Ångesten tillbaka

Då var ångesten tillbaka. Hade nästan glömt hur det kändes, eller åtminstone vad kraftig den är.

Åt medicin i två år när jag nådde botten, slutade i lugn och fin takt i somras. Känt mig någorlunda stabil sedan dess fram till i dagarna. Besvikelsen. Rädslan. Hopplösheten.

Ligger återigen och har svårt att andas. Små tankar växer till stora och kroppen följer fysiskt med på banan. Jag kan inte få till det riktiga "djupa" andetaget, utan känns som jag bara ytligt får lite luft till lungorna. Yrseln. Overklighetskänslorna. Svårigheterna att koncentrera sig. Den tunga känslan i huvudet. Svullnaden i halsen. Jag. Får. Inte. Dö. Jag vill inte.

Hur ska jag kunna skaffa barn om jag har dessa rädslor? Hur ska jag kunna leva ett normalt liv, med ett heltidsjobb, sociala möten och stressen och pressen runt omkring om jag ramlar ner igen?

Är det någon som upplevt samma känsla - känslan av att inte kunna andas "ordentligt"? Det värsta är ju att absolut ingen kan hjälpa en med det, det är enbart ens egna kropp som styr över det och det skrämmer mig. Hur ska jag få kontroll igen?

Bolla gärna tankar med mig, hur mår du och vad gör du när det är som värst?

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag tar mig gärna för bröstet när jag har ångest, dels för att känna mina hjärtslag men också för att lägga en tyngd på bröstet. Därför är jag väldigt nyfiken på hur du fått utskrivet en sån kudde? Finns det liknande att köpa tror du, utan att få det utskrivet? Är tyvärr rädd att det kan ta ett tag att få ett recept på detta.

Jag distraherar mig också med saker runt omkring. Mobil/tv/radio, mycket för att inte känna mig ensam eller ha någon slags uppfattning av omgivningen om jag plötsligt skulle märka att jag håller på att svimma (att jag hör tvn lägre och lägre exempelvis), på så sätt skulle jag kanske hinna ropa på hjälp. Mycket katastoftankar. Just nu känns det exempelvis som att min hjärna svullnat upp och att jag inte har någon känsel i huvudet. Vet inte hur jag ska lyckas att somna ifrån detta.

Biter mig lätt i tungan också. För att känna att känna av känseln. Så märkliga grejer jag har för mig..

Ångesten tillbaka

INNEHÅLL