Inlägg från: Tjolahejtjolahopp |Visa alla inlägg
  • Tjolahejtjolahopp

    En stark liten flicka kom ut. Livlig och allt går bra. Hon ligger i kuvös nu och hade tittat runt. Jag var vaken under snittet. Såg när hon kom ut (det speglade sig i lampan)

    Jag skriver mer när jag orkar. På uppvaket nu. HELT OTROLIGT!!!

  • Tjolahejtjolahopp
    Llewellyn skrev 2017-05-25 17:34:14 följande:

    Som sagts tidigare, stark bebis. Hoppas det går lika bra på utsidan. Har du något passande namn till denna kämpartjej?

    Spännande att höra vad som skedde som gjorde att beslut togs att plocka ut, för det var väl en undersökning inte så mycket tidigare som inte visade något speciellt.. Eller har jag missat något?

    All lycka till framöver <3


    Vi har nog ett namn. Som jag tänkt på länge :) men kan berätta när vi vet.

    Jag gjorde en undersökning på onsdagen (26+0) men det var endast ctg och vanligt ultraljud på magen. Läkaren ville inte göra vaginalt ultraljud när det ändå verkade lugna ner sig med värkarna. Eftersom risken är större för infektion då. Det hade nog ändå inte öppnat sig nåt då.

    Jag gick hem och la mig, men från kl 02 på natten så hade jag ganska onda sammandragningar någon gång i timmen.

    Lugnade ner sig på morgonen. Började runt ett igen när jag och dottern satt och pt mar på stan. Höll koll i en timme och de kom med 2-4 minuters mellanrum. Tänkte om bi skulle ta en taxi tillbaka först men lasarettet var så nära så vi tog vägen förbi. Sa till dottern att jag ville inte lämna henne sent på kvällen igen så kanske bättre vi kollade på en fång och att hon följde med. När jag kom in så blev värkarna snabbt starkare. Nämnde då att min sista fick väldigt fort så tyckte att de skulle kolla mig. Det gjorde dem och jag var då öppen 1-2cm. De ville då inte försöka hålla bebisen inne eftersom den mådde bra just nu. Så de förberedde läkarna för ett snitt och mig så fort de kunde.

    Jag bad en sköterska filma eftersom jag skulle bli nedsövd helt. Men när jag väl kom in i operationssalen så skulle jag bara få en ryggbedövning eftersom det bara var 2,5 h sen jag åt mat. Det var så skönt att slippa bli nedsövd. Hemskt att vakna och inte förstå nånting och vara den enda som är ovetandes.

    Jag hade skynke för, men lanpan speglade sig perfekt mot magen och jag vågade tillslut titta när de skulle ta ut bebisen. Helt otroligt. Sen fick jag se henne en liten snabbis innan de fick iväg med henne igen.

    Har gått så bra att hon till och med slapp intuberingen efter mindre än 10h, så just nu har hon bara cpap ett tag. Hon ville andas själv och lungorna har öppnat sig jättefint. Det brukar oftast ta ca 2-3 veckor men för henne skulle det bara ta 2-3 dagar om inte ännu mindre. Vilket det verkar som nu eftersom hon så tidigt ville andas själv. Hon är envis och stark sa dem!

    De hade förväntat sig att det skulle se värre ut än vad det gjorde. Hon är jättefin och pulsen är stabil.

    Hörde henne skrika när de bökade med henne. Och eftersom allt gick så bra och hon mår så fint så har jag fått hålla henne en timme :) det var efter det som de tog bort intuberingen. Den kan behövas igen men det får man se. Brukar vara vanligt att de orkar några timmar att andas själva O sen får man hjälpa dem en stund igen.

    Hon är helt underbar <3

    Tack alla för erat fina stöd! Vad hade jag gjort utan er.

    Jag är så glad att få ge er detta glädjande besked. Var så orolig att jag skulle behöva göra er besvikna. Jag ville ge den där solskenshistorien.

    Känns verkligen som om jag drömmer ! Kan inte sova nu för jag är så uppe i varv. Fick som sagt brikanyl för att lugna ner sammandragningarna och det kändes verkligen som att hjärtat gjorde dubbelslag och slog 200 slag i timmen ! Konstig känsla.
  • Tjolahejtjolahopp
    Xxtipptipp skrev 2017-05-25 21:36:03 följande:

    Detta gör mig otroligt glad! Vi har följts åt hela vägen. Samma problematik med graviditeten. Vi har stöttat varandra genom resan. Min bebis kämpar vidare i magen än . Men nu kämpar din på utsidan. Håller tummarna för din starka tjej ??????????????????????????????????????????


    Och jag blir lika glad av all denna stöttning <3 Det känns helt overkligt ! Jag kommer fortsätta att stödda dig och din bebis hela vägen <3 och sååå bra att den fortfarande stannar i magen. All lycka till er!
  • Tjolahejtjolahopp
    Wickis skrev 2017-05-27 18:24:18 följande:

    TS. Får jag ta kontakt med dig på något sätt? Mitt vatten gick i onsdags, 17+0..


    Det får du gärna göra :)

    Jag skickar PM till dig så kan vi bestämma nåt.
  • Tjolahejtjolahopp
    ännuengäst skrev 2017-05-26 20:05:07 följande:

    Hej,

    jag hittade tråden för några dagar sedan och har liksom många andra följt med (som på nålar) sen dess! 

    Grattis jättemycket till en välmående dotter!!!! Jag hoppas innerligt att hon ska må riktigt bra resten av neotiden!! Och att hon inte ska få några men av att ha fötts så tidigt. Utsikterna är ju nuförtiden väldigt bra för tidigt födda bebisar, o såna kämpar som ni är ska det nog gå bra!

