanske är någon fysisk respons på ångest :S

Jag fick mitt tyngdtäcke utskrivet av allmänpsykiatrin, och främst för att jag har svåra sömnproblem orsakade av bland annat ångest. Så just min process är nog rätt komplicerad :)

Jag gick i sömnskola i 6 veckor, och där fick vi prova på en massa olika hjälpmedel för sömn och ångest, varav tyngdtäcke var ett av dem. Det finns ca 4 olika typer tyngdtäcken: småbollstäcke, storbollstäcke, fibertäcke (det jag har) och kedjetäcke. Sen skrev min samtalskontakt en remiss till en sjukgymnast som därefter skrev ut recept på tyngdtäcke. Det är en del väntetid, men för min del gick det relativt snabbt (3 månader), men processen var rätt komplicerad :) Prova att höra om läkare kan skicka en remiss?

Man kan köpa tyngdtäcke för ett par tusen kronor (mellan 4000-10000) beroende på tyngd och sort. Ju tyngre täcket är, desto mer lugnande och "sövande" är det. Mitt väger 10 kg och är ett helsike att byta påslakan på :)

Det är jobbigt med katastroftankarna och känslan att man ska dö av ångesten :( när jag började med muskelavslappnande gick min ouls ner så oerhört att medicinen kombinerat med svår ångest gjorde att jag krälade runt på golvet och trodde varje hjärtslag skulle vara mitt sista :O men det var mest värst under tillvänjningstiden. Det är egentligen rätt otroligt hur kroppen kan spela en så mycket spratt pga ens psykiaska mående.

(Det är fortfarande jag som skriver, dock försvann mitt anonyma användarnamn. Var ett tag sedan jag var inne här, men trodde inte man behövde logga in sig för att skriva utan kunde vara direkt anonym ändå?)

Oavsett:

Det känns som att det kan vara en slags liknelse ja, i jämförelse med mitt bitande i tungan.

Då förstår jag, det låter som en liten process ja.. men vad fantastiskt att du har fått ett tyndtäcke! Kanske jag ska be om en remiss, känns i dagsläget rätt hopplöst bara men vad vet jag.. 4000kr har jag inte direkt att lägga ut heller så då kanske det är värt att prova.

Ja men eller hur, så konstigt att kroppen tillsammans med huvudet verkligen kan få en ur balans. Jag har försökt att somna nu men varenda gång jag är påväg känns det som att kroppen reagerar och rycker till, som att jag slutat att andas. Jag är otroligt trött men det hjälper inte ett dugg. Vet inte hur jag ska orka med jobbet imorgon och det bidrar väl lite till stresskänslan..

Äter du medicin mot ångest? Isåfall vilken och hur länge har du gjort det? Jag kan inte låta bli att fundera på medicin igen. Då mådde jag åtminstone "bra". Lite avtrubbad, men inte denna ångest. Jag kan inte hamna i den svackan igen, det hindrar mig att leva så ofantligt mycket.

Jag känner verkligen med dig!

Svårt att ge råd då det inte finns någon universallösning men det som funkar för mig är att medicinera (sertralin, 200 mg).

Jag insjuknade för drygt tio år sedan, har fått flera omgångar kbt och även pdt. Min tillvaro är välordnad, inga psykosociala problem eller annat som skaver och jag har därför tänkt att det inte finns någon anledning för mig att medicinera. Har slutat (trappat ner med läkarhjälp, inte på eget bevåg) tre gånger under dessa tio år men varje gång har mina besvär kommit tillbaka efter 6-12 månader.

Jag har nu kommit fram till att jag helt enkelt behöver medicinen och tänker inte göra ytterligare försök att sluta. Med den lever jag ett helt normalt liv med jobb (ett hyfsat krävande sådant), bra socialt umgänge och hobbies som tar en del tid men ger mycket glädje.

Utan den drar jag mig tillbaka, har svår dödsångest, kan inte koncentrera mig på mitt arbete eller ens läsa en bok och får ingen ordentlig sömn. Tar taxi till och från jobb då jag inte vågar köra bil om jag plötsligt skulle kollapsa bakom ratten och en massa andra helt irrationella saker.

Jag har tur såtillvida att jag inte har några kännbara biverkningar av medicinen. Ett något ökat sömnbehov men är långt ifrån avtrubbad - jag skrattar, gråter och lever precis som jag alltid gjort med det enda undantaget att jag slipper ångesten.

Mår man inte bra så kan hormonerna vara ur balans i kroppen, och då kan det ju behövas medicin för att få lite hjälp på vägen. I nuläget äter jag regelbundet Voxra, Akineton (muskelavslappnande mot skakningar) Melantonin och Zopiklon. Sen har jag Oxascand och Lergigan som vid behovs medicin. Lergigan får jag lustigt nog väldigt mycket biverkningar så använder sällan det. Istället tar jag 10-20 mg Oxascand om ångesten blivit för ohanterlig, eller om jag ska utsättas för någon situation som framkallar mycket ångest. Tar det 1-3 gånger i veckan, så inte varje dag då jag är lite orolig för att bli beroende. Det verkar vara ett rent helvete att bli av med benzoberoende, så det vill man helst undvika. Jag har provat en massa olika mediciner, men eftersom jag har medicinöverkänslighet så har inga förutom ovan nämnda funkat särskilt bra iom kraftiga biverkningar.

Vad tog du för mediciner innan? Har de gett dig terapi eller samtalskontakt utöver medicineringen?

Ja, om jag inte tar melantonin och insomningstabletter så har jag det likadant. Alltså att jag väcker mig själv nästan direkt när jag "somnat". För min del så börjar hjärta slå riktigt hårt precis som om man får någon adrenalinkick som varvar upp mig och är oerhört stressande. Lite som att kroppen är på helspänd och tycker att jag behöver vara vaken för att jag är i fara eller något. Man blir helt matt :/ kroppen och hjärnan vill hålla en i försvarsläge trots att det inte finns något hot. Och som du skriver blir det inte bättre av att man måste jobba eller gå upp en specifik tid dagen efter :/ har du provat att lyssna på ljudböcker eller sånt för att distrahera hjärnan vid insomningen?

Jag är ledsen att jag inte svarat tidigare, men jag lyckas få så jag behöver ett nytt användarnamn varenda gång..

Lovar att svara på era meddelanden men just nu vet jag ärligt talat inte hur jag ska gå vidare. Natten till idag sov jag 3 timmar pga andetagen och samma sak är det idag. Jag lyckas inte ta riktigt djupa andetag och vaknar upp såfort jag somnar till pga detta. Såfort jag tagit ett djupt "riktigt" andetag är det OK (för någon minut) sen är det samma visa igen. Jag klarar inte av detta. Känner att jag börjar bli galen. :(

Strunt i att svara - fokusera på dig själv för närvarande! Det sista du behöver är fler, upplevda, krav.

Råder dig verkligen att ringa din läkare, idag! Sömnbrist lär bara bidra till att öka ångesten under dagen, försök vända den onda spiralen snarast möjligt. Kanske att du behöver benso under en period?

Många varma tankar till dig! Det finns hjälp att få, sträck ut en hand till vården snarare än att gå och lida såhär.