Adoptera som adopterad?

Jag är PRECIS likadan. Adoptionsskadad AF.

Personligen tycker jag att dom som haft en mindre bra adoption ska tänka sig noga för innnan dom adopterar. För omedvetet och även oom dom inte vill så kan dom föra över sina egna "skador" på ett barn som mest troligt redan kommer med "bagage". 

Vad menar du med att inte fungera emotionellt som man borde?

Det är detta jag menar. Tännk om han försöker läka singa EGNA sår genom barn han adopterar. Det han saknade, kanske inte det tänka adoptivbarnet saknar och då kan det bli väldigt fel. Bara för att man vart med om något gör det inte en lämpligare. Och det är en ENORM skillnad på att föda egna barn och att adpotera in ett barn. Fruktansväd skilland.

Yes, har en 2-åring och en 6-månaders. Det fungerar jättebra och jag känner mig enormt stolt att kunna vara pappa "på riktigt" åt dom och en tillhörighet som jag inte delar med någon annan än med min tvillingbror.

Visst kan jag förstå att man kanske skulle ha större förståelse som adopterad för sitt adopterade barn.. men samtidigt känner då just jag att jag är lite rädd att jag kanske skulle ta ut någon slags underliggande frustration på det barnet istället.. Typ att jag skulle bli så påmind om min egna adoption så att det på något sätt påverkar mitt barn på något negativt sätt.

Kom ifrån Chile då jag var 3 år.

Jag har lästa en del av det du skrivit i din tråd och det kan jag då säga att mina Adoptivföräldrar kunde typ inte ha hanterat det bättre än dom gjort. Det har aldrig hymlats om att jag och min bror varit adopterade och vi har alltid fått höra genom livet att om det är något vi vill veta så är det bara att fråga. Och när jag fyllde 18 år så fick jag alla ID-handlingar och papper som hade med adoptionen att göra. Hade aldrig frågat efter det men tyckte det kändes väldigt skönt att få det ändå.