    Det känns nästan som en revansch för mig själv att se hur bra det gått för er, kanske också därför jag inte kunnat låta bli att följa med. Jag råkade själv ut för samma sak - vattnet gick v 18+5, läkarna var väldigt, väldigt pessimistiska, men jag kunde ju inte tänka mig att självmant avsluta graviditeten, så vi kämpade på i 3v. Så kom förlossningen plötsligt igång, och det var för tidigt för att ens försöka stoppa värkarna, jag bad om att få bricanyl men fick det inte. Födde en perfekt lite flicka, men hon var för liten för att klara sig och för att man ens skulle försöka hjälpa henne. Så det var bara att ta vara på minuterna som fanns (o hoppas att hon inte kände nån smärta). 

    Det som klarnade för mig också under resans gång var att man inte vet exakt hur mycket vatten som behövs för att lungorna ska utvecklas och att man sällan gör amnioinfusion, eftersom man inte vet hur mycket vatten som behövs, det mesta rinner ut mer eller mindre genast och ingreppet ytterligare ökar risken för infektion. För mig läckte vattnet ut ganska ofta, tyvärr alltid just före ultraljudsundersökningarna, så läkarna antog hela tiden att det aldrig fanns vatten (ingen av mina många läkare nämnde att det bara är läget just nu som de ser, de verkade främst vilja få mig att inse att det inte finns nån chans). Man måste nog stå på sig i dehär lägena om man ska ha en chans, du och din bebis har verkligen kämpat o varit jätteduktiga!!

    Det är jättefint av dig att ha delat med dig av den här historien och jag hoppas din historia kommer att vara till hjälp och stöd för andra som råkar ut för samma sak. 

    Många kramar till er o kämpa på, ni klarar det! ..och om du tycker det är ok skulle det vara roligt at se en bild på den lilla skatten :)


    Tack så mycket :)

    Ja det är precis som du säger. Det är så hemskt att de inte vill hjälpa en före vecka 22 med att stoppa värkar. Speciellt när man är så nära levnadsgränsen. Jag lider verkligen med dig :( Bara tanken på när man kommer så långt som efter vecka 18 att gå igenom något sånt! Många kramar till dig <3 O vet att det finns ingenting i världen som hjälper mot sorgen.

    Nej jag hade heller aldrig något synligt vatten. Bara en pöl ca 3ggr av 8-9 ultraljud. O då var det bara som lite under hakan , eller som sist brevid höfterna. Men jag tänkte hela tiden att om det är en tjej då är hon envis och säkert smart. Att hon skulle suga i sig de fickorna på natten när jag har legat med rumpan högt. Samma att jag druckit tranbärsjuice för att slippa infektion osv. Vet inte om nåt av det som jag har gjort har hjälpt. Men psykiskt så har det känts bra att verkligen göra allt jag kan <3 Man måste tro att det funkar för att hålla det lilla hoppet vid liv.

    Jag har mått så dåligt så det är helt sjukt. Alla känslor har kommit ut nu istället :(((((

    Tack. Vi ska kämpa på. Jag har verkligen hoppats hela riden att den gör historien skulle få hjälpa andra. Nu har den drömmen blivit sann. Äntligen kan fler få styrka. Även de som inte har en droppe vatten. Jag kommer samla all information så småningom som jag har tagit reda på om alla såna här fall och skriva ner det här. Det kommer hjälpa många <3
  • Tjolahejtjolahopp
    XLinaX skrev 2017-05-27 01:59:44 följande:

    Tårarna bara rinner utför mina kinder. Gud vad jag läst alla dina inlägg och hållt tummarna. Kommer givetvis fortsättningsvis att tänka på er och hoppas att du fortsätter tråden fram tills dagen ni åker hem. Har hela tiden tänkt att det var en liten krigartjej i din mage - en liten Vilja. =)

    Jag hoppas att de du mött under din resa ska få imformation om hur det har gått för er. Detta är inte bara en fantastisk solskenshistoria utan även kunskap som behövs inom sjukvården för framtiden.

    Grattis till dottern och till dina barn som fått en lillasyster. Kram.


    Tack så mycket! Det pratas redan runt med läkarna som ringer till varandra :))))) tro mig. De ska få veta allihopa <3<3<3
  • Tjolahejtjolahopp
    Hmlan skrev 2017-05-27 22:54:14 följande:

    Åh, 88 olästa inlägg så förstod att något hänt. Gick tillbaka och läste med en klump i magen men jösses vad skönt att höra att allt gått så förvånansvärt bra! Grattis så mycket! När du orkar kanske du kan höra av dig eller gå förbi "ditt" sjukhus för att markera att de försökte övetala dig att ta bort din fina, starka dotter. En anmälan bprde definitivt göras på sjukhuset för usch vad illa du blivit behandlad där. Men det ska du inte tänka på nu när allt gått så bra (kanske blir en senare fight), ta hand om er och njut! Blir så imponerad av er båda, stora kramar!


    Jag kommer gå förbi där. De läkare där som hoppades på mig. Kanske två st. De andra som var negativa har nog varit undersköterskor osv.

    De längtar efter att vi ska komma hem dit. Vet inte vad hon heter som hade sagt så men de hade varit tårögda. Jag tror de andra jag träffat definitivt kommer få höra om det här och må tillräckligt dåligt ändå! Men de ska allt få veta <3 jag nöjer mig såååå bra med min fina dotter! Det är den bästa revanschen någonsin <3

    Tack så mycket . Många kramar
Svar på tråden Vattenavgång v.18