Vattenavgång v.18

Men snälla nån vilken dåre till läkare! Det låter nästan som den jag träffade vid mitt första missfall, en läkare som först trodde att jag ljög när jag sa att jag fått missfall då det inte fanns några som helst spår av en graviditet i livmodern (hade rensat alldeles för bra själv) och som sen, när de upptäckt ett myom svarade "Då får de ta bort hela paketet" på frågan om det inte gick att ta bort myomet på en gång.

Säg åt sjukhuset att du INTE vill ha med denna läkare att göra mer. Du behöver inte det!

Håller tummar och tår för att det kommer att gå bra för dig och pyret. 

Vad jag tycker om spermiedonatorn till far lämpar sig inte i skrift.... 

Har följt tråden sedan start men inte skrivit tidigare. Vill mest bara skicka uppmuntrande ord till dig TS, vilken kämpe du är! Jag hoppas innerligt att det går bra för dig och ditt lilla mirakel.

Jag håller med om att det är en sorg och frustration i att sjukvården och framförallt förlossningsvården är såpass eftersatt i dagsläget. 

Håller även med ovanstående att du ska byta läkare genast. Vilken kall, empatilös, störd människa du träffat. Det finns fantastiska läkare på sjukhusen som kämpar trots dåliga odds och som visar empati och förståelse. En sådan läkare MÅSTE du få.  

Håll oss gärna uppdaterade i den mån du orkar. Vi är nog många som tänker och hejar  på dig och dina barn. 

Ge inte upp ????

Nä inte direkt.. han fick två omgångar med medicin rakt ner i lungorna för att öpnna blåsorna.. syrgas behandling fram till bf men idag frisk :)

RUL idag gick bra. Gott om fostervatten och alla kroppsdelar fick grönt ljus.

En pojke.

Hur långt gången är du nu TS?

Förlåt, insåg precis hur formuleringen i förra inlägget skulle kunna tolkas som lite rub it in your face.

Vilket naturligtvis inte var meningen.

Mer att visa att för att det hänt en gång så behöver det inte hända igen.

Din bebis är en riktig kämpe, behöver ett starkt namn med tanke på den tuffa starten..

Som du påpekade är det möjligt att jag hade mer fostervatten vid RUL förra graviditeten, men hon kom ändå ut samma dag. Så att din bebis håller sig kvar där inne envist trots allt är ju helt sjukt positivt.

Förstår att det är svårt att hålla sig munter och hoppfull i situationen speciellt med tanke på att karln inte verkar vara något stöd, men du är stark.

All lycka till. Vi hejar på er.

Jag känner värkligen med dig, är i samma situation. Har någon liten pöl med fostervatten men har inget alls kvar nästan. Är i vecka 23 nu men har varit så här sen vecka 18-19. Jag har dok inte själv märkt att jag har läkt vatten. Den lille mår bra än så länge och sparkar då och då. Men man lever med en ständig ångest och rädsla gör att det ska gå dåligt.

Jag har inte haft någon för tidig vattenavgång, däremot störtblödning i v 22. Prat om kejsarsnitt, 10% överlevnad, inlagd och sängliggandes flera veckor. Moderkakan hade gått sönder i ena kanten. Sonen fick 2 doser kortison för att lungorna skulle snabba på sig.

Rädslan och ångesten du känner levde jag med också. Minns hur jag låg där på sjukhuset nattetid sömnlös och kramade den lilla mage jag hade. Jag var livrädd att de skulle behöva plocka ut honom redan, trots att neonatala hade ett team redo och pratat med oss flera gånger om deras plan. Resten av graviditeten var jag rädd för att ens röra mig ifall moderkakan skulle gå sönder ännu mer.

Han föddes i v 41, fullt frisk. Idag är han strax över 6 månader och varje natt ligger jag och håller om min skatt, så ofantligt tacksam över att vi överlevde.

Jag känner med dig i hjärtat, och hoppas hoppas hoppas att ni också överlever.

Nej det är synd att många läkare går efter papper och inte efter erfarenhet. Det märks väldigt tydligt tyvärr.

Några kanske är trötta på samma saker varje dag men de får väl ändå förstå att nån gång så är det ändå någon patient som har mer rätt än dem själva.

Är de erfarna så ser de alla möjliga diagnoser och utgångar som de sen kan resonera kring med patienten och lägga ihop allt utifrån vad man berättar själv också.

Ett exempel som händer alla gånger. Du vet precis när du hade ägglossning , men de envisas fortfarande med att man inte vet, går efter sista mensen alltid! Sen på ultraljud eller tidigt VUL , så får man rätt på dagen tillslut. Då går det att lyssna minsann.

Samma sak så var det ju 100% att det inte fanns nåt foster i min mage för mer än 6 år sen, skulle få tabletter och jag sa varje gång att jag hade ägglossning fyra veckor efter mensen "inte två" veckor efter. De vägrade lyssna O sa att det fanns inte en chans, och även om jag skulle ha rätt om min ägglossning så skulle de sett ett foster ändå. De hade så fel! Där fanns ett foster , två veckor senare såg vi hjärtat slå <3

<3 fick en väldigt livlig bebis i magen nu när jag läste detta inlägg hehe. Inte bara jag som håller med dig ;)