• Nappar12

    deprimerad efter abort

    Jag gjorde min 3e abort i november förra året och sedan dess har jag isolerat mig fullständigt från världen.. var "bara" i v.7 så den fysiska smärtan gjorde inte så ont men psykiskt har jag blivit helt personlighetsförändrad. Blev mer eller mindre påtvingad till aborten av min sambo och jag hann inte riktigt tänka efter vad jag själv ville , utan lyssnade på honom eftersom vi bara hade varit tillsammans i 6 månader när jag blev gravid. Nu ångrar jag mig något så fruktansvärt!! Han har en dotter från tidigare förhållande som kommer på besök varannan helg och jag får en klump i magen varje gång hon är här för jag sitter bara och tänker på min abort. Och hur han valde att skaffa barn med en annan kvinna men tvingade mig göra abort.. det gör så fruktansvärt ont och vårt förhållande är inte längre sig likt , det enda jag kan tänka på är att bli gravid igen för att komma över denna sorgen och börja leva igen. Nu läser jag på distans hemifrån och går knappt utanför dörren då jag har sån fruktansvärd ångest när jag ser gravida, småbarn och barnvagnar överallt...
    min sambo förstår detta och säger nu att han vill vi ska försöka skaffa barn men känns inte som ett nytt kommer ersätta det gamla.

    Jag ska till vårdcentralen på torsdag för att få sömntabletter, kan knappt sova om nätterna och ligger och grubblar på hur jag kunde vara så oerhört dum och göra abort när jag önskar mig ett barn mer än något annat. Är det någon annan som varit med om detta o blivit gravid igen? Blir man någonsin sig själv igen..?

  • Svar på tråden deprimerad efter abort
  • Anonym (vänta)

    Hur kan du leva med en man som tvingade dig göra abort?? Varför är han inte utkastad och/eller polisanmäld?

    Du bör absolut inte bli gravid med honom igen. För det första så är han en ganska dålig pappa som har sitt barn endast varannan helgboch en ännu sämre pappa då han tvingade dig till abort med ert barn.

    Ännu en graviditet kommer inte ersätta den förra. Tvärt om. Det kommer påminna dig om vad du tog bort. Det kommer skava i dig och graviditeten kommer överskuggas av skuldkänslor och hat till partnern. ( Du måste bearbeta färdigt din abort först) Dessutom så kommer du hela tiden veta att din parner egentligen verkligen inte vill ha barnet.

    Men den viktigaste anledningen till att vänta (förutom att din kille är en dålig pappa och ett jävla svin ) är att alla anledningar till aborten fortfarande finns kvar. Ert förhållande är fortfarande nytt och du pluggar. Bli du gravid nu så var aborten helt onödig och något han tvingade dig till av andra anledningar, Illvilja, njöt av kontrollen, ville se dig lida eller del av misshandel?. Det barnet kommer få en arbetslös och ensamstående mamma och en ointresserad pappa. Precis det ni skulle undvika med aborten...

    Om du väntar tills du har jobb, en ny kärleksfull partner som vill ha barn, långt och stabilt förhållande så blir aborten mer menningsfull.Då offrade du den graviditeten för att kunna ge ditt barn ett bättreliv. Det barnet kommer få en bra pappa, lycklig kärnfamilj med en mamma som kan erbjuda ekonomisk trygghet och det tack vare aborten.

  • Anonym (vänta)

    Och när man ser sina barn leka med sin kärleksfulla pappa i en trygg familj med en stabil grund så är det värt det. Då skulle man gärna ha vänta tio år till för att kunna ge dom det.

    När man har sitt barn i famnen så skulle man kunna gå genom eld för sitt barn ! Att välja rätt pappa och skapa rätt förutsättningar innan barnet kommer är ett av dom tydligaste sätten att visa sitt barn att hen är värd det.

  • Nappar12

    Tack för dina råd! Jag har nu bestämt mig för att vänta med ännu en graviditet då det endast var 5 månader sen jag gjorde aborten och inget har förändrats sen dess.. jag pluggar fortfarande o mina studier har blivit lidande pågrund av min abort (blev sjukskriven i en månad) och mina sömnproblem har inte blivit bättre. Relationen till min sambo är fortfarande katastrof efter aborten o jag känner att tilliten är borta.. alla säger att jag borde avsluta relationen och gå vidare men det är svårt rent praktiskt med bostad osv. Därför stannar jag kvar när jag innerst inne känner att detta svek inte går förlåta. Det mest logiska vore att gå vidare för jag känner hur jag är bitter och olycklig i vår relation efter det som hänt..

Svar på tråden deprimerad efter abort