Ja rent praktiskt är det eventuellt genomförbart om ni har de ekonomiska förutsättningarna och de inblandade kommunerna går med på en delad förskoleplats. Kommuner har ingen skyldighet och exempelvis vår kommun säger bestämt nej.
Tycker du har all rätt i världen att kräva att ni tar hjälp av familjerätten även om du inte kan tvingahonom. Däremot kan du vägra gå med på växelvis boende om du tror att barnen skulle kunna fara illa av det.
Börja med att kolla med er hemkommun och den nya kommunen om de ens skulle gå med på en delad föeskoleplats. Säger de nej så kan du hänvisa till det.
OM ni skulle bestämma er för växelvis boende så tycker jag bör ni skriva avtal om hur ansvarsfördelningen ska se ut. Det kommer ju kräva ett stort arbete och stora utgifter av er föräldrar och ni bör nog reglera fördelningen på förhand för att slippa konflikter i framtiden.
Det är nog inte det bästa för barnen att pendla så långa sträckor varje vecka. Råder dig att kontakta faniljerätten om han inte själv kan se problemet. Han kan flytta vart han vill men knappast kräva att barnen ska resa 260 mil/vecka för umgänge. Det är bara egoistiskt. Och hur ska han sedan finansiera resorna.. inte du som ska betala om han väljer att flytta så långt.
Vem ville separera? Jag menar är du initiativtagare till separation får du väl vara mer tillmötesgående.
Tack för era svar. JAG tycker idén är vansinnig och vill inte utsätta mina barn för det flängandet. Ville inte lägga in mina känslor i ts.
Han menar att han har råd och det tror jag och han menar att även jag har råd om jag vill (men det vill jag inte).
Orten ligger i ett grannland och förskoleplats är förmodligen inget problem. Mer barnens hälsa tänker jag på. Han är inte så insatt i hur barn utvecklas psykiskt utan utgår ifrån att de tänker som vuxna.
Berätta mer om du har erfarenhet av liknande scenario!
Jag vill kunna stå för mina beslut inför barnen när de blivit äldre och varken varit den som inte låtit dem ha en relation till sin far eller den som tvingat dem bo i en kappsäck bokstavligt talat.
Blir det domstol så kan TS åka på att bidra till kostnaderna för resan. Boendeföräldern skall bidra efter förmåga.
Nej det tycker ju inte jag. Säg att någon gjort uppoffringen att bosätta sig i den kommunen du bor för att du vill bo där och du inte ville göra uppoffringen att bosätta dig i kommunen partnern valt.
Sedan väljer du skilsmässa, det är något partnern inte valt. Ponera att partnern inte varit otrogen eller slagits eller liknande beteende för att inte sanktionera skilsmässa. Då har partnern rent logiskt mer bestämmanderätt kring barnen hur han vill ha barnen (upp till 50-50 växelvist boende), om vi nu väljer att säga proforma att mammor och pappor är lika mycket värda (vilket ju absolut inte stämmer med verkligheten i kommunistsverige idag).
Sedan är det svårt att genomföra men man kan testa. Vidare skulle TS ekonomiska ansvar i det skulle logiskt sätt bli väldigt begränsad, eventuellt köra dem till närmaste busshållsplats i staden. Basala kostnader delas men samtliga barnens pendlingsresor bekostas av partner och även eventuellt samhället (det är via samhället som institutionen äktenskap kan lösas upp så där har samhället ett ansvar också).
Tyvärr är det så att jag har väldigt hög IQ (sannolikast högst här med stor maginal) och ser det rent logiskt. Så inga andra aspekter är involverade än logik. Det tar inte hänsyn till varken hur mycket TS eller dennas partner älskar eller inte älskar sina barn, eller hur stora ego de utvecklat under livets gång.
Gör han det enbart för att straffa TS och inte gör det utav kärlek till sina barn gäller inte logiken längre. Inget som går att bedöma i kontakten på ett internetform.