FallenAngelNr1000 skrev 2017-04-04 01:47:04 följande:
Mm jag förstår hur du menar. Delar det ändå inte riktigt. För även om man har större sår än barnet så kan man ändå fylla i luckorna lättare än en vanlig t ex svensson som inte förstår överhuvudtaget. O man ger den väl all kärlek man kan ? Mer uppnärksam och förstår lättard vad som är fel. Det resterande är ju ett ansvar som vuxen.. Att inte lägga över sin tyngd på barnet. O nu när han har erfarenheter med egna barn så borde han väl ändå ha ett större perspektiv? Jag var precis som han beskrev sig i trådstarten. Dick för min del har jag verkligen växt som människa tillsammans med min hund. Hopoas ni som läser det förstår hur jag menar. Jag menar, man lär sig att inte "prata" om sina tyngder utan bara ge kärlek. Och även det är en erfarenhet, även om det nu inte är en människa. Självklart finns det en differans men om jag säger såhär, min hund var psykiskt skadad när jag fick henne och idag är hon frisk. Jag mår även bättre då jag har fått lära mig så mycket om mig själv att jag inte tvivlar längre på att även jag kan ge ett adopterat eller ett eget fött barn ett bra liv. I ditt sammanhang så tycker jag att sitt egen födda barn är i ännu större risk att få en "belastning" utav sina sidor som dom överhuvudtaget inte alls kan förstå. Medans en adopterad i samna ålder iallafall som man själv var har ju åtminstone förlora sina Riktiga föräldrar. Så mer förståelse finns ju redan där. Jag skulle nog vilja "vända" på din syn i detta fallet nästan då faktiskt..egentligen..utan att mena vara taskig.
Kanske det beror på vem av dom som är stabilast mentalt. Svensson eller den redan adopterade. Men jag föredrar att ingen adopterar.
Kärlek är inte allt. Kärlek läker inte alla sår, det måset vara någon form av mix.
Ingen vill lägga över sin tygnd medvetet på ett barn. I regel sker det mesta av "överförandet" omedvetet. Som en osynligt arv.
Ja, att ha egna barn är ju en fördel eller så blir det så himmal fel just för att dom är hans egna. Många ,många, familjer som adopterat och sedan blir gravida och får biologiska barn slutar väldigt dåligt. Även om föräldrarna inte "planerat" att det skulle bli så.
Det krävs väldigt specilla människor att kunna hantera "skadade" du är kanske en av dom, men tyvärr är ni väldig få...=)Önskar ni var fler.
Förstår inte rikitgt vad du menar med bilogiska barn skulle få större risk för "belastning". Jag tror verkligen inte dom har det lätt i en blandad familj. Men bara för att man vet att det adopterade barnet "förlorat" sina riktiga föräldrar är det sällan jag mött förståelse.
Glad om du vände min negativa syn men tyvärr har livet varit annat en dans på rosor